BLOGG

Utflykt: Tuna

Publicerat

6 juni 2025

Jag har varit på utflykt igen, denna gång tillsammans min fru Lista Musenge, dotter Annika Lidman och mamma Elisabeth Lidman. Målet för resan var gården Tuna i Tensta socken, strax utanför Uppsala.

Men först ett liten översikt över de personer som omnämns i detta inlägg nedan.

Den släktmässiga kopplingen är att det var här Ebba Annerstedt, gift med Sven Lidman, växte upp i början av 1800-talet tillsammans med sina syskon Claes Annerstedt, Carl Annerstedt, Rudolf Annerstedt, Henriette Annerstedt, Antoinette Annerstedt och Thure Annerstedt. Alla var barn till Samuel Annerstedt och Charlotte Cederström. Ebba Annerstedts sonson Sven Lidman bodde här en kort period på 1910-talet, tillsammans med första hustrun Karin Thiel samt dottern Ulla Lidman.

Det blev ett underbart besök och vi mottogs så vänligt av de nuvarande ägarna: Per Högfeldt och hustrun Kerstin Högfeldt, samt deras dotter Karin Pantefors (som var den jag hade haft kontakt med) och hennes make Per Pantefors.

Det är alltid lite pirrigt att kontakta främlingar och fråga "Hej, får vi komma och vandra runt och titta i ditt i hem"? Men vi mottogs så hjärtligt så, och vi fick vandra runt och titta på hela gården. Och det var inget litet ställe, utan en uppsjö hus, alla med olika funktioner; både moderna och gamla. Jag fanns den så kallade sädesrian extra fascinerande, det vill säga en byggnad med stengolv och en undre våning där man brukade elda för att värma upp stengolvet och på sätt torka den säg man lagrade där. Sädesrian innehöll även en sorts "tvättmaskin" som man en gång i tiden, då innehållandes vatten, gungades fram och tillbaka för att får kläder rena (#4205, #4206 och #4207).

Annika Lidman fick även chans att sitta i familjens körvagn (#4216 och #4217), som bland annat användes i Astrid Lindgren-filmen Du är inte klok, Madicken (inspelad i trakten).

Hela besöket avslutades med fika i matsalen i huvudbyggnaden, min gammelfarfar Sven Lidmans arbetsrum, som även enligt information jag fått även ska ha varit Samuel Annerstedt och Charlotte Cederström sovrum. Men detta verkar inte stämma då de kaminer som höll folk varma även under natten befanns sig alla på ovanvåningen, så deras sovrum låg troligtvis där.

Oavsett så var det dessa rum som Sam Lidman enligt dennes »Tjenste- och lefnadsteckning», tillbringade "den ovanligt stränga vintern" 1829.

Vid fyratiden rundade vi av, tackade för besöket och med bakluckan full av rabarber (en vänlig gåva) lämnade vi Tuna bakom oss.

Innan vi lämnade Tensta socken helt så besökte vi den närliggande Tensta kyrkogård, där Samuel Annerstedt, Charlotte Cederström samt deras två döttrar Antoinette Annerstedt och Henriette Annerstedt troligtvis alla vilar. Jag baserar detta på kyrkogårdens närhet till Tuna och avsaknaden av annan information i dödsnotiserna. Det främsta beviset är dock att det i Henriette Annerstedts dödsnotis står "begravd i Tensta". Hon dog ogift och barnlös 1839 på Lagga prästgård hos farbrodern Per Annerstedt, men valde att begravas på Tensta kyrkogård, troligtvis på grund av att föräldrarna och systern redan vilade där. Gravarna finns inte kvar (få gravar från den tiden gör det), så jag tog några generella bilder på platsen (#4224, #4225, #4226 och #4227).

Med mig fick jag även en hel del material (tyvärr mycket av okänt ursprung) rörande Tuna och dess historia, vilket leder mig in på nästa del av detta inlägg.

Om Tuna och de Lidmanska kopplingarna

Tuna var ursprungligen en by med tre gårdar. Dessa slogs samman på 1760-talet [1763] när Johan Fredrik Ekeberg (1720–1792), en bror till Carl Gustaf Ekeberg och inspektör vid Vattholma bruk, köpte byn och byggde Tuna [...].

KÄLLA: "Tensta och Lena socknar: Från forntid till nutid"

Tuna köptes sedan av Samuel Annerstedt och hustrun Charlotte Cederström omkring 1798–1799. Något exakt år när de flyttar in har jag inte lyckats hitta (vare sig husförhörslängder eller inflyttningslängder ger någon information). Men eftersom parets första barn , Ebba Annerstedt, föddes 1798, då hos sin mormor Elisabeth von Mevius på Älvgärde i Rasbo socken, medan parets andra barn, Claes Annerstedt, föddes 1799 på Tuna. Så troligtvis flyttade man in på Tuna någon gång mellan dessa två händelser (parets alla barn föddes på Tuna de med).

På Tuna föddes två begåvade och framgångsrika söner: Rudolf (1801–1876), rektor för Uppsala katedralskola, g. m. Carolina Tersmeden (1803–1859), och Thure Annerstedt (1806–1881), biskop i Strängnäs, g. m. sin kusin Charlotta Cederström (1812–1895). En tredje broder var konteramiralen Klas Samuel Annerstedt [Claes Annerstedt] g. m. Louise Gustava Lagerstråle. En son till denne, Pehr Samuel Ludvig [Ludvig Annerstedt] (1836–1904), blev en framstående jurist, professor i kriminal- och processrätt 1876. Intressant är att alla tre bröderna gifte sig med damer av adlig börd. Man kan inse att Tuna spelade en stor roll för sönerna under de första decennierna av 1800-talet. Gården var barndomens spännande upptäcktsvärld och ungdomens säkra tillflyktsort. Akademiska studier vid Uppsala universitet var en självklarhet och med hänsyn till den korta resan till Tuna kunde studenterna långa tider njuta av i den vackra naturen vid fädernegården.

Rudolf Annerstedt disputerade 1826 på en historisk avhandling om renässansfursten Cosimo di Medici och preses var självaste Erik Gustaf Geijer. Följande år disputerade Rudolf på en teologisk avhandling om några verser ur Jesaja, kapitel 15. Han blev adjunkt vid katedralskolan 1829, vice rektor 1832 och rektor från och med 1845. Han förordnades som rektor på livstid 1858 och blev samtidigt lektor i teologi och kyrkohistoria.

Hans verksamhet vid katedralskolan har beskrivits: "Början av hans regemente kännetecknades av en ovanlig stränghet, som kändes tryckande, nästan inkvisitorisk. Men sedan en del inrotade olater försvunnit och disciplinen i skolan blivit ordnat fastställd, gick det hela som ett urverk, och det fanns knappt någon, som ej ansåg reformen nyttig och nödvändig och det nya tillståndet som en välsignelse för skolan, i synnerhet som den stränge rektorn visade sig såsom enskild man uppfylld av verklig välvilja mot alla de goda elementen bland lärjungarna" (SBL) ["Svenskt biografiskt lexikon"]. "Över A:s personlighet och yttre uppträdande låg något imponerande aristokratiskt".

Thure Annerstedt valde den teologiska banan och den var given för många akademiker. Den var en väg till allmänt anseende och hög samhällsställning. Han disputerade 1828 på några ställen i första Mosebok (Ad loca selecta e Genesens XII-XXV, p VI, pres. G Knös) och 1830 på några sånger av den grekiske skalden Anakreon (Odarion quadragesimum tertium et quartum Anacreontis, Melici vads, pres. J Tranér [Johan Tranér]). 1830 blev han pastorsadjunkt i Bälinge 1833 docent i pastoralteologi och notarie vid teologiska fakulteten, kyrkoherde i Börje [Börje socken] 1840, kyrkoherde i Örebro 1846, slutligen biskop i Strängnäs.

"Allvar och redbarhet kännetecknade A:s akademiska verksamhet, och hos sina lärjungar åtnjöt han stort förtroende. "..." Älskvärt och vinnande var hans umgängessätt och själv musikalisk samlade han i sitt Uppsalahem omkring sig musikidkare såsom G. Wennerberg [Gunnar Wennerberg], J. A. Josephson [Jacob Axel Josephson] med flera" (SBL) Som biskop i Strängnäs hade han problem med frikyrkorörelsen. I kyrkliga och politiska frågor var han strängt konservativ.

KÄLLA: Okänd

Samuel Annerstedt avlider här 1812 och Charlotte Cederström gör detsamma 1833 och i och med detta avslitas den första eran med Lidmanska kopplingar på Tuna (ägarskapet av Tuna togs därefter över av Jonas Arvid Winbom).

1911 flyttade Sven Lidman in på Tuna, tillsammans med hustrun Karin Thiel och dottern Ulla Lidman (paret skulle få flera barn 1911 bestod familjen endast av denna trio). Dottern Anne-Marie Lidman föddes under tiden på Tuna, dock står det i hennes födelsenotis att hon föddes i Uppsala och inte i Tensta socken (troligtvis fanns det bättre resurser i Uppsala för att föda barn, i alla fall bättre än på den uppländska landsbygden).

Författaren Sven Lidman (1882–1960) var ägare till Tuna 1912–1914. Säljare var kamrer J Dahlborg. Omständigheterna kring köpet har skildrats av Knut Ahnlund i boken "Sven Lidman: Ett livsdrama" (1996) Av en tillfällighet råkade Lidman se ett erbjudande hos en mäklarfirma om "Tuna gård i Tensta socken vid Wattholma järnvägsstation". Han reagerade för namnet Tuna och erinrade sig att hans originelle farbror Sam Lidman hade antecknat "1829, tillbragte den ovanligt stränga vintern hos min mormor Charlotte Cederström på Tuna i Tensta".

Sven Lidman beslöt att köpa gården. "Det förflutna hade tagit honom i besittning, nu skulle han också till det yttre flytta in hos sina förfäder."..."Och för Sven var detta inte något vanligt egendomsförvärv, det var en sakral handling, uppfyllelsen av en ungdomsdröm och invigningen till ett nytt liv." Familjen flyttade in den 22 april på hundraårsdagen av Svens farmors [gammelmorfar Samuel Annerstedt] död. Han installerade sig som patron i gammaldags stil. "Det var i en känsla av stor lycka och hänförelse som han nu trampade samma golvtiljor som hans farmors far trampat."..."Han hade omedelbart skaffat sig en stor sanktbernhardshund för att vakta gård och trädgård. Och snart nog köpte han också ett finskt sto till plandroskan. Men gårdskarlen som övertagits från förre ägaren visade sig vara alltför rädd för att våga köra den eldfängda märren som ville både sparka bakut och skena. Tillsammans med en tillkallad hästkännare körde Sven nu under tre dagar runt i norra Uppland för att lära henne normala fasoner. Försöket misslyckades och hästen fick bytas mot en sedigare. Så gick mycket av hans tid, och han fann att han lätt kunde bli gårdsägare på heltid.

Han hade först tänkt titulera sig författare men fann snart att denna titel inte skulle höja hans prestige i trakten. Följande bosittande grannars råd kallade han sig därför löjtnant Lidman. Det smällde högre. Han märkte snart att han vunnit en viss social aktning i socknen. Han hade prenumererat på fyra dagliga stockholmstidningar och fyra dagar i veckan kom den gamle lantbrevbäraren, förre soldaten Groth, till köket och fick nyheter av personalen där, fick också se husets härligheter när herrskapet var borta, vilket ofta hände. Han förde snabbt informationen vidare till nästa kök: det blev snart bekant att socknen fått sin första miljonär."

Vid den här tiden var Sven Lidman gift med Karin Thiel, dotter till den förmögne bankiren och bankmecenaten Ernest Thiel (1859–1947). Den första sommaren tillbringades med gäster och fester nästan varje dag och detta lantliv kostade stora pengar. Lidman blev alltmer medveten om svårigheten att vara både lantjunkare och författare. Han skulle inte gå i land med detta i längden. Hustrun Karin var lycklig med den nyfödda dottern Anne-Marie och den tvååriga dottern Ulla, men relationen mellan makarna försämrades och slutade med skilsmässa. Familjen flyttade från Tuna 1914.

Tor Bonnier har i sin memoarbok "Längesen" (1972) skildrat en dråplig episod. Sven Lidman hade bjudit in Ragnar och Elisabeth Thiel att fira midsommar 1912. Ägaren till Tuna ansåg att det var ett bra tillfälle att visa upp sig för traktens honoratiores. Redingot och mörk klänning anbefalldes. I denna elegans for alla fyra till kyrkan där de fick sällskap med några fattighusgummor och prästens familj. Tor Bonnier menade att den anbefallda kostymeringen utmanade löjet. När han själv besökte Tuna en gång blev han hämtad i droska med kusk i livré och hög hatt. På gårdsplanen väntade Sven Lidman i lantmannakostym och käpp med silverkrycka och tofs.

KÄLLA: Okänd

Efter att ägarskapet av Tuna kort mellanlandat hos Sven Lidmans svärfar Ernest Thiel (till vilken Sven Lidman vid det här laget stod i skuld) så gick ägarskapet över till Herbert Rettig som, till skillnad från Ernest Thiel, faktiskt bodde på Tuna. Herbert Rettig sålde Tuna 1933 till Johan Högfeldt, far till Per Högfeldt, som var en av de som så vänligt mottog oss på Tuna.

Så, historien avslutas därmed där fast inte innan vi kan visa lite bilder som togs under på Tuna samt Tensta kyrkogård.

Bilder