DAGBÖCKER

Italiensk dagbok: Inlägg #163

Plats, datum Neapel, 10 mars 1852 Källa Italiensk dagbok, författad av Sam Lidman.

Transkribering

10 mars

Lämnade Neapel utan saknad, men bror Thure [Thure Lidman] med desto större. Han reste till Marseille och jag till Palermo ‐ min föresats är att aldrig sörja över det man inte har förorsakat, eller kan andra; men tårarna smyga sig fram, till och med då man skriver. Jag tröstar mig med att det är motgångarna som uppfostra folk; övervinnas de så kommer väl ersättningen i sinom tid; går farkosten i grav, så vet jag vem jag tror på och vad jag arbetat för.

Utsikten av Neapel från sjösidan är härlig ‐ dock skulle jag ändå vilja se någonting vackrare.

I fonden, mellan bergen Camaldoli och Vesuvius är stranden garnerad av hus, och så vida spetsar kunna pryda en vacker fruntimmershals, så gör den vita staden, med sitt avundsvärda läge, ett lysande avbrott mellan detta dunkelblåa hav, dessa grå‐gredelina berg och ett av det rikaste färgspel skiftande landskap ‐ villor och trädgårdar ligga kringströdda här och där, inte mindre vackert än guldstrimlor i lapis lazuli. I väster begränsas bukten av öarna Ischia och Procida, samt kusten utåt Baiae och Pozzuoli ‐ mellan dessa senare städer och viken däremellan roade sig Caligula med att slå en ofantlig brygga, för att efterhärma Xerxes, och lät romerska armén marschera däröver. Cicero lär skriva om dessa vällustens tillhåll, att ingen som var mån om sitt rykte tordes omtala att han sett dem samt att man i dessa trakter inte hörde annat än backanaliska sånger och liderliga skrän eller, himmelsk musik och kärleksfulla suckar. Capri som tillstänger bukten i sydost är tillräckligt vacker för att hålla historien om engelsmannen för sann ‐ han kom nämligen dit er vacker dag för att se ön, vilket han dock inte hann med på en månad, utan skickade till Neapel efter sina kappsäckar, stannade ytterligare kvar ett år efter vars förlopp släkten fick underrättelsen att han bosatt sig för livstiden.

Det är ett italienskt och världsbekant ordspråk, som säger att "sedan man sett Neapel kan man dö lugn". Jag har nu sett det, och det är verkligen det vackraste jag sett, men ‐ jag vill varken leva eller dö där.