BLOGG

Släkten Bolling från Småland

Publicerat

28 januari 2018

Följande text är ett utdrag från "Släkten Bolling från Småland" som vi har fått tillstånd att publicera på Lidmanarkivet. Texten fokuserar uteslutande på de Lidmanska anorna i denna bok, från Sven Svensson och de följande generationerna, ner till stammodern Annika Bengtsdotter, Peder Larsson (stamfadern), deras barn och relaterade personer.

Korrigeringar

Lena Bollings födelse‐ och dödsdatum är fel

Detta har korrigerats i texten nedan, de korrekta datumen är skrivna inom hakparanteser.

Annika Bengtsdotters död

Det står även att Annika Bengtsdotters "... födelse‐ och dödsnotiser ej anträffade i Solberga eller Flisby". Hennes dödsnotis har jag hittat, hon avlider 23 augusti 1803 i Påskarp (födelsenotisen är fortfarande ej funnen).

Kerstin Karströms födelse

Kerstin Karströms födelse har mina genealogiska föregångare inte heller hittat men det har jag: hon föds 1698 i Lidhult.

Johannes Bollings död

Johannes Bolling sägs i texten ha avlidit 5 mars 1794 (ingen plats nämns) men det rätta datumet är 5 maj 1794 i Roo.

Måns Bengtssons död

Måns Bengtsson sägs i texten ha avlidit 6 juni 1699 men det enda jag kan hitta om dennes död är från år 1699 då på "Christi himmel färds dag begrafs Måns i Påskarp", det vill säga 18 maj 1699 och han borde ha avlidit några dagar dessförinnan.

Själva texten

Sven Svensson [1570‐1636]

Den äldste kände stamfadern för Bolling‐släkten är Sven Svensson i Påskarp, N:a Solberga socken. Eftersom Solberga kyrkoböcker började föras på hösten 1635 finner vi i dem ingen annan anteckning om Sven Svensson än hans dödsnotis. Den möter oss på begravningslängdens första blad, där det står: "1636 den 8 Junius: Ähr begrafuen SUEN SUENSSON i Påskarp nämndeman och Kyrkiones föreståndare i Mong åhr."

Så mycket oftare förekommer han i övriga längder. Jordeboken för år 1610 har efter beräkningen av "Åhrlige Råntan" för Kungl. Majestäts Hemman Påskarp följande tillägg: "Här under ligger nu Ryttartorpet som Suen i Påskarp haffuer Giffuit s. Höglofflige K. Carl [Karl IX] under arff och egit."

Om vad som ligger under denna upplysning berättar ett brev i Riksregistraturen på följande sätt:

"öppet bref för Swen Swensson, som hafuer skennkt H. K. Mt enn half Skatte Jordh, att beholla thet medh altsammans under arf och eigit och Barn efter honom. Af Jönekiöping den 2 Aprilis åhr 1609 WI J KARL giöre witterligit att efter thenne brefwisaren wår arff och elgin Bonde Swän Sonesson i Påskarp i Solberga Sochn i Norra Widbo, hafuer gifuit oss utij underdånighet tillkenna, at han hafuer enn half Skatte Jordh, uthi förbemälte hemman, som han af rätte Byrdeman för enn Summa Penningar köpt hafuer, efter som sielfua Jordebreuet honom ther oppå gifuit widare uthwijsar Huilken Skatt han oss och wåre efterkommende för sigh och sine Barn skenkt och gifuit hafuer, på thet att han och hans Barn efter honom, samma wårt eigit Hemman måge fram för någon annan njuta och besittia. Så hafua wij nådigast undt och bewilligat, efter som wij her medh unna och efterlåtha, att han och hans barn efter honom förbemelte Hemman besittia och bruka skola, under wårt Arff och eigit, så lengie han och hans Barn kunne och förmå thet bruka och widh macht holla, och theres uthlagor ther uthaf giörer, förbiude fördenskull wår Fougdte som nu är eller framdeles kunne tilsatte och förordnade warda, att giöra honom och hans Barn her emot något hinder eller förfång i någon måtto Datum ut supra."

Så har Sven Svensson velat säkerställa sin och barnens rätt till inne havet av hemmanet. Förmodligen hade han erfarenhet av att en brukare av Kungl. Majestäts hemman inte alltid kunde räkna med en tryggad framtid för sig eller de sina. Ådrog han sig på något sätt sin höge herres misshag, kunde han utan förbarmande drivas från gården, som gavs åt en annan, som kungen ville belöna för gjorda tjänster. Brukare av Påskarp, som tidigare nämnts "Hertig Carls Hemman", blev Sven år 1605. Om han då ärvde besittningsrätten av sin far eller om han kom dit genom gifte och alltså efterträdde svärfadern har ännu inte kunnat avgöras. Visst är att Sven blev en man, som i högsta grad kom att tillvinna sig sockenbornas förtroende, liksom han av tonen i kom att tillvinna sig sockenbornas förtroende, liksom han av tonen i ovan citerade brev att döma även stod högt i sin konungs gunst.

Svens födelsedata har inte kunnat fastställas, eftersom kyrkböckerna börjar först med år 1635. Av samma orsak är hans hustru okänd. Men då Sven enligt begravningslängden innehaft de förnämsta förtroendeuppdrag, som en allmogens man någonsin kunnat få 1 många år", bör han ha varit född omkring år 1570. I den dombok för Södra Vedbo härad, som är tillgänglig i Vadstena landsarkiv, finner vi Sven Svensson i Påskarp bland nämndemännen vid 1627 och 1628 års ting och kan där läsa om de mål som han varit med om att avgöra. I ett mål mot en stackars piga, som lagt sitt nyfödda barn i lönn och alltså gjort sig skyldig till barnamord, hänskjuter nämnden slutliga avgörandet till Gud och hovrätten, enär "nämnden hennes lif intet värja kunde".

Men Sven är inte bara med i häradets "12‐mannanämnd". Han är också sexman, d.v.s. ledamot av sockennämnden. Som sådan undertecknade han mantalslängderna för Älvsborgs lösen åren 1615, 1616 och 1618 med sitt bomärke S.S.S. År 1614 består hushållet av förutom Sven och hustrun, två söner och två döttrar, samt "inhyses" Per i Påskarp, vilken dock ej kan vara Svens men väl hustruns far. Åren 1615 och 1616 redovisas endast en son och ingen dotter. Är ungdomarna döda eller gifta? År 1618 ingen dräng (läs hemmason) men 1 pigha (läs hemmadotter). Längdföraren har emellertid mellan raderna tillskrivit en son.

I sin egenskap av sexman undertecknar Sven också 1620 års mantalslängd på "Kongsskatterna". Längden berättar följande om honom själv:

"SVEN I PÅSKARP 1 (hemman)
Äkersädh 6 tunnor
Svedjesädh 2 tunnor
Stodh 1
Fole 1
Oxar 4
Tiur 1
Koor 9
Quiga 1
Gamla fåår 8
Unga fåår 1
Suin 6
Skatten = 13 mark 6 1/2 öre.

I jämförelse med övriga hemman i socknen tillhör Påskarp de till ytan och kreatursbeståndet största. Tilläggas bör att Sven har 8 "legofåår" hos Sven Jonsson i Karstorp och 1 "legoko" hos Nils i Konungsryd.

Ur längden för "Ährlige Räntan" år 1609
Påskarp —

Smör 1 lispund
Dagsverken 6
Å(hrlige) hästar 6
K(onungs)‐hästar 2
K(onungs)‐nöt 1/6
Städie 1/12

Här under ligger nu Ryttartorpet som Sven i Påskarp haffucr Giffuit S(in) höglofflige K.Carl under arff oc eigit.

På grund av att bevarade kyrkböcker börjar först senare kan vi ej skapa oss någon bild av Sven som kyrkoföreståndare. Här må dock erinras om att befattningen innebär detsamma som kommunalnämndsordförande i en senare tid. Han hade alltså ansvaret för hela den kommunala förvaltningen, inklusive fattigvården, för kyrkans räkenskaper, dess penningmedel och egendom i övrigt. Trots de många förtroendeuppdragen kunde Sven hinna med avsevärd nyodling på hemmanet. De två tunnorna svedjesäd i ovannämnda längd vittnar därom. Men så hade han också en duktig son till hjälp. Och därmed blir det mig en kär och angelägen uppgift att få presentera.

Bengt Svensson [1600‐1669]

Inte heller Bengts födelseår är känt. Att han fått en egen rad i Älvsborgs lösens längd för år 1618 tyder på att han detta år bör vara minst 16 år. Man kunde ju inte kräva skatt av en minderårig. Inte ens när det gällde Älvsborgs lösen. Första gången vi möter Bengts namn i jordeboken är 1626. På raden efter Sven, som skattar för såväl jord som kreatur, följer Bengt, som redan nu har en förhållandevis stor kreatursbesättning: "1 stodh, 1 fole, 2 oxar, 6 koor, 3 stutar, 3 quigor, 6 gamla och 6 unga Mår". Han bör nu ha varit minst 25 år och troligen också gift. Födelseåret bör ligga omkring 1600. Hustruns namn känner vi inte, men mycket tyder på att hon kan ha varit dotter av Svens kamrat i sexmannanämnden, Måns i Kulla. Hon bör ha avlidit 1661, ty hon levde 1660 men var död 1662, då Bengt står som änkling.

I 1630 års kvarntullslängd redovisas Bengt som "ryttare hemma å togh", vilket torde innebära att han var hemma men fullt rustad och beredd att utan dröjsmål inställa sig till mönstring eller övning. Han var mönstrad såsom tillhörande "Overstelöjtnanten Jaen Liljensparres Compagnie av Smålands cavalleri" 8 september 1629. Denna mönstring skedde i hemlandet. Om kompaniet överfördes till Tyskland, så var Bengt ej med. "Rulla uppå Reg. Quartermästaren Edle och manhafftige Erich Bengtsson Grijs Compagnie pro Anno 1631" upptar Bengt i Påskarp under "Gemene från Södra Wedbo häradt" [Södra Vedbo härad]. Han var alltså ännu hemma, men hade överförts till regementkvartermästarens kompani. Detta kompani mönstras åter i augusti 1632, även nu i hemlandet. Bengt kom alltså inte med i 30‐åriga krigets drabbningar förrän i ett senare skede. Han finns med i en av blod genomdränkt "Rulla Uppå majoren Wählborne Erich Bengtssons Comp. gifuen den 28 Julii af Anno 1635 såsom wij mönstrade i Wästerwijk när wij reste uth".

Han är också upptagen i en längd över hästlösa ryttare av år 1639. Anteckningen säger helt kort "häst död".

Jordeboken av år 1637 upptar Bengt både såsom brukare av "Hans Kongl. Majts Hemman" (BENGDT I PÅSKARP) och som ryttare för hemmanet, "Bengdt Swänsson under Majorens Compagnie". Likaså år 1639 men med tillägget "håller häst". hembygden vann Bengt Svensson samma förtroende som fadern. Han var både sexman och kyrkoföreståndare dock ej nämndeman. Kyrkoföreståndaresysslan delar han med Nils i Holma. Dennes dotter Sara blir maka till Bengts son Måns, ett vittnesbörd om god vänskap och gott samarbete mellan de båda innehavarna av en syssla, som krävde god omdömesförmåga och sunt förnuft. Bengt gick ur tiden 1669 och begravdes 24 april 1669. I likstol gavs då en ko. På grund av en lucka i Solberga doplängd har födelseåret för Bengts barn måst beräknas efter anteckningar i andra längder främst begravningslängden, under förutsättning att den avlidnes ålder där angivits. Anteckningarna i doplängden börjar 12 juli 1635 men har en lucka mellan första söndagen i april 1636 till 2 mars 1645. Till en lucka omfattande tiden 1694‐1700 skall vi återkomma i ett annat sammanhang.

Av Bengts barn är följande kända:

• Per Bengtsson, känd genom en notis i doplängden för år 1648 (Midfastosöndagen). Då kristnades Per Bengtssons barn ifrån Påskarp Johan benämnd. Per bör då ha varit minst 21 år och torde vara född år 1627.
• Måns Bengtsson, född 1638.
• Karin Bengtsdotter, född 1638 enl. begravningslängden, där sista notisen för år 1720 har följande lydelse: "Dominica 4 ta Adventus begrovs Sahl Anders Joenssons 82 Ähr Gla Enckia ifrån Elmshult Södragård; hvilken uti sin wählmacht war en effter sitt stånd hederlig och wählaktad hustru: men uti några åhr måst tillbringa sin tid ud fattigdom och mycken kranckhet sampt blindhet. Hon dödde d. 11 december och heet Karin Bengtsdotter." Gift 1658 22 sönd. efter Tref. med Anders Joensson fr. Wässleda, som vid sin död 1710 anges vara 79 år.
• Ingrid Bengtsdotter. Födelse‐ och dödsår okända men "Anno 1633 Dominica 17 Trinit wigdes Lars Nilsson i Holma widh Ingrid Bengts dotter i Påskarp". Observera att Ingrid då blev svägerska till sin bror Måns!
• Sven Bengtsson, född i december 1645. Dopnotisen: "Dominica 2da Adventus christnades it barn ifrån Påskarp, Suen Bengtsson wid nampn, fil hans christnande jagh war wittne." ("Wittne" är här liktydigt med fadder och uppgiften innebär att tjänsteförrättande prästen, som själv gör anteckning 1 doplängden, också blev barnets "gudfar".) Död 1680. Begrovs 18 sönd. e. Tref. Ogift.
• Johan Bengtsson. Födelse‐ och dödsår okända men 17 sönd. e. Tref. 1633 vigd vid Kerstin Svensdotter i Appleryd, Flisby socken. Samma dag som systern Ingrid gifter sig. Se henne ovan! Dubbelbröllop!
• Olof Bengtsson. Födelseår okänt. Död 1696 och begravd 24 sönd. e. Tref. I testamentspenningar betalades 30 öre och för "båraklädet" 16 öre.
• Lars Bengtsson. Endast känd i Solberga genom en anteckning i kyrkoräkenskaperna från år 1643: "Lars Bengtsson i Påskarp wijn 1 stop." En notis av detta slag kan tyda på att vederbörande gjort sig skyldig till någon sedlighetssårande handling, och man var mycket sträng på den tiden. Lars försvinner helt ur Solberga‐längderna. Kan han vara identisk med Lars Bengtsson snickare i Eksjö, av sin svärson, Måns Börigsson, kallad Lars Bengtsson Bålingh? 22 september 1652 döptes en hans dotter till Ingrid (uppkallad efter fastern?) Vittnen var bland annat namngivna Eksjöbor också "2 Lars Bengtssons bröder". Varför har Eksjöprästen inte meddelat deras namn? Kände han dem inte, eftersom de inte var hemma i staden? Denne Lars skulle då vara den förste från Påskarp, som veterligen blivit nämnd med släktnamnet!

Måns Bengtsson [1638‐1699]

Med Måns Bengtsson återgår nämndemannavärdigheten till Påskarp. Född 1633 finner vi Måns bland ledamöterna av "Södra Wedbo härads öfverwarande wanliga Häradsnämnd" vid ordinarie tinget "Anno 1688 d. 8 Martii å råttan Tingstad Ekesiöö".

Liksom sin farfar, Sven Svensson, ville Måns säkerställa sina efterkommandes trygga besittningsrätt till kronohemmanet Påskarp. De nya bestämmelserna, som Karl XI utfärdade i samband med verkställandet av 1682 års riksdagsbeslut om det "ständiga knektehållet" hade ingivit honom en viss oro. Oroligheter hade också uppstått i Småland och Västergötland sommaren 1683 i samband med utskrivningen enligt de nya förordningarna. Främst var det givetvis de nya bestämmelserna för kavalleriet, som oroade honom. Tidigare hade bönderna på kavalleriets gårdar själva i stor utsträckning tjänstgjort som ryttare. Så hade hans fader Bengt gjort och själv hade han nu vid 50 års ålder ryttarlekarna bakom sig. Det nya bestod däri, att bonden helt skulle ägna sig åt gården, dess brukande och avkastning. Han skulle bli rusthållare och anskaffa ryttare, häst och utrustning. I gengäld skulle han bli fri från skatter och få en rad andra fördelar. Även om hans oro till viss del måste ha varit av det slag som ofta följer enbart av själva förändringen, så ville han ändå se, hur den elfte Karl skulle ställa sig till de löften som den nionde givit hans farfar. Hur han skaffade sig denna visshet, framgår av följande:

"Rustningsconfirmation för Måns Bengtsson i Påskarp.

WIJ KARL etc, etc, etc Giörom Wetterligit, att för Oss hafwer denne Brefwijsaren Måns Bengtsson i Påskarp i underdånighet framtee och uppwijsa låtit ett Hans Majestät glorwiirdigst i åminnelse, Konungh Carl dhen Nijondes uthgifna Breef aff d. 2 Aprillis 1609 hwaruthinnan hans frambledne farfader Bonden Swen Swensson sampt hans barn effter honom unnas och effterlåtes ofwanbemelte Hemman Påskarp, att besittia och bruka, så länge dhe kunna och förmå thet widh macht hålla, och dhe dheraf gående Uthlagor ärläggia och uthgiöra. Ocj emädan bemeldte han farfader uthi 20 åhr haar hållit Rustning för mehrbemeldte Hemman, hans fader uthi all sin Lijfstidh, och han icke allenast selff i 24 åhr rijdit, uthan och uthi sidste Krijget utgiort 3:ne Monteringar, sampt ännu redeligen och laggill praesterar; thy ansöker han i underdånighet om wår nådiga Confirmation och stadfästelse dherå; hwartill wij hafwom i nåder samtyckt, så i anseende aff ofwananförda skiäl och motiver, som och therföre att honom icke mindre ähn andra rusthållare dhenne Booe och Besittningsrätt Competerar, och fördenskull af gunst och nåde, sampt i Krafft af dätta wårt öpna Breef, Confirmerom och Bekräfftom WIJ honom Måns Bengtsson och hans Barn och efterkommande icke allenast dhen förre honom förundte besittningsrätten på Hemmanet Påskarp, uthan också å nyo försäkrar honom nådeligen så dher om, som om all annan rättighet, som honom såsom enn rusthållare medh rätta Competerar. Dhet alle som weder bör etc, till yttermera etcetera.

CAROLUS

Datum Callmare augusti d. 24 Anno 1683."

Reduktionsjordeboken av år 1686 karaktäriserar Påskarp såsom "gammalt Militiehemman nu Indelt under Ofwersten Wählborne Pär Stålhammars [Per Stålhammar] Regemente Cavalleri och gement Rusthåll af Maiorens Compagnie". Ryttartorpet betecknas som "Dito Milit: och Rusthållet Påskarp tillslagit". Jordeboken av 1730 resp. 1748 berättar att " Måns Bengtssons barn äga besittningsrätten med stöd av Kungl. Brefuet av d. 2 april 1609 och 24 augusti 1683".

1655, som var 16 sönd. e. Tref. blir Sara Nilsdotter från Holma Måns maka. Saras far, Nils i Holma, som åtminstone sedan 1644 tillsammans med Bengt i Påskarp skött kyrkoförståndaretjänsten, var vid dotterns födelse bosatt i Älmeshult. Dopnotisen lyder: "Anno 1635 december 13 christnades it barn ifrån Nils Jonsson i Elmeshult, kallades Sara. Wittne woro Ingrid Danielsdotter, hustru Sissela i Ormaryd, Jon Jonsson i Holma och P. i Elmshult." Hennes dödsnotis i 1710 års begravningslängd förtäljer att "Dominica 12 post Trinitatis begrovs Nämndemannen Hans Månssons 75 år gamla moder uti Påskarp, hwilken effter en Redelig Wandring och några dagars sjukdom dödde den 19 augusti, och war Enkia och heet Sara Nilsdotter". testamentspenningar betalades 15 öre och i båraklädesleija 16 öre. Änka hade hon warit sedan 6 juni 1699, då Måns Bengtsson gick ur tiden. För honom betalades testamentspenningar med 1 daler och 24 öre kopparmynt. Den 6 juni var det året Kristi Himmelsfärds Dag.

Följande barn är kända:

• Elisabet Månsdotter, född 1657, döpt 14 sönd. e. Tref. Död 1705, begravd 13 sönd. e. Tref. Gift 1680 18 sönd. e. Tref. med Per Olofsson från Ollsjö, som vid hustruns död var ryttare för Påskarp. Hans namn skrives också Peder Olofsson.
• Nils Månsson, född 1659 och död 1677.
• Hans Månsson, född 1662.
• Karin Månsdotter, född 1666.
• Daniel Månsson, född 1667, döpt 1 sönd. i Advent och på Valborgsmässoafton 1703 gift med Karin Danielsdotter från Vässleda. Begravningslängden säger: "1736 d. 5 december begrovs Daniel Månsson från Påskarp, som levat Christeligen och väl 69 år."
• Olof Månsson, född 1672.
• Martha Månsdotter, födelseåret ej känt men 1687 vigdes Martha Månsdotter fr. Påskarp vid Anders Olofsson i Kättilstorp. "De skola bo i Luttersjö."

Hans Månsson [1662‐1729]

Bonden och nämndemannen Hans Månsson föddes 1662 i Påskarp. Den 1688 vigdes han vid Elsa Bengtsdotter från Skångesbo, ett ej så långt från Påskarp beläget hemman, som enl. 1686 års reduktionsjordebok possiderades av Anders Oxehuvuds arvingar. Det var alltså då ett frälsehemman och Bengtssons i Skångesbo var frälsebönder.

År 1689 bor i Påskarp "Måns och hustrun, Hans och hustrun samt Pär och hustrun". Det sistnämnda äkta paret är ryttaren Pär Olofsson och Måns Bengtssons dotter Elisabet [Elisabet Månsdotter].

Nämndemannen Hans Månsson förekommer ofta i kyrkoräkenskaperna under rubriken "Gåfvopenningar". Dessa tillhörde kyrkans "extra ordinarie inkomster" och var frivilliga gåvor, som frambars till tack för återvunnen hälsa, efter svår barnsbörd eller efter andra lyckligen överståndna faror och besvärligheter. De kallas på andra håll "hälsopenningar" eller "tacksägelsepenningar". Det högsta belopp som regelmässigt förekommer under gåvopenningar är 30 öre, och nämndeman Hans är ganska ensam om det beloppet. Vid särskilda tillfällen, bröllop och dylikt kan högre belopp förekomma, men även då ligger "de våra" i toppen. "Stora ofreden" avspeglar sig i räkenskaperna. Då uppkommer ett nytt ämne för givmildheten, ty krigstid är nödtid. Under år 1710 o. följande ses följaktligen följande rubrik: "Efterskrefne Christmilda menniskor hafva gifvit till the fattige här uthi Sohlbärgia sochn." Och bland dem finner vi såväl fader Hans som de vuxna barnen och mågen Pär.

År 1729 har begravningslängden följande notis: "Dominica 9 post Trin. begrovs Nämndemannen ifrån Påskarp, hwilcken efter ett stilla Gudeligit Lefwerne, 67 åhr på 2 dagar när, sampt 4 dagars sjukdom i magen och bröstet, dödde den 23 julii kl 3 p.m. Hans namn var Hans Månsson."

Elsa Bengtsdotter överlevde honom i 13 år. Begravningslängden förtäljer år 1742 att "den 4 julii begrovs Enkan Hustru Elsa Bengtsdotter ifrån Påskarp, som effter 3 veckors brännesjuka afsomnade den 27 Junii 71 åhr gammal. En förståndig, husachtig och Gudfruchtig hustru medan hon lefde." Hennes födelseår blir alltså 1671. Föräldrarna var frälsebonden Bengt Bengtsson i Skångesbo och Brita Nilsdotter från Stumperyd. Även detta hemman possiderades vid reduktionen 1686 av Anders Oxehuvuds arvingar men hade tidigare varit "Fru Estrid Ugglas Sätesgård".

Följande barn uppnådde mogen ålder:

Bengt Hansson [Bengt Bolling], född 1690 (enl. begravningslängden) bonde och rusthållare i Påskarp. Gift 1716 med Kerstin Johansdotter Carlström [Kerstin Karström], dotter av "Handelsmannen i Lidhult Johan Erlandsson Karström [Johan Karström]".

Johan Hansson [Johan Bolling] född 1701 i februari, döpt 5 sönd. e. Trettondagen, bonde i Påskarp samt frälsefogde. Död 5 november 1796.

Annika Hansdotter, född 1698 (enl. begravningslängden).

Zachris Hansson Bolling [Zachris Bolling], född 1715 i Påskarp (enl. begravningslängden). Födelsenotisen har inte kunnat påträffas trots att bokföringen tycks vara tämligen fullständig detta år och åren däromkring.

Därjämte tycks Hans ha haft ytterligare minst 3 barn, vilka dog som små. Kyrkoräkenskaperna har 1696 "Båraklädesleija för nämndemannens barn i Påskarp" inklusive testamentspenningar = 30 öre, och 1714 "testamentspenningar efter Hanses tvillingar i Påskarp 12 öre". En notis i kyrkoräkenskaperna berättar att " Hans Månssons hustru i Påskarp fått Säx öre för hon tvättat Mässekläder".

Bengt Hansson [Bengt Bolling, 1690‐1769]

Bengt Hanssons födelseår har som tidigare antytts beräknats efter begravningslängden men är inte fullt säkert. Någon anteckning om att ett gossebarn skulle ha kommit till världen hos Hans Månsson år 1690 har ej påträffats. I vigsellängden kallar kyrkoherde Styrenius honom "Unge Drängen" och har väl därmed velat antyda, att han var en ovanligt ung brudgum. Om han varit född 1690 skulle han vara 26 år Fiärde Dag Pingst, som var 23 Maji år 1716, då han tog Kerstin Johansdotter Carlström [Kerstin Karström] till äkta. Födelseåret bör nog ligga mellan 1694 och 1696, men de åren har som tidigare nämnts ingen anteckning gjorts i doplängden. Däremot finns i kyrkoräkenskaperna en anteckning om att Hans Månsson år 1694 betalat gåvopenning med 30 öre. Denna gåva kan tänkas vara ett "tackoffer" med anledning av tillökning i familjen.

Liksom fadern är Bengt frikostig med gåvopenningar, och vid Vigseln i Flisby lämnar "Brudgummen Bengt Hansson i Påskarp" hela 3 daler. Ofta återkommer han sedan med gåvor såväl i penningar som in natura. I senare fallet galler det säd till de fattiga. Tillsammans med brodern Johan finner vi honom ofta i dopnotiserna under "Vittnen", d brodern Johan finner vi honom ofta i dopnotiserna under "Vittnen", där pastor loci nämner dem "Bengt och Johan Hanssöner Bållingar".

Bengt slutar sina dagar hos dottern Annika i Lidhult 1769, "79 år gammal".

Kända barn är följande:

• Johannes (Jaen) Bengtsson Bolling [Johannes Bolling], född 1718. Vittnen vid dopet 1718 var: Daniel Månsson (Bengts fabror), Peder Eriksson (Bengts svåger), Erland Johansson i Lidhult, "Barnets Moderbroder" samt "Barnets Fader Moder Elsa Bengtsdotter". När Johannes senare förkommer i längderna har dopnamnet förkortats till Jan, Jon eller Jaen. Han nämnes frälsebetjänt, rusthållare i Påskarp och rusthållare i Roo (Flisby). 1755 ingick han äktenskap med "husjungfrun på Hamnaryd Annika Andersdotter Rydberg [Annika Rydberg]", född 1718 och död 1778. Äktenskapet välsignas med 8 barn, varav 6 döttrar. Sonen Alban (Albanus) flyttar år 1784 till Stockholm med betyget: "Har visat utmärkt flit i kristendomens huvudstycken och förstår dem ganska väl men som flyktig och ostadig oförlofvad." 2 november 1779 har Alban i egenskap av fjärdingsman fört "åtskillige hemmansåboars i Flisby" talan vid höstetinget i en av kronolänsmannen väckt process om bristande vägunderhåll. Johannes (Jaen) Bolling [Johannes Bolling] avled 5 mars 1794 [5 maj 1794].
• En dotter var Helena även kallad Lena [Lena Bolling], född 22 mars 1758 [22 augusti 1758] och död 3 februari 1841 [3 mars 1841]. Hon gifte sig 1778 med sin kusin Johan Persson Lidman [Johan Lidman], född 1755, i Påskarp, bonde, rusthållare och nämndeman, död 1795 "av colique 40 år och 3 månader". Lena gifte om sig 1802 med sin syssling Jacob Isacsson Bolling [Jacob Bolling], född 1779 död 1845. Han var son av Isak Bolling och hans hustru i andra giftet Martha Ferder [Maria Ferder]. I begravningsnotisen nämndes Helena "avskedade dragonen Lings änka".
• Annika Bengtsdotter. Födelse‐ och dödsnotiser ej anträffade i Solberga eller Flisby. Troligen vistades hon vid sin död hos någon av sönerna. Den 1751 ringde emellertid bröllopsklockorna i Flisby, ty i vigsellängden för denna socken Litt C 2 pag 543 läser vi "Anno 1751, 20 maj Wigdes nämndemannen Per Larsson vid Annika Bengtsdotter i Påskarp. Dessa skola bo i Lidhult. Morgongåfwa 30 lod Silfwer." Morgongåvan motsvarar ungefär 6 stora silverskedar. Samlevnaden varade i 34 år. Då avbröts den hastigt och oväntat. Begravningsnotisen förtäljer "Anno 1785 Junij 24 Nämndemannen Rusthållaren Pehr Larsson från Lidhult död af en olyckshändelse i det ett träd, som han skulle fälla fallit på honom hwaraf han fick sin död 63 år gammal".

Kända barn till Peder Larsson och Annika Bengtsdotter:

• Elisabeth [Elisabeth Lidman], född 1752 (dop 1752). Vittnen var Zachris Bålling [Zachris Bolling], Johan Bålling [Johan Bolling] (Annikas farbröder), Johan Bengtsson [Johannes Bolling] (barnets morbror), Brita Larsdotter i Skog (Barnets faster), Marit Samuelsdotter och Margareta Andersdotter i Torrsjö (Peder Larssons fädernesgård).
• Lars [Lars Lidman], född 1752 (dop 1752). I "Svenska ättartal" del 6 sid 242 står felaktigt Sven. Även denna gång var Johan Bengtsson [Johannes Bolling] i Påskarp dopvittne.
• Johan [Johan Lidman], född 1755. Se ovan i stycket om makan Helena!
• Sven [Sven Lidman], född 1757 (dop 1757) ej 1754, som "Svenska ättartal" anger. Bland vittnen Johan Bolling i Påskarp. Sven blev kyrkoherde i Tingstad [Tingstad socken] och Furingsstad, Ög [Östergötland]. Gift I med Brita Catharina Landberg [Catharina Landberg] och II med dennas syster Eva Svanelius [Eva Landberg], född Landberg. I första giftet hade han sonen Sven Fredrik [Sven Lidman] 1784‐1845, domprost i Linköping och farfar till författaren Sven Lidman, en av Svenska Pingströrelsens mest osjälviska eldsjälar. Dennes farbror var gymnastikläraren i Västerås Samuel Lidman [Sam Lidman] och efterträddes i denna tjänst av Zachris‐grenens Rudolf Bolling.

Sönerna till Pehr (Peder) Larsson antog släktnamnet Lidman efter byn Lidhult i Flisby. Före dem hade tidigare åboar därstädes gjort sammalunda [Ursprunget till namnet Lidman].