| Plats, datum | Venedig, 7 oktober 1851 | Källa | Italiensk dagbok |
7 oktober
Råkade ett par württembergska generalstabsofficerare, vilka också varit inbjudna till taffeln hos Radetzky [Josef Radetzky] och liksom jag betagna av militär förtjusning. Det är skada att en så präktig armé vunnit sina lagrar i borgerligt krig, sa den yngre av dem. "Det är detsamma, svarade den andra, det är inte överensstämmande med ridderlighetens fordringar att pruta med sin tjänsteutövning; den som inte är med mig är mot mig, vore det och min egen far". De berättade åtskilligt om det sista upproret i Mailand [Milano]. Det svåraste för trupperna att uthärda var klockringningen. På ett givet klockslag mitt i natten utbrast det hemska skrället i alla klockor från hundrade kyrkor och uppfyllde staden med ett så ohyggligt väsen att gamla officerare och tappra soldater fick nervskakningar.
Besökte Markuskyrkan, torgets [Markusplatsen] vackraste sida. Det som först fäster uppmärksamheten utom den sköna byggnaden äro de tre höga masterna av cederträd, vilka 1505 ditsattes och då buro trenne kronor, föreställande de tre konungarikena Cypern, Kantia och Moria, då republikens provinser samt de fyra hästarna ["Cavalli di San Marco"] av Lysippos över huvudportalen. Av romarna rövade från grekerna prydde de en gång Neros och sedermera Trajanus triumfbåge, därpå förde Constantinus dem till Konstantinopel, där de till 1204 prydde Sofiakyrkan*) [Hagia Sofia], då dogen Dandolo försatte dem till Venedig. Napoleon transporterade dem sedermera till Paris för att smycka sin triumfbåge, varifrån slutligen kejsare Frans [Frans II] lät återställa dem på San Marcus [Markusplatsen]. Det inre av kyrkan med sina hundratals marmorpelare, otaliga minnesmärken, mosaikbilder på guldbotten, silverprydnader, konststycken och kupoler utgör ett mästerstycke av blandad morisk, romansk och götisk stil, vars beskrivning jag inte förmår åstadkomma, men varom jag kan säga: jag har sett dem. När månen gick upp tog vi en gondol och gjorde en fart utåt hamnen och Lido [Lido di Venezia] för att inhämta havsluften. Man hör jämt talas om månens magiska sken, jag håller mycket troligt att uppfinnaren beskrev en månskensafton i Venedig. Utsträckta på de mjuka sätena i den låga täckta och svartklädda gondolen rökte vi våra cigrarrer med ett välbehag, som bortträngde mödor och ledsamheter. En skön afton en klar himmel och en spegelklar sjö. Slår an det milda i själen och man önskar omkring sig allt vad man älskar för att kunna framkalla samma känslor hos dem och genom föreningen av naturens harmoni med själarnas uppleva ett av dessa ögonblick då stoftet skyddas från den mänskliga andens vingar och höjer den till de regioner där man får aning om att det finnes någonting, som rikligen kan ersätta livets sorger och lidanden.
*) Hippodromen?
-
-
-
-

Carl Johan Pettersson
1829‐1908
Lärftskramhandlare
f.h. Lidman

Per Sylvan
1870‐1953
Agronom
g. Mattsson

Ida De Geer
1853‐1926
Hovfröken
g. Printzsköld

Julie De Geer
1855‐1948
g. Lewenhaupt

Ulla Appelquist
1929‐2018
Inköpare
g. Lidman

Caroline Lidman
2005‐

Jan Berggrén
1950‐1972
Ogift.

Theodor Grill
1864‐1912
Agronom
g. Grill

Herman Sylvan
1873‐1939
Diplomingenjör
g. Sylvan

Anna-Clara Frostenson
1948‐
Sjuksköterska
f.h. Simonsen
g. Svensson

Bibi Lidman
1928‐2020
Journalist
g. Langer

Sigrid Lidman
1893‐1967
Tjänsteman
Ogift.

Pekka Langer
1919‐1996
Underhållare
g. Hermansson
g. Lidman

Hélène Lidman
1983‐
Tjänsteman
g. Österlund