DAGBÖCKER

Italiensk dagbok: Inlägg #23

Transkribering

21 oktober

Började på att läsa italienska, det gick som att bita i sten, men för att undgå harmen att efter några månaders vistande i Italien inte kunna tala och dra någon fördel av språket skall jag försöka att borra mig inuti det. Skulle min hälsa fordra ett fortsatt vistande i södra klimaten så är det nyttigt att kunna, ifall jag skulle hasardera [riskera] att söka en konsulsbefattning eller någon annan utväg att tillfredsställa magens fordringar – och alltid är det ett fiffigt sätt att döda tiden. På eftermiddagen gjorde vi en gondolfärd och besåg den vackra solnedgången. Gondoljärerna äro numer den enda egendomliga delen av Venedigs befolkning. När man kommer ned till stranden rusa de upp, gestikulera, "gondola signor", "barca signor", "gondola gondola" samt rulla ögonen och väsnas så att man är färdig att kanske få se blottade dolkar och slagsmål. Sätter man sig då utan att hava anordnat om betalningen, så får man idel om en hutlöshet som till och med överstiger frakerhuskarnes i Wien och åkerdrängarnas i Stockholm. Man slår av hälften eller tredjedelen, vilka anbud till att börja med mötas med det ytterligare förakt; men knappt har man vänt sig om förränn gondoljärerna kommer fram med handen på sin grekiska röda mössa och med den förbindligaste min i världen ber en stiga ned. Det är märkvärdigt huru intelligenta det folket är utan att varken kunna läsa, skriva eller ta sig någonting annat för än sköta åror. Utan att förstå ett ord av varandras språk är en gest tillräckligt för dem för att förstå vart man vill eller begripen fråga, och ser de att man inte förstår vad de svara, så gestikulera de så att man måste begripa det. Om jag kunde italienska så skulle jag språka med gondoljärerna i stället för att promenera på piazzan om aftnarna; ty hur det är så kan fälttågshistorier, liksom skepparhistorier, den egenskapen att trötta i längden.

Filer

Omnämnelser

Blogg

Dagböcker

Diatrioron

Filer

Profiler