Plats, datum | Venedig, 9 oktober 1851 | Källa | Italiensk dagbok, författad av Sam Lidman. |
9 oktober
Min granne är en preussare (Dorgerloh [August Dorgerloh?], från Gablauken, Saalfeld i Ostpreussen) till yrket målare, sångare, lantvärnsofficer och godsägare. Han en jovialisk och trevlig kamrat och vårt vanliga bordssällskap. Han passion är vackra ansikten, karlar och kvinnor, och så fort han får syn på ett sådant har han ingen ro förr än han kryssat förbi ett par tre gånger ‐ därtill är han plågad av myggorna och sin mage, så att han ständigt är på rörlig fot. På förmiddagen besåg vi Dogepalatset, där hela republikens historia och mest lysande händelser genom de utmärktaste målare, bildhuggare och arkitekter är upptecknad. Man förvånas lika mycket över de oskattbara konstprodukterna som över minnesmärkena av republikens hemlighetsfulla och hemska lagskipning. Utav massan av tavlor förvånades jag mest av Tintorettos jättetavla (den största i världen) 74 fot bred och 30 fot hög föreställande himmelriket med 16 000(?) figurer, samt Europas bortförande av Jupiter, av Paul Veronese; i Europas figur och ansiktsuttryck tyckte jag mig finna likhet med en av mina ungdomsflammor. Stickarbetena i taken äro överallt med dukatguld förgyllda, och målningarna mästerstycken. Dogerna bebodde aldrig sitt palats, vilket endast var lagstiftande och skipande maktens säte, utan bibehöll till bostad den privata de hade haft före upphöjelsen. Det är något besynnerligt i många staters historia, i det olika sätt varpå samma namn återkomma. I Venedig hette den sista dogen Manin och likdels den som proklamerade republiken 1848. I Rom var Augustus den förste och Augustulus den siste av kejsarna. Grekiska kejsardömet började och slutade med en Constantinus. I Frankrike förekommer en kejsare och en president med namnet Napoleon. På San Marcus [Markusplatsen] var om aftonen en stor militär serenad med två musikkårer, som soldaterna (var och en bärande en fackla) gav åt militärguvernören till förande av hans upphöjelse till Stor Korsriddare av Leopoldsorden. Garnisonen i Venedig och de omgivande fästena utgör omkring 1000 man. Under republikens tider fann aldrig någon garnison; de anonyma angivelserna i lejongapen, vid jättetrappan, och den hemliga polisen gjorde bättre nytta. Förr i världen tog man huvudet av anstiftare för politiska rörelser, nu däremot komma de vanligen undan och verktygen hängas, skjutas och landsförvisas.
Erik Liedman
1907‐1986
Plåtslagare
g. Gustafsson
Agathe Wachtmeister
1863‐1940
g. De Geer
Margaret De Geer
1863‐1926
g. Kennedy
Lilian Lindgren
1922‐2006
Bibliotekarie
g. Paulsson
g. Bengtsson
Chilu Lidman
2010‐
Fabian De Geer
1850‐1934
Landshövding
g. Wachtmeister
Pekka Langer
1919‐1996
Underhållare
g. Hermansson
g. Lidman
Ingrid Melander
1884‐1960
g. Printzsköld
Sven Lidman
1882‐1960
Författare
g. Thiel
g. Otterdahl
Carl Printzsköld
1884‐1971
g. Melander
Edvard Liedman
1876‐1955
Byggnadsarbetare
g. Karlsson
Bibi Lidman
1928‐2020
Journalist
g. Langer
Anton De Geer
1848‐1919
Godsägare
g. Fischer
Ebba Lidman
1894‐1953
Mäklare
g. Nystrand
Naemi Gustafsson
1911‐1988
g. Liedman