BLOGG

Dödsfall: Johan Lidman, 1937-2019

Publicerat 1 november 2019

Första gången jag träffade Johan Lidman var 2011 på min morfar Sven Lidmans begravning i Immanuelskyrkan, då han stod och glatt pratade med brorsonen Claes Lidman (även han är numera död sedan några år). Jag presenterade mig själv och eftersom jag ännu inte tvångsmässigt memorerat alla grenar så visste jag inte var han riktigt platsade men av namnet att döma så var vi i alla fall släkt.

Därefter pratade vi en del på telefon och han kom även på den släktträff vi hade 2012 på Värtavägen 8. Då hade han tagit med ett kit med rakkniv, rakborste, etcetera som hade tillhört hans far G-A Lidman som jag fick som gåva, en gåva som numera ligger bland de "Lidman‐relikerna" som jag försöker samla på mig.

Johan Lidman var en exceptionellt varm och glad person, som älskade att berätta historier, och han var i sitt esse på denna släktträff.

Därefter så hade vi en del kontakt, och jag var även och besökte honom och hans fru i Sörmland vid några tillfällen.

Han blev lite sämre på slutet men en del kontakt behöll vi, främst via e‐post där vi bland annat spånade och delade med oss information om släkten.

Johan Lidmans begravning ägde rum 31 oktober 2019 i Råsunda kyrka, med en glad minnesstund (vilket var passande) efteråt på Stocksundstorp.

Det kanske låter lite som en kliché men livet, och framför allt döden, är så konstiga. Ena stunden är någon där, sedan borta, och då för evigt. De har inte bara rest bort för att sedan återkomma om en tid; de är borta för alltid. Aldrig mer kommer man höra dem igen, och efter sig lämnar de sig ett stort tomrum.

Detta är nog extra sant när personer är så pass skojfriska och glada som Johan Lidman var.