DAGBÖCKER

Italiensk dagbok: Inlägg #85

Plats, datum Rom, 22 december 1851 Källa Italiensk dagbok, författad av Sam Lidman.

Transkribering

22 december

Läste ett brev från Napoleon till Josephine daterad 6 april 1796 (under italienska fälttåget). Bland annat skriver han:

[SE BILD: #3932]

När ett helgen skall fabriceras så går det till på det viset, att en ansökning med åtföljande merit förteckning på den dödas underverk, behörigen bestyrkt av åsyna vittnen (eller såsom vanligtvis av autentiska skrifter från dess samtid, emedan helgonet efter vilat ett par hundra år i graven) till det heliga kardinalkollegium, vilket då förkastar ansökningen eller låter företaga dess process, förordnar sakförare och en anklagare som bestrider bevisen, samt lämnar sedan saken är utagerad sitt utlåtande till påven som glorifierar den döda eller låter honom vila i ro Relata refero. En gång hände till exempel att två personer hörde en madonnabild i kyrkan Santi Cosma e Damiano, på Forum [Forum Romanum], hunsade de helige Gregorius för att han underlät knäfall i förbifarten. Historien lyder som följer:

Madonnan: Hola! ho! Vart tar du vägen förmätna portvakt? Hola! stanna.

Gregorius: vilken röst slår mitt öra? Vad är det för en oren, som hur den oförskämdheten att antasta mig, mig som bär den himmelska konungens spira och är hans ståthållare på jorden.

Madonnan: Stanna oförvagne! Upplyft dina ögon och tillbed den som kallar dig.

Gregorius: O förvånande händelse! o under! en talande bild! Men kanske sömnen villar mina sinnen. Kallar du på mig, o bild! Men jag ser ju henne röra läpparna och sänka huvudet! Vad begär du? År det mig förunnat att lära känna ditt namn.

Madonnan: Vad Gregorius! kan du misstaga dig på den heliga frälsares moder? Igenkänner du inte den jungfruliga modern som varken vidrört en säng eller emottagit en mans omfamningar ‐ dottern av konungar, den mystiska rosen, förbundets ark, himmelens drottning, det gyllene huset, ljungeldens maka, rättvisans spegel och spänne, Davids torn och himlarnas port?

Gregorius: Frejdade bild, förlåt den, som syndar av okunnighet! Aldrig har jag sett den heliga jungfrun; aldrig hört dig tala. Vem har skådat dylika ting?

Madonnan: Jag förlåter dig gärna; men iakttag för framtiden dina skyldigheter! Vart ämnar du dig?

Gregorius: Prästen Andreas har nyss firat en messa vid en av dina altaren, för att från skärselden frälsa en själ, vilken nu otålig och redan till hälften stekt närmat sig porten till den omätliga avgrunder och beder mig öppna.

Madonnan: Fortsätt den väg, Gregorius.

Den katolska läran måtte, i sanning, predikas annorlunda i England än i Rom, efter den där han göra så många proselyter ‐ mina landsmän, hoppas jag, skola, fortfarande liksom hittills, mot sådana förfalskningar av den renaste lära bjuda spetsen av sina svärd, spetsen av sina pennor, spetsen av sina tungor.