| Plats, datum | Venedig, 9 oktober 1851 | Källa | Italiensk dagbok |
9 oktober
Min granne är en preussare (Dorgerloh [August Dogerloh?], från Gablauken, Saalfeld i Ostpreussen) till yrket målare, sångare, lantvärnsofficer och godsägare. Han en jovialisk och trevlig kamrat och vårt vanliga bordssällskap. Han passion är vackra ansikten, karlar och kvinnor, och så fort han får syn på ett sådant har han ingen ro förr än han kryssat förbi ett par tre gånger – därtill är han plågad av myggorna och sin mage, så att han ständigt är på rörlig fot. På förmiddagen besåg vi Dogepalatset, där hela republikens historia och mest lysande händelser genom de utmärktaste målare, bildhuggare och arkitekter är upptecknad. Man förvånas lika mycket över de oskattbara konstprodukterna som över minnesmärkena av republikens hemlighetsfulla och hemska lagskipning. Utav massan av tavlor förvånades jag mest av Tintorettos jättetavla (den största i världen) 74 fot bred och 30 fot hög föreställande himmelriket med 16 000(?) figurer, samt Europas bortförande av Jupiter, av Paul Veronese; i Europas figur och ansiktsuttryck tyckte jag mig finna likhet med en av mina ungdomsflammor. Stickarbetena i taken äro överallt med dukatguld förgyllda, och målningarna mästerstycken. Dogerna bebodde aldrig sitt palats, vilket endast var lagstiftande och skipande maktens säte, utan bibehöll till bostad den privata de hade haft före upphöjelsen. Det är något besynnerligt i många staters historia, i det olika sätt varpå samma namn återkomma. I Venedig hette den sista dogen Manin och likdels den som proklamerade republiken 1848. I Rom var Augustus den förste och Augustulus den siste av kejsarna. Grekiska kejsardömet började och slutade med en Constantinus. I Frankrike förekommer en kejsare och en president med namnet Napoleon. På San Marcus [Markusplatsen] var om aftonen en stor militär serenad med två musikkårer, som soldaterna (var och en bärande en fackla) gav åt militärguvernören till förande av hans upphöjelse till Stor Korsriddare av Leopoldsorden. Garnisonen i Venedig och de omgivande fästena utgör omkring 1000 man. Under republikens tider fann aldrig någon garnison; de anonyma angivelserna i lejongapen, vid jättetrappan, och den hemliga polisen gjorde bättre nytta. Förr i världen tog man huvudet av anstiftare för politiska rörelser, nu däremot komma de vanligen undan och verktygen hängas, skjutas och landsförvisas.
-
-
-
-
-

Fabian De Geer
1850‐1934
Landshövding
g. Wachtmeister

Edvard Liedman
1876‐1955
Byggnadsarbetare
g. Karlsson

Jonathan Lidman
2003‐

Johan Lidman
1937‐2019
Företagare
g. Österström
g. Andersson

Anna Fischer
1848‐1918
g. De Geer

Lista Musenge
1985‐
g. Lidman

James Kennedy
1848‐1916
Godsägare
g. De Geer

Björn Nystrand
1920‐1992
Ingenjör
g. Båge

Brita Otterdahl
1890‐1987
Lärare
g. Lidman

Helny Wolff
1858‐1942
g. Lidman

Agathe Wachtmeister
1863‐1940
g. De Geer

Sam Lidman
1824‐1897
Militär
Ogift.

Carl Lidman
1887‐1947
Kamrer
g. Svensson

Olof Berggrén
1923‐2002
g. Lidman

Chilu Lidman
2010‐