BLOGG
Platsen för händelser i S:t Johannes församling, 1754-1797 [19 augusti 2022]
Publicerat
Först en liten översikt över de personer som nämns i detta inlägg:
 
 
 
 
 

FREDRIKA
WIDEGREN
(1730‑1778)

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

CATHARINA
LANDBERG
(1754‑1810)

 

EVA
LANDBERG
(1755‑1822)

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

PETTER GUSTAF
LIDMAN
(1783‑1783)


CARL
LIDMAN
(1788‑1788)


JOHAN ERIK
LIDMAN
(1792‑1800)


CARL PETTER
LIDMAN
(1796‑1797)

 
 
Under andra halvan av 1700-talet (1754-1797) ägde i Norrköpings S:t Johannes församling ett antal födslar och dödsfall rum bland Lidmännen och deras anor. Här är en lista över dem:
1754
Född
1755
Född
1778
Död
1781
Död
1783
Född
1783
Död
1784
Född
1786
Född
1788
Född
1788
Död
1792
Född
1796
Född
1797
Död
Det tråkiga är att i alla dessa händelser (födelsenotiser eller dödsnotiser) så saknas platsen: inget om någon gård, kvarter eller liknande (detta kanske inte är så viktigt på det stora hela men jag försöker alltid dokumentera detta, allt för att få en mer komplett bild av olika händelseförlopp).
Oavsett, jag anser att alla dessa händelser ägde rum på den så kallade Kapellansgården (efter Kaplan, lite förenklat en äldre term för Komminister).
Jag tänker så här: när Fredrika Widegren först föder Catharina Landberg (1754) och sedan hennes syster Eva Landberg (1755) så var barnaföderskans make Gustaf Landberg Komminister i församlingen och Kapellansgården dennes tjänstebostad och därmed familjens hem. Så parets två barn borde ha fötts just där.
När Fredrika Widegren själv avlider 1778 torde även detta ha skett i hemmet och detsamma gäller även för maken Gustaf Landberg (död 1781).
Efter Gustaf Landbergs bortgång så togs positionen som Komminister i församlingen över av ingen annan än Sven Lidman, samma år gift med den avlidne föregångarens dotter Catharina Landberg. Det ter sig då troligt att det nygifta paret även de bodde tillsammans på Kapellansgården (vilket då innebär att Catharina Landberg bodde med maken i sitt barndomshem).
Därmed är det även naturligt att deras sex barn föddes här:
Sven Lidman skulle senare avancera till att bli Kyrkoherde och Prost i Tingstad socken (och familjens nya bostad blev då Tingstad prästgård) men innan detta skedde så avled tre av Sven Lidman och Catharina Landbergs barn:
Detta är bara en teori. Dessutom saknas husförhörslängderna för alla de aktuella åren som hade kunnat kasta mer ljus över detta. Men trots frånvaro av bevis som stöder min teori så verkar detta till troligt... och så skriver jag historien.
I och med arbete med detta blogginlägg så började även att leta efter fotografier på Kapellansgården. Jag tänkte att den kunde ha överlevt in i den fotografiska eran (efter omkring 1850). Men efter att ha kommit över artikeln "En gammal prästgård i Norrköping" (publicerad 1 apr 1937 i Östergötlands Dagblad, finns även bifogad som ett appendix längre ner) så grusades mina förhoppningar: det visade sig att gården brann ner redan i en stor brand 1822 (stora delar av Norrköping blev dess rov, även S:t Johannes kyrka där Gustaf Landberg och Sven Lidman hade hållit predikningar). Det kan finnas målningar eller liknande av gården, men chansen för detta är rätt små.
Den prästgård som ersatte den där våra anor hade fötts, levt och dött, var en stenbyggnad i två våningar, och den fanns kvar fram till 1937 då den revs och ersattes av en Konsumbutik (i och med detta författades den ovan nämnda artikeln).
Appendix: En gammal prästgård i Norrköping
S:t Johannes prästgård har gamla anor
Några erinringar med anledning av gårdens försäljning
S:t Johannes nuvarande prästgård i Norrköping övergår som bekant i annan ägo i dag och därmed kommer en gammal känd Norrköpingsgård att försvinna. Konsum ämnar som förut meddelats uppföra en affärsfastighet på platsen.
Att det redan under medeltiden, fanns en prästgård vid S:t Johannes kyrka torde vara obestridligt. Var denna var belägen är emellertid mera osäkert. Här kan jag inte ingå på denna i och för sig mycket intressanta fråga, utan måste inskränka mig till vad vi veta om den nuvarande prästgården. I en inventarieförteckning år 1734 upptages, enl. komminister Hanners anteckningar ur gamla kyrkoböcker, "En Gård uti Staden belägen uti Dahlsqvarteret qvadraten St Johannis, der Comministri altid bodt". Det är tydligt att denna gård varit belägen på samma plats som den nuvarande prästgården. Hur länge den legat där veta vi inte. Den rektangulära stadsplanen med "qvarter" och "quadrater" tillämpades här i Norrköping från och med år 1653; nuvarande Repslagaregatan upptogs år 1676. Först sistnämnda år kan därför prästgårdstomten ha fått sin nuvarande form. Naturligtvis finns det intet som hindrar att prästgården redan tidigare kan ha legat på ungefär samma plats.
När Norrköpings stad år 1719 brändes av ryssarna, härjades även S:t Johannes kyrka, den gamla klockstapeln samt Kapellansgården. Så snart förhållandena det tilläto grep man sig an med återuppbyggandet. Av kyrkan voro de gamla valven och murarna i behåll, varför den nya kyrkan fick samma läge och utseende som den gamla. Om prästgårdens uppbyggande förmäler kyrkoboken: "År 1721 die festo S:t Andræ beslöts 1:o att sammanskjuta till den afbrända Kapellansgårdens uppbyggande; 2:o att en sockneman skulle tillse uppköpet af timmer; 3:o att betala hyra för Kapellanen till dess gården blef uppbyggd". Emellertid synes byggandet ha blivit fördröjt: nästa år vid samma tid beslutades åter om hyresmedel för Kapellanen. År 1724 den 9 feb avhandlas "timmers framkörande på vinterföret, Bräders uppköp" med mera Byggnaden skulle "således sedermera förbyggas att en Prestman der bekvämligen bo kan". "Hållande man rådligast vara, Huset med sådan en vind och... att öfversätta, som nödig pröfvas till säd och matvarors förvarande." År 1724 den 24 maj heter det äntligen: "Nästkommande Måndag begynner byggnaden vid Kapellansgården..." Ännu år 1726 pågår arbetet: den 16 jan talas "om Bräder m. m. till kapell. gården" samt i §9 om "att framköra till Brygghusets och Källarens upprättande i Kapellansgården 2 stockar af helgård". Om alltså församlingen bidrog med arbete och, material till prästgården, så synes Kapellanen själv ha förskotterat en del kontanter. 1729, 17 maj, §5, "anhöll Kom. att församl. ville tänka på godtgörelsen af hans förskotter till Kapellansgårdens uppbyggande, som åter beviljades - till hösten". Men först år 1731, 2 maj, §5, talas "om förskotternas erläggande". Det är att märka, att församlingen, icke komministern, var byggnadsskyldig på gården. Församlingen synes också där ha haft sin sockenstuga inrymd.
Den med Kapellansgården jämnåriga i kyrkobyggnaden hade mot slutet av 1700-talet blivit ganska skröplig och nedrevs, nästan fallfärdig, år 1787, varefter en ny kyrka uppfördes på den gamlas plats, men nu vinkelrätt mot Drottninggatan. Den användes första gången 4:e söndagen i advent 1789. Den hade altartavla av Hörberg, föreställande Jesu dop. Kyrkan av år 1789 blev emellertid inte 40 år gammal, liksom den mitt emot belägna prästgården inte fick uppleva sin hundraårsdag. Båda härjades nämligen av den fruktansvärda eldsvåda som övergick staden onsdagen 12 jun 1822, den s. k. Södra brand, varvid större delen av södra och östra stadsdelarna ödelades. Kyrkan återuppbyggdes ungefär sådan hon varit förut och blev färdig till invigning år 1827. År 1848 fick kyrkan såsom gåva en altartavla, minneskopia av den gamla tavlan målad av C. W. Nordgren, numera i församlingens nya kyrka. (Uppgifterna hämtade ur G. Malmbergs uppsats om S:t Johannes gamla kyrka i "Vårt gamla Norrköping").
Vad Kapellansgården angår så beslöts 16 nov 1823 "att Sockenbygnaden skulle byggas af Sten 2:ne Våningar hög, så att Prest och Klockare den kunna bo". År 1824 30 mar hölls entreprenadauktion å byggnaden, "då Byggin. S. Tidblad stannade för 3 000 Rd. B:o". "Om uthusbyggnaden 28 dec 1824, då Tidblad stannade äfven för denna byggnad mot 1499 R. 16 B:o." Uthusbyggnaden innefattade även "Drengstugan", där nu verkstad är inrymd. År 1826 18 sep beslöts "Plankets och Portens uppsättande". 1826 6 aug "uptagandet af källa på Gården projekteradt, men för närvarande skulle anstå". Syn å gården hölls slutligen 26 sep 1826. Två år senare, år 1828, brandförsäkrades byggnaden till 3000 och uthusen till 1000.
Gården kallas sedan än Kapellansgården, än sockenstugugården. Vid besiktning år 1847 förmäles, att komministern-Kapellanen hade hela övre våningen jämte nödiga uthus, varemot församlingen disponerade salen i nedre våningen till sockenstuga och folkskola och resten av nedre våningen utgjorde klockarens bostad.
Från och med år 1851 behandlas på sockenstämmor frågan om S:t Johannes församlings skiljande från S:t Olai [S:t Olai församling] till eget pastorat och i samband därmed frågan om prästgård för den blivande kyrkoherden i S:t Johannes. I kammarkollegii yttrande i saken heter det: "Till bostad skulle kyrkoherden enligt samma förslag (det av församlingen 11 jun 1852 godkända) erhålla en församlingen tillhörig fastighet i staden, hvarå församlingen åtagit sig byggnadsskyldighet enligt lag". Den nye kyrkoherden tillträdde 1 maj 1880. Dessförinnan försökte församlingen att genom ett sockenstämmobeslut från kyrkoherdens bostad undantaga nedre våningen, vilken komministrarna ju icke haft till bostad. Detta beslut blev emellertid av k. befallningshavande upphävt genom resolution 28 feb 1880. Sedan dess har hela gården varit prästgård åt kyrkoherden i S:t Johannes. Hur länge "salen" i nedre våningen vår sockenstuga har jag mig inte bekant; skolan synes, ha fått andra lokaler redan år 1869, då skolhuset i Holmstad invigdes för sitt ändamål. Frågan om prästgårdens vara eller icke vara blev aktuell när församlingen omkring sekelskiftet försålde sin kyrka till Norrköpings stad. Här finnes ingen anledning att närmare ingå på detta kapitel i S:t Johannes församlings historia. Vare nog sagt, att prästgårdens försäljning endast är en konsekvens av vad som skedde när kyrkan såldes.
Skulle jag så till sist nämna något om de prästmän som haft sin bostad i denna prästgård, så måste jag inskränka mig till några data om dem som bott just i denna byggnad.
Det är då först komministern Per Reiner, född i Skedevi år 1773, bondson från Reijmyra. Han tillträdde komministraturen här år 1817 och dog 10 jan 1844. Han upplevde alltså "Södra brand" 1822 och fick se sitt hem och sin kyrka härjas av lågorna. Han var också den förste präst som fick flytta in i denna byggnad - det är nu 111 år sedan. Han hade 8 barn, av vilka endast de två yngsta synas ha varit födda här, bland dem Carl, född 1819, källarmästare på "Piperska muren" i Stockholm, död år 1888.
Pehr Carlsson Hanner, född i Hannäs 1801 4 jun, tillträdde Kappelanstjänsten här år 1846. Hans maka avled strax efter det han blivit vald till komminister i S:t Johannes och följde alltså aldrig med hit. Själv blev Henner omsider vald till kyrkoherde i Ukna, men över valet anfördes besvär, och innan dessa blivit ogillade, avled Hanner, 29 maj 1862. Han var barnlös och bodde alltså tämligen ensam här i prästgården under de 16 år han innehade tjänsten: I sin kyrka var han dock inte ensam. Rektor Aspling skriver om honom i sina anteckningar: "Hans kyrka, i början glest besatt, till det mesta av nyfikna och undrande gycklare, fylldes alltmer av andligt behövande åhörare, bland vilka även jag inom kort befann mig". Av gamla församlingsbor här i S:t Johannes har jag själv hört omtalas vilket intryck Hanner gjorde både genom sin personlighet och genom sin levande förkunnelse av "trons rättfärdighet och den därav härflytande levernets rättfärdighet". (Uttrycken äro Asplings.) De flesta av hans ämbetsbröder voro icke likasinnade med honom och hade svårt att fördraga den oförskräckte predikaren och sanningssägaren, vars kyrka fylldes av åhörare : när deras egna stodo tomma. Denna ovilja tog sig även uttryck i vad som yttrades om honom vid prästmötet i Linköping 1862 (se Herdaminnet). På S:t Johannes pastorsexpedition förvaras dels hans vackra promenadkäpp, dels hans år 1859 utgivna postilla, båda en skänk av prostinnan Eva Fogelqvists dödsbo.
Hanners efterträdare blev Omar Thure Hjalmar Grönwald, som var född här i Norrköping 26 mar 1827. Han tillträdde komministraturen här år 1864 och bodde först här i prästgården och sedan ute på Vallby gård som han ägde. År 1877 blev han vald till komminister i Borg och flyttade dit år 1879 samt blev 20 år senare kyrkoherde i samma församling. När han dog, 2 nov 1924 var han den äldste prästmannen inte blott i vårt stift utan i hela vårt land.
Den förste kyrkoherden i S:t Johannes självständiga pastorat i nyare tid blev Fredrik Gerhard Allard. Han tillträdde, som förut nämnts, år 1880, 1 maj och stannade här till 1 maj 1887, då han flyttade till Tjällmo såsom kyrkoherde. Han blev nedbruten av det myckna arbetet här i församlingen och sökte därför den mera lättskötta tjänsten i bergslagsförsamlingen. Han dog såsom emeritus 11 aug 1920.
Han efterträddes i S:t Johannes av Karl Theodor Appelqvist, vars blida gestalt ännu lever i friskt minne hos många församlingsbor. Han tillträdde tjänsten här år 1887 och avled 19 feb 1916. I nära 30 år fick han alltså verka här i denna församling som han så varmt älskade. Denna prästgård kunde berätta mycket om hans oerhörda flit - arbetslampan brann på hans expedition bittida om morgonen och sent om aftonen. Den kunde berätta om hans gästfrihet - hur han gärna såg vänner omkring sig, ämbetsbröder såväl som församlingsbor - varje år voro till exempel konfirmanderna samlade någon gång i prästgården. Men den skulle också kunna berätta om hur den mångupptagne mannen började varje dag med en stilla stund vid den heliga boken och så helgade dagens arbete genom Guds ord och bön. Han var en trogen Herrens tjänare, trogen i det minsta och därför även i det som mera är.
Under ledigheten efter Appelqvist var Carl August Rudolf Carlman vice pastor den längsta tiden och bodde i prästgården. Han var en Andens man som utförde ett gott arbete i S:t Johannes den korta tid han tjänst gjorde här. Han var under flera år fängelsepräst och dog såsom t. f. kyrkoherde i Skärkind 11 jun 1919. De fyra prästmän som sedan bott i prästgården äro ännu i livet: Hjalmar Hwasser som tjänstgjort här under sommaren 1917, Axel Albin Pettersson, kyrkoherde här 1917-1928, Johan Eugén Nyström, vice pastor 1928-1929 samt undertecknad, som blir den siste prästen i den gamla prästgården.
D. Glimborg.
 
 
Senaste blogginläggen
Slumpade personer

AMANDA
KARLSSON
(1880‑1951)

g. Liedman

BIRGIT
LIDMAN
(1891‑1928)

g. Lindgren

JOHAN
LIDMAN
(1840‑1905)

g. Wolff

JAMES
KENNEDY
(1848‑1916)

g. De Geer

VIKTOR
REHBINDER
(1844‑1926)

g. Grill

OTTO
SYLVAN
(1865‑1952)

g. Kahl

OTTO
PRINTZSKÖLD
(1846‑1930)

g. De Geer

OLGA
WOLFF
(1851‑1925)

g. Lidman

CHILU
LIDMAN
(2010‑)


EMELIE
LIDMAN
(1812‑1897)

g. Ekeberg
f.h. Okänd
f.h. Pettersson

GÖSTA
LIDMAN
(1926‑2007)

g. Gustafsson

ERIK
LIEDMAN
(1907‑1986)

g. Gustafsson
Slumpade bilder