DAGBÖCKER

Italiensk dagbok: Inlägg #12

Plats, datum Venedig, 10 oktober 1851 Källa Italiensk dagbok

Transkribering

10 oktober

Råkade på torget svenska ministern i Petersburg [Sankt Petersburg] general Nordin [Gustaf af Nordin], som reste tillbaka för att återtaga sin post. Han underrättade mig att ärkebiskopen [Carl Fredrik af Wingård] var död. Jag frågade honom vem den förmodade efterträdaren var. "Ja, Heurlin är den enda, som jag skulle anse passande. Om inte prästerna tar sig orådet för att sätta Professorer på förslaget". Ja, de äro inte alltid så pålitliga i åsikterna. "Geijer, t.ex.! Vad var det icke för skojeri i politiken han företog sig på slutet; med sitt goda huvud var han så god som halvgalen".

Samma åsikt har jag hört många yttra om Geijer, till och efter att ha läst hans skrifter, men denna gången kunde jag knappt hålla mig från att skratta, tänkande på politiken. Efter 1844 och 45 års riksdag befanns den utmärkta ministern i Petersburg vara av alltför konservativa åsikter, och blev offrad åt det triumferande liberala partiet samt rappellerad. Nordin, såsom varande av liberala nyanser ditsattes i stället och det på jublande partiet fick egenfägnande av ombytta ministerposter litet här och var - efter sådana visa kraftyttringar och lysande segrar har der vilat på sina lagrar - präktiga statsmän. I sällskap med vännen Dorgerloh [August Dogerloh?] var jag på aftonen och besökte en vacker grekiska, som satt och drack kaffe vid ett schweizeri, och såsom näsvisa resande slog vi oss ned mittemot henne samt begärde sorbetto [sorbet], för att ha förevändning att gapa. Aldrig har jag sett så svarta ögon, penslade ögonbryn och blåsvart rikt hår; därtill var hennes hy mycket vit och hela människan, vitklädd. Mannen, med sin grekiska mössa, buttra och maskerade drag såg ut som han skulle vilja säga: till ni, det är min fru.

Dorgerloh beskrev hur trevligt han hade på sitt gods [Gablauken] i Ostpreussen, sina grannar, musikaliska tillståndet och tavelsamlingar. Varför gifter ni er inte för att komplettera huvuden. Ja, sa han och ryckte på axlarna och sin runda mage, om jag än fick en fru så vacker som grekiskan och hon inte frågade efter min kopparstickssamling och mina musikalier, så står jag där utan någon trevnad. Men om hon har en god natur, kan vi låta henne att uppskatta dem. Ack! sa han med ögonen riktade mot höjden, det gives otaliga människor som äro utan konstsinne, totalt utan förmåga att uppskatta och njuta av de sköna konsterna, och det kommer man tyvärr inte underfund med, förrän man varit tillsammans en längre tid. Aj aj, tänkte jag - var och en har sin lustiga källa till outtömliga bekymmer.