Plats, datum | Rom, 11 december 1851 | Källa | Italiensk dagbok, författad av Sam Lidman. |
11 december
Den längsta promenad jag gjort belönades med den märkvärdigaste syn, Colosseum; skulle man än tvingas att gå en halvmil på knäna för att få se det, så tror jag ändå intet, att man kunde slita ut entusiasmen på vägen. Vi höll på att aldrig hinna fram så mycket märkvärdigheter passerade vi förbi på vägen. Oberäknat den mängd kyrkor och palats (Chigi, Torlonia, Venetiana, etcetera) har man präktiga minnesmärken av gamla Rom det vill säga av kejsartidens mest lysande period, som började med Vespasianus och slutade med Marcus Aurelius Antoninus med tillnamnet Philosophus, om man undantagen ludet Domitianus. Vid Trajanus [Trajanuskolonnen] och Marcus Aurelius Antoninus [Marcus Aurelius-kolonnen] kolonner (den förra 195; den senare 175 fot hög) han man inte undgå att göra sig den frågan: vad har Petrus på den ena, och Paulus på den andra att göra. Från Trajani Forum [Trajanus forum] gick vi till Capitolium uppför Michelangelos förträffliga trappbyggnad [Piazza del Campidoglio]. Ovanpå på platsen står Marcus Aurelius staty Equestre [Marcus Aurelius ryttarstaty], om vilken konstnärerna understå sig att säga att hästen är för grov och tjock och att ryttaren skekar för mycket ‐ om man vill se en eldig hingst i språnget och en djärv ryttares lediga sitts, så äro de här oefterhärmligt utförda. Tavelgalleriet, och museum [Kapitolinska museerna] i synnerhet, innehåller förträffliga saker; "Den döende gladiatorn" och en liten flicka, som håller en duva i famnen för att akta den för en bakom henne uppstående orm gjorde största intrycket på mig. Bland bysterna tyckte jag mest om Alkibiades, Aristides och Cicero ‐ i allmänhet kan jag inte finna att de antika huvuden utmärka sig för skönhet, storhet och snille ligga i dem, men fagrare ansikten framställas av de kristna målarna, därtill äro de antika huvudena alltid små i jämförelse med kropparna ‐ om proportionerna på ett par årtusenden kunnat förändras hemställer jag till arkeologerna. Mellan Capitolium och målet för vår vandring ligger Forum Romanum (Kotorget, som det nu kallas för) medelpunkt för kusten och det offentliga livet i forntiden. När i gamla tider en stor man dog upphöjdes han av sina närmaste efterkommande till halvgud och man byggde ett tempel åt honom. Nu få de åtnöja sig med en plats i historien, ett par mansåldrar efteråt.
Julie De Geer
1855‐1948
g. Lewenhaupt
Anna Fischer
1848‐1918
g. De Geer
Anna Sylvan
1862‐1937
Ogift.
Ebba Lidman
1827‐1909
g. De Geer
Otto Lidman
1822‐1858
Överjägare
Ogift.
Tekla Pettersson
1858‐1923
g. Jubell
Amanda Karlsson
1880‐1951
g. Liedman
Naemi Gustafsson
1911‐1988
g. Liedman
Sam Lidman
1923‐2012
Författare
g. Appelquist
Jenny Benzelstierna
1805‐1880
Rektor,
Lidmanska flickpensionen
g. Lidman
Anna Ekeberg
1847‐1935
Pianolärare
Ogift.
Johan Lidman
1937‐2019
Företagare
g. Österström
g. Andersson
Hélène Lidman
1983‐
Tjänsteman
g. Österlund
Peder Lidman
1980‐
Tjänsteman
Anna Sandberg
1983‐
g. Trolle-Lindgren