DAGBÖCKER

Italiensk dagbok: Inlägg #170

Plats, datum Palermo, 17 mars 1852 Källa Italiensk dagbok, författad av Sam Lidman.

Transkribering

17 mars

Table d'hôte är en republikansk institution. Studenter och hovmän, anspråkslösa tyskor och förnäma Ladys, betala lika mycket och föredraga varandras sällskap. Det är visserligen långt ifrån att de äro angenäma för varandra; men det är redan en stygg lutning åt demokratin, att de sitta bredvid varandra; men så, det äro de fördömda ångkommunikationerna som åstadkomma så många kuriösa saker.

En vacker amerikansk änka har hela tiden suttit snett emot mig. Hon är mycket pratsam, men som avståndet var något långt för att med bekvämlighet kunna konversera, och hon förmodligen unnade mig att njuta av sin älskvärdhet lika gärna som grannarna, har hon hedrat mig med ögonkast. Till att börja med trodde jag mistress E. A. Taylors uppmuntran ägnades åt en halländsk kammarherre, Baron von Etzdorf, med mustascher a la Haynau. Hag har hört att amerikanskor ofta är ljuvligt stämda i sällskap med hovmän, men på andra dagen kunde jag inte längre misstaga mig utan visade min tacksamhet så gått jag kunde, och så den oskadligt hel vi suttit och värmt varandra med ljumma blickar, endast utbytande flyktiga ord om vi passerat förbi varandra vid gången till och ifrån bordet. I dag råkade jag henne tillsammans med en syster och svåger (herrskapet Lawrence från Boston) vid frukosten, där hon underrättade mig att hon om ett par timmar avgår med ångfartyget, i deras sällskap, till Neapel. Jag var naturligtvis så ledsen jag möjligtvis kunde samt önskade henne lycklig resa med hopp om återseende, jag en kraftig ??? och en len handtryckning samt bekräftelse på hennes älskvärda försäkran att hon kommer att sakna Palermo ‐ så där han åtskilligt undanstökas utan att man behöver säga ett ord eller göra en gest. Jag lyckönskande dem som profitera av den blängande, pladdrande frun, ty hon år vacker och glupskt rik enligt vad man påstår lär marquis Fardella mycket sörja över hennes bortresa.

Hade visit av vår generalkonsul härstädes signore Sebastiano Santo Malato, som är president uti härvarande handelstribunal och en mycket förmögen man ‐ detta oaktat gruvade han sig mycket över att regeringen inte ville ge honom appointement. Beskrev hur han rest Stockholm med sin fru, men blivit lurad på konfekten, fast man slaget honom om halsen med Vasaorden. Jag bad honom fortsätta med ansökningarna, så kommen han åtminstone att stiga till kommendör; ofelbart och utan något sorts tvivel. I övrigt är han en charmant man och har mycket anseende på stället ‐ tittar likväl i kors med ögonen.