DAGBÖCKER

Italiensk dagbok: Inlägg #168

Plats, datum Palermo, 15 mars 1852 Källa Italiensk dagbok, författad av Sam Lidman.

Transkribering

15 mars

Överste Zaitzewsky, kapten de Vaisseau och rysk generalkonsul i Palermo, är mig en ovärderlig bekantskap. Efter att i turkiska fälttåget mycket hava distingerat sig blev till skötande av sin hälsa utnämnd till militäragent vid legationen i Neapel ‐ men han såsom sådan inte haft någon sträng tjänstgöring har han använt tid på resor i alla Europas länder och studier av antiken och de sköna konsterna. Vid Varnas intagande där han kommenderade de trehundrade frivilliga som besteg förste brêchen och av vilka endast sextio, svårt sårade, återkom, blev han svårt blesserad, varav han, i synnerlighet på de senare åren mycket lidet och måste trepanera huvudskålen på sig ‐ detta har dock på intet sätt inverkat på hans lynne, som är bekymmerslöst och uppfriskande. Han är en stor beundrare av kejsare Nicolai och gycklare av den europeiska friheten, fin och slug som en ryss samt frimodig, och hjärtlig om en gammal krigs[???]. Han berättade en mängd drag av kejsaren vilka göra klart för mig den hängivenhet alla hysa som komma i beröring med densamme. Bland annat har han betalt Zaitzewskys skulder ett par gånger och slutligen gett honom en post med tolvtusen francs inkomster utan något besvärligt arbete. I övrigt har han ingen släkt eller gynnare vid hovet, men detta har inte hindrat att, de gånger han presenterat sig, kejsaren först adresserat sig till honom bland de nådesökande, underrättat sig om hans hälsa och följande dagen i klingande ???, utan föregående skriftliga ansökningar eller medföljande förmaningar, låtit honom förstå att hans hjärta och kassa tillhöra dem, som uppoffra hälsa och tid får fäderneslandet.

Hans sekreterare är en lustig kurre, som har ett raseri att studera språk och alltid häxar på mig att lära honom några svensk fraser eller låna honom ett lexikon ‐ det oaktat är det med honom, som med kardinal Montalto, att språkens litteratur svävar han dels i okunnighet om; dels intresserar hans sig inte för annat än dess ortografi. Han är tillika lektor för översten, men somnar oftast under läsandet av de intressantaste ämnen, skyllande på sin nervsvaghet. Nyfiken och frågvis, svarade han mig med ett sicilianskt ordspråk då jag förebrådde honom därför "La curiosità è figlia dell'ignoranza e madre del sapere". Såsom bevis på italienarnas vidskeplighet berättade han mig att en hertig Aqua Viva, vilken här i Palermo ansågs för "gettatore" (folk med onda ögon) och måste rymma landet för att fruarna påstod att ljuskronor falla ned för att han kom in i rummet, havande kvinnor fruktade missfall, herrarna tappade på spel och pigorna på lotteri ‐ och sålunda är den hederliga och beskedliga, rika och förnäma mannen landsflyktig, ännu mer, att nämna hans namn är en olycka för hela det sällskapet. Vad tycks om mina ländsmän, vilka ändå jämt hacka på prästernas bigotteri ‐ det händer ofta att man pratar mest där man är svagast.