DAGBÖCKER

Italiensk dagbok: Inlägg #34

Plats, datum Venedig, 1 november 1851 Källa Italiensk dagbok, författad av Sam Lidman.

Transkribering

1 november

På alla helgons dag trakterades vi med ösregn och klockringning hela dagen ‐ vad dagsverken som klockorna och vad vax som ljusen draga i de katolska länderna, och antalet människor med de tillhörande präster och munkar, det vore ett Herkulesarbete att beräkna. Talrika äro de som duvorna i Venedig; de senare leda sitt ursprung från dogen Dandolo som tog ett par med sig från Konstantinopel, och vilkas avkomlingar sedermera underhållas av en särskild fond på stadens bekostnad såsom ett slags reliker från de glänsande tiderna samt hava vuxit till ett oerhört antal. Klockan 2 varje dag strös det ut säd åt dem på torget och då kan man se hur de komma till tusental, alla av samma färg, svartblå.

Adolf Biedermann kom och hälsade på mig; han hade varit i Meran ända tills dato, icke så mycket för att äta de föreskrivna duvorna, ty de voro hela ti den lika sena, som dess mer för att kurtisera en vacker brunett bayerska från München, som var där med sin sjuka onkel. "Det var den angenämaste tid under hela mitt liv", sa kan. Ah ho! jag har den äran att gratulera. Ack! bara platoniskt; hon hade sin onkel och jag min, vilka alltid voro två personer för mycket i sällskapet. Dagarna förflöt så att jag gömde både hosta och Hector (hunden) och hade jag följt med, som jag tänkte, till Brixen hade jag bestämt fått en kyss, ty hon grät i Botzen då jag tog avsked av henne". Det var skada ty hon hade fris ka läppar och vit hals, invände jag. "Ja 'saeramont! Hon har vackert allting, talar italienska och franska som en näktergal, och hur snäll hon var mot min Hector sedan". Vi reser hem över München? "Träffat och utan någon onkel". Bättre hade varit att följa med till Brixen, kärleken vintrar sällan över i runda kvinnobröst. "Paff! kommer vintern‐‐‐ " och visslade sin wienerpolka.