» Arkivet    » Artiklar    » Bilder    » Blogg    » Diatrioron    » Introduktion    » Kalendarium    » Kontakt    » Media    » Släkttavlan    » Sök    » Wikipedia    

DIATRIORON
"Tro mig - han kniper det - han griper det"
Varken den stolte generalamiralen och chefen för Kongl. Maj:ts flotta, hans excellens En av Rikets Herrar greve Olof Rudolf Cederström [Rudolf Cederström] eller hans son och namne, den tjugutreårige ryttmästaren vid livgardet till häst hava en aning om vad som väntar dem ett litet stycke längre fram på livsfärden. Excellens Rolf står för tillfället på maktens höjder. Han är dessa år i början på 1820-talet Carl XIV Johans specielle förtroendeman och gunstling. »Samtidens uppfattning, att många viktiga ärenden i realiteten avgjordes under konungens och C:s privata överläggningar, förefaller med kännedom om Carl Johans allmänna regeringsprinciper heller icke osannolik.» (Sv. biogr. lex.)
Men redan denna sommar skall han taga de första stegen in på den väg, som leder till »skeppshandeln», hans störtande från makten och hans kastande över bord. »Konungen tyckes av allt att döma ha tagit skeppshandelns snöpliga utgång synnerligen hårt, och sannolikt synes vara, att C:s talrika avundsmän och motståndare begagnat sig av denna konungens sinnesstämning för att störta den illa sedde kungagunstlingen. I statsrådet fick C. visserligen kvarstå ännu dryga två år, men utan att längre äga något som helst inflytande, en ställning som föreföll honom själv så svår, att han till sist frivilligt begärde sitt avsked.»
Men om allt detta vet excellens Rolf intet, där han far mellan Tuna och Stockholm. Han har många små och stora ärenden att avgöra inom de närmaste månaderna och bland alla dessa ett som rör just hans syster på Tuna eller rättare sagt hennes måg, lektorn i grekiska språket vid Linköpings gymnasium Sven Lidman.
Det kan vara ganska roande att så här mer än ett århundrade efteråt få följa en liten kedja av händelser så som de återspeglas i en serie brev mellan några medlemmar i en släktkrets. Jag publicerar dem här utan kommentar i kronologisk ordning endast med den upplysningen att den Doctor Stenhammar, som här omtalas, är Christians halvbroder Matthias, hovpredikanten, kontraktsprosten, riksdagspolitikern, vilken »på sin tid ansågs som Sveriges rikaste präst» och som författat det memorial, vari Svenska Folket vid 1816 års riksdag »uppmanades till förnyade trohetslöften emot vår Kronprins och hans Efterkommande».
Kronprinsen är nu konung Karl XIV Johan.
1.
Ur ett brev av 3 juni 1823 från Esaias Tegnérs gode vän linköpingsbiskopen Marcus Wallenberg, för tillfället vid riksdagen i Stockholm, med adress till »Konungens Trotjenare, Lectoren Högärevördige och Höglärde Herr Magister S. Lidman, Linköping»:
»Senior Dubb kan ej ha många år kvar och jag har för mig själv alltid uppgjort att Lidman skulle utestänga Sundewall från Domprosteriet. Detta hopp gläder mig verkligen. Ärkebiskopen, med vilken jag samtalat angående innehållet av detta brev, lär väl meddela Bror även sin önskan i avseende härpå.» - - -
2.
Ur brev från Carl von Rosenstein till Sven Lidman, 22 sept. 1823:
»Just nu fick jag veta att Dubben avlidit.»
3.
Ur brev från densamme till densamme den 21 okt. 1823:
»Innan ditt brev hitkom, hade Excell. Rolf, på min och Biskop Wallenbergs begäran talt vid Konungen, strax efter tidningen om sal. Dubbs död. - H. M. svarade genast att den som B.(iskop) W.(allenberg) önskade skulle bliva Domprost. Doct. Stenhammar har även haft audience och begärt denna plats. Du kan väl föreställa Dig att Han ej fick något löfte. Nu kan för närvarande ingenting göras vidare i saken. Önskligt blott att Du måtte få förslaget; och då hoppas jag nog att Du får röster, i synnerhet om medföreslagna bliva Doct. Stenh. och Prof. Tranér.»
4.
Ur brev från densamme till densamme den 18 nov. 1823:
»Att Du har trevligt, och är förtjust av Din Ebba gläder mig hjärtel. Av den sanna lyckan fattas Er intet. Tillfällige yttre fördelar torde väl ock i sinom tid komma. Måtte Du få förslaget till Domprost Sysslan, så har jag ännu gott hopp. Det är en fullkomlig osanning att Stenh. fått Konungens löfte. H. M. har bestämt sagt att Han nämner den Wallenberg vill ha, och denne är ingen annan än Du. - Så snart ansökningarne inkommit måste Du genast underrätta mig. Skriv även till Biskopen och tacka honom, ifall Du ej redan gjort det. Jag skall ingenting försumma, men tror att det måste bero av ett rum på förslaget. Man må väl kunna hoppas att räven Sundewall icke söker på sista stunden. Annars vet jag inga andra än Stenh., Du och narren Trailer. Med dem må Du tryggt competera.»
5.
Ur brev från densamme till densamme den 11 dec. 1823:
»Jag skyndar att återsända konceptet till Din meritlista, vilket jag till alla delar gillar. Du bör icke förbigå Dina resor - - - För allting försumma icke fatalier eller någon annan formalitet vid ansökningen. Oförmodat har Wikblad i dessa dagar beslutat att söka. Däremot är ganska osäkert om Tranér gör allvare. På denna obestämda människa kan man aldrig göra någon beräkning. I alla fall har Konungen förklarat att Han nämner den Wallenberg vill ha, och Biskopen har bestämt lovat mig att begära Dig och ingen annan. Stenhammar blir ej utnämnd. - Men allt detta måste hållas hemligt - - Jag räknar med att Du blir Domprost, med eller utan förslag därtill; blott Du icke försummar att söka förslaget. (Kurs. av utg.) Här uppe får Du alla rösterna; och Stenhammar ingen.»
6.
Ur brev från densamme till densamme den 30 dec. 1823:
»En stor glädje var det för mig att få veta att Du är säker om förslaget. Detta ökar mitt hopp. På Biskopen tror jag att Du med full säkerhet kan lita; - men detta bör tills vidare hållas hemligt. Emellertid måste man bör tills vidare hållas hemligt. Emellertid måste man önska röster vid valet. Därpå vill jag även pro virili vaka. Följande frågor ber jag Dig med omgående post besvara: Har Du några huvudsakliga gynnare i Linköping att påräkna? Biskopen och Grev Posse vet jag. Jag funderar på att skriva till Grev Mörner, i avseende på Leijonhjelm och Douglas. Jag vet att Hummelhjelm arbetar starkt på sin svärson. Huru är det med Hertzman? med Beckström o. Westman och andra Patricier? Allt detta måste för mig snart redas.»
7.
Prosten J. Ek [Jacob Ek, 1774-1827] i Rogslösa [Rogslösa socken] den 8 jan. 1824:
»Lycka till Domproste-Förslaget. Dina competitorer, som äro kände, bliva ej farlige på högre ort.»
8.
Från densamme till densamme den 20 mars 1824:
»Nu rörande samtalet med Biskopen. Det angick Domprosteriet och tycktes han ganska uppriktigt önska Dig den platsen. Han omtalte även ett samtal han haft med Konungen om Dig. Då han vitsordat Din förtjänst hade Konungenbejakat det, men sagt tillika: 'mais il est trop jeune'. Rev. hade då svarat: 'icke så mycket då han uppnått 38 år', vilket han erkände vara orätt, då han numera fått säkrare veta att Du är äldre. I alla fall synes hans förord icke vara likgiltigt på högre ort. Gud styre till det bästa.»
9.
Från Henriette De Geer f. Lagerstråle [Henriette Lagerstråle], Stjärnholm den 3 april 1824:
»Tack bäste Lidman för Ditt brev med så goda tidningar om Ebba. Gud vare lov att hon var rask andra dagen, det ger gott hopp för de återstående. De Geer, Hedda och jag förena oss uti att lyckönska Er båda till den tredje raska piltens ankomst - - - Innan jag får höra utgången av Domprostvalet är jag riktigt otålig; nog har Du många, som önskar dit Dig; ack om jag ändå kunde på något behändigt vis få i Konungens huvud, att det aldrig kunde gå honom väl, om Han ej gav Dig det - nu törs jag ej fästa mig alltför mycket vid detta glada hopp, jag törs knappt tänka därpå.»
10.
Från Henriette von Rosenstein [Henriette Cederström] den 6 april 1824:
»Om Domprosteriet vore avgjort ändå, slapp jag leva mellan hopp och fruktan. Få se om en Sundewall eller en Löwenhjelm ej kniper bort den godbiten. Men jag säger som Ebba (för att trösta mig) att aldrig får Ni så oberoende levnad och så roligt som uti Eder nuvarande ställning. Vi veta utav erfarenhet att ju högre man stiger desto mera tvång och utgifter. - - - Rosenstein hemkom ifrån Stockholm lördags afton, hade talt med Konungen, men ej fått något löfte. Kanske är det ett gott tecken.
Konungens och Kronprinsens porträtter, målade av Westin, fick han, men kunde ej få föra dem med sig, de voro ej alldeles ifrån mästarens händer, men ramarna voro färdiga.
'Domprosteriet för Lidman', sade min man, 'hade gjort mig lyckligare.'»
11.
Brev från Sven Lidman till Förste expeditionssekreteraren baron Jakob Adlerbeth den 25 april 1824:
»Med Dig som alltid innerligt deltagit i allt vad mig rört och röner, med Dig innerligt älskade vän måste jag först meddela den oväntat lyckliga utgången av denna dagens Domprostval.
Doctor Stenhammar fick 19 21/32 röster, Wikblad 9 9/16 och jag 102 43/96. Alla påstå att om Lagman Hummelhjelm, Doctor Stenhammars måg, ej varit Kyrkvärd, hade jag fått enhällig kallelse. Må med pastoratet gå hur det vill, nog är det tillfredsställande att ha så deciderat stadens röst för sig.»
12.
Carl von Rosenstein till Sven Lidman den 28 maj 1824:
»I största hast får jag endast nämna att jag från Excell. Rolf har goda tidningar, åt vilka jag dock icke vågar alldeles överlämna mig. - Han reser från Stockholm till Carlskrona d. 2 junii, kommer således genom Linköping d. 3 el. 4. Laga om möjligt är att Du får träffa honom där. - Den 8 reser H. M. Konungen även genom Linköping. Det förstås att Du uppvaktar i underdånighet. Widare instruktion behöver Du ej.»
Jag fruktar emellertid att den stackars domprostkandidaten var i ett stort behov av instruktion, och den kom också den 6 juni i en biljett från den allt övervakande Marcus Wallenberg:
»Käraste broder! Jag glömde att säga bror, att Arehn avsagt sig att vara med vid tullen, när deras Majestäter komma. Jag ber alltså Bror tänka på En Kort Oration på franska till Konungen och En d:o till Drottningen. Alla herrarne av Eccles. staten måste samlas i tullstugan för att avbida de höga Resande och taga emot dem. Borgmästaren är där även med en Oration. Var god och skicka Hagberg omkring till alla präster och skolkarlar i staden med kallelse att infinna sig. Ju flera, ju bättre. Jag skriver detta nu emedan bror kanske reser ju bättre. Jag skriver detta nu emedan bror kanske reser ut till Slaka [Slaka socken] i afton sedan Excellensens bortgått.»
Min vän, det är periculum in mora, det är fara med varje dröjsmål. Det gäller domprosteriet i Linköping och ingenting får lämnas åt slumpen. Min vän, hur tror du det kommer sig att 'Arehn avsagt sig att vara med vid tullen'? Jo, det finns en biskop i Linköping, som väl vet att hans domprostkandidat talar en flytande, klassisk och välklingande franska.
 
 
10 senaste artiklarna
10 senaste blogginläggen
9 slumpade profiler

Olof
Cederström
1679-1745

g. Silfverklou
g. Rålamb

Helny
Wolff
1858-1942

g. Lidman

Hindrik
Wolff
1815-1899

g. Hulting
15 slumpade bilder