» Arkivet    » Artiklar    » Bilder    » Blogg    » Diatrioron    » Introduktion    » Kalendarium    » Kontakt    » Media    » Släkttavlan    » Sök    » Wikipedia    

DIATRIORON
Den tredje generationen på livets tröskel
I.
Men århundradet växte och blommade och bar frukt, och med århundradet växte och blommade den stora Cederström-De Geer-Lagerstråle-Annerstedtska släktgruppen och satt vid makten och inflytandet, än med den ene och än med den andre av dess många dugande och driftiga medlemmar, medan andra av dem på grund av bristande förutsättningar fingo stanna på de mera anspråkslösa pinnarna på statsstegen. Ty någon nepotism tror jag ej man kan förebrå gruppens ledande och maktägande medlemmar.
Men det föreföll kanske de utomstående betraktarna, att det låg ett sällsamt olycksöde över den stolta och vackra Lidmanska brödrakretsen, då fyra av dess fullvuxna medlemmar sänktes i en för tidig grav och en femtes bana bröts i blomningens stund av ett olycksskott på målskjutningsbanan. De tre återstående sönernas banor gingo aldrig mot höjderna. Rudolf [Rudolf Lidman] var under sjuttio- och åttiotalet växelvis tullförvaltare och tullkontrollör. Johan [Johan Lidman] blev kapten vid flottan och kom aldrig längre. Thure [Johan Lidman] blev sekreterare i Stockholms stads drätselnämnd, medan morbröder och kusiner och sysslingar blevo statsråd och amiraler och landshövdingar.
Den unge och livlige Sam Lidman från Uppsala katedralskola åsåg som invalid på träben den egendomliga utestängningen och bortträngningen av den Lidmanska syskonkretsen från platserna i solen och på höjderna. Såg den, tänkte över den och genomsyrades så småningom - som en naturlig kompensation för hans sårade stolthet - av den övertygelsen, att Lidman-Lidhultssläkten bar på ett särskilt stolt och betydelsefullt öde, som ännu ej i hans generation funnit ett sant uttryck vare sig i gärning eller ställning
När sent omsider år 1882 en son föddes i hans broder Rudolfs äktenskap, kände han, att nu var hans tid inne att gripa in i händelsernas gång och leda den unge Lidmansättlingens liv och den nya generationens öde in rätt fåra. Han skriver till sin broder:
»Med hjärtligaste framgångsönskningar för den nyfödde ättlingen av den starka Lidhultssläkten föreslår jag såsom nuvarande huvudman att gossen må erhålla namnen Carl Henric Sven och hoppas att han i framtiden varder filosofie doktor såsom hans far, farfar och farfarsfar. Hälsa så hjärtligen Olga från mig och gratulera henne att sonen blivit född i Blekinge, där hennes förfäder efter sig lämnat så hedrande spår av intelligens och energi. Måtte gossen varda välsignad med arbetsamhet och ett redigt huvud - amen!»
II.
Jag har ibland undrat om den 69-årige Sam Lidman hade någon aning om ärkebiskop von Rosensteins [Carl von Rosenstein] omdömen om tolvåringen i katedralskolan, när han till sin svägerska, min mor [Olga Wolff], 1893 skrev följande pedagogiska visdomsord:
»I avseende å läxläsningen med Sven tillråder jag Olga att därmed anstå, intill dess någon sådan instruktör kan erhållas, som för ett pris av tio kronor i månaden åtager sig att komma hem till gossen och läsa där; ty att börja med kan Sven, om han är villig, reda sig på egen hand utan att behöva löpa så mycket utomhus - bara Olga kan hindra honom från att kollra bort sig med onödigt sysslande med annan läsning och klottring. 1-lan har snabb uppfattning och gott minne, men som vanligt är med begåvad ungdom, fallen för snusk och slarv; så att med penna i hand skriver han städse det sämsta han förmår och är vårdslös i överläsningen. Vore ej dessa för de flesta välfödda pojkar så vanliga oseder hos honom förhärskande, skulle han mycket väl under denna termin kunna reda sig på egen hand.»
Och tre år senare skriver han till brorsonen bl. a.:
»Käre min Sven! Du kan väl förstå, att det ej anstår en gammal man att käxa på unga pojkar, som för det mesta äro lata, snuskiga och bedrägliga - men nödvändigt är påminna dem vid vissa tidsperioder och mana på dem att lägga manken till för att överkomma de konstanta hindren. Därför säger jag dig: kan du ej komma upp i 6:e klassen utan villkor, så duger du ej till läskarl: kan dock komma till utkomst och oberoende på karl: kan dock komma till utkomst och oberoende på de praktiska vägarna. - Svårt för algebran har du alldeles icke, utan har blivit vårdslös, och så äro alla pojkar som ej efterhållas - men det är fördelen med yrkena att slarv därinom märkes och straffas genast - Vinnlägg dig om stadig gång och tydligt uttal - hafs och pladder neutralisera all begåvning. Den jäsande tidsperioden har behov av rediga tänkare och belönar dem. Anse ej mina påminnelser som moralkakor utan som förhållningsorder vilkas iakttagande skola bereda dig påtagliga fördelar. Tänk själv efter huru flitig din Mamma är, skall du få se att arbetet går lättare för dig också, och att skolgången varder till och med trevlig för dig; och tänk på dina förfäder, som i så många generationer kunnat genom arbetsamhet reda sig.»
Och till den nyblivne gymnasisten i Norra Latin skriver han:
»Du kan aldrig tro vad denna terminen, med nya lärare och kamrater och ämnen, kommer att hastigt gå förbi. Tag vara på timmarna, annars tappar du år! - Huru har du det med uppläsning i skolan? Begriper du att rösten måste kunna höras av minst femtio personer under studietiden - om man under ämbetsmannatiden skall kunna uppträda inför femhundra?
Du måste lägga bort att nosa på, att titta på onödig lektyr och pladdra om likgiltiga förhållanden till förfång för det hederliga dagsarbetet. Du måste inse, att ordning är ärlighet och slarv är oärlighet - ty den myckna fattigdom och fånighet, som förefinnes, alstras mera utav tankspriddhet än av elakhet. Tänk och se på vad din Mamma arbetar tidigt och stundeligen för sitt hushåll och din fortkomst och sök till att underlätta och lyckliggöra hennes tillvaro - rätta dig efter dina förfäder, som under de senaste sex kända generationerna genom frimodig verksamhet undgått både nöd och brott - jämför den välsignelserika arbetsamheten med den hutlösa lättjan. - - -
Främmande språk äro lätt inhämtade för den som lägger sig vinn om innanläsningen - skolgången lätt för hemläsare. Pladder och slarv grundlägga snusk och otrevnad, motgångar och fattigdom - endast planmässigt arbete giver skördar. Om du antecknar dina fel är jag säker på att du går framåt och att det blir karl utav dig. Odågor äro lika berättigade att leva som alla andra djurslag - men de äro så dyra att underhålla och hava så ohyggligt tråkigt. Jag unnar dig så gärna att få glädje av det korta jordelivet, som man t. o. m. kan rätt mycket njuta utav uppå träben, om man använder timmarna och icke drönar i sängen.
Jag är så gammal, förstår du, räknar fyrtiosex dubbla arbetsår (han åsyftar därmed de 46 år som gått sedan han blev invalid), och skulle så gärna, innan jag kolar utav, vilja vara säker på att du sköter dig 'ad exempla maiorum'. - Titta på stamtavlan, när du känner dig villrådig och trög, och var säker på det piggar upp dig och ingiver dig hederliga och uppfriskande tankar - att ej fuska bort den där serien, i vilken du står i den 10:nde generationen (Lill-Sven).»
Min vän, jag skulle kunna fylla sidor med de underbaraste och mest gripande visdomsord från min gamle farbrors brev. Men jag måste låta det vara. Jag vill här endast citera ett par brev. Det ena är från den 20 april 1897, skrivet vid underrättelsen att hans yngste bror - en gång en förbigången kapten vid flottan - nu ej lyckats vinna den sökta hamnkaptensbefattningen i Norrköping: vinna den sökta hamnkaptensbefattningen i Norrköping:
»Käre min Sven! Tack för att du varit rask och flitig under påskferiedagarna - fortsätt nu bara under de återstående terminsveckorna - vartill jag manar med anledning av Johans nederlag inför Konungens Befallningshavande, som du förmodligen uti dagens nummer av Östgöta Correspondenten inhämtat, vilket nederlag du såsom Lidhultssläktens framtida målsman bör påakta och genom din tappra arbetsamhet gendriva; alldenstund både jag och min bror äro reducerade pensionstagare.
Friskt mod nu bara - jag tror att du med heder och framgång kommer att uppbära det trasiga baneret.»
Det andra skrevs fem dagar före hans död:
»Nu min gosse gäller det ådagalägga fasthet i uppförandet och plan uti arbetet. Varje bortdrönad dag är ett samvetsaggsfrö, varje väl använd timme ett utsädeskorn. Du är lycklig däri, att du har ädla kvinnor inom familjen att tjäna och hålla utav, när du en gång kommer till självständig verksamhet - det är på dem som anseendet och trevnaden bero. Man är stark, då man känner sig avhållen, och man är klok, då man aktar på tiden.»
 
 
10 senaste artiklarna
10 senaste blogginläggen
9 slumpade profiler

Jacob
Kimvall
1972-

g. Sköldin
g. Hagel

Anne-Marie
Lidman
1912-2000

g. Hollinger

Sam
Sylvan
1864-1947

g. Lyth

Karin
Frostenson
1946-

g. Hillersberg
g. Saltnessand
15 slumpade bilder