PROFIL

Johan Lidman (1840–1905)

Förnamn	Bror Johan August
Generation	3
Extern URL	-
Föräldrar	Sven Lidman (1784-1845) och Ebba Annerstedt (1798-1868)
Född	18 augusti 1840, Stora Torget 1
Döpt	22 augusti 1840, Linköpings domkyrkoförsamling
Död	15 februari 1905, Sabbatsbergs sjukhus
Begravning	19 februari 1905, Galärvarvskapellet
Gravsatt	19 februari 1905, 1:67
Yrke	Kapten
	Gymnastiklärare
	Uppfinnare
	Hamnkapten, Norrköping (1896)
Dagböcker	-
Brev	0

Övrigt

Dödsnotis finns i Skeppsholms församling (LÄS MER: De skeppsholmska Lidmännen).

Äktenskap

Helny Wolff, Skeppsholmskyrkan

27 april 1879

Carl Lidman, 1887-1947 (g. Svensson)

Kamrer

Margareta Lidman, 1889-1889
Birgit Lidman, 1891-1928 (g. Lindgren)
Sigrid Lidman, 1893-1967 (Ogift)

Tjänsteman

Ebba Lidman, 1894-1953 (g. Nystrand)

Mäklare

G-A Lidman, 1895-1962 (g. Engström)

Tjänsteman

Sam Lidman, 1898-1899

AI-Biografi

Följande biografi är AI-genererad (LÄS MER: Lidmanarkivet + AI: Skam den som ger sig).

Johan Lidman föddes den 18 augusti 1840 i Linköping som yngste son till Sven Lidman och Ebba Annerstedt. Han växte upp i en familj som kom att bli ovanligt omtalad, både för sina starka personligheter och för de många öden som drabbade syskonskaran. Som yngste son i en stor brödrakrets formades han i en miljö där pliktkänsla, bildning, familjesammanhållning och fosterlandssinne tycks ha stått högt.

Redan tidigt kom Johan Lidman att välja den militära banan. Han utbildades för flottan och gjorde den mest framstående militära karriären bland bröderna. I samtida och senare skildringar framträder han som en sjöofficer med stark personlig resning: originell, ridderlig, modig och djupt lojal, men också ovanlig i sitt sätt att tänka och handla. Han beskrivs som en man man kunde lita på, en kamrat i alla väder och en befälhavare som vann sitt folks aktning genom att dela deras mödor och hålla modet uppe ombord.

Ett av de mest återgivna dragen i berättelserna om Johan Lidman är hans personliga mod. Under en mörk höstnatt i Biskayabukten, då en matros föll överbord, gav han först order om båt i sjön och kastade sig därefter själv i vattnet för att hålla den nödställde uppe tills hjälp anlände. För denna räddningsinsats belönades han med guldmedalj för berömliga gärningar. Episoden blev länge en del av minnet av honom och bidrog till bilden av honom som en handlingskraftig och självuppoffrande officer.

Hans militära bana kom också att få en internationell sida. Under några år tjänstgjorde Johan Lidman i fransk örlogstjänst och deltog där i en världsomsegling. Denna tid gav honom erkännande för sjömannaskicklighet och ledde till att han dekorerades med Franska Hederslegionen. Under återkomsten till Marseille insjuknade han svårt i klimatfeber och vårdades på sjukhus. Händelsen kom att bli karakteristisk också för hans sätt att se på heder och tacksamhet. När han senare fick tillfälle att framföra önskemål om belöningar, bad han inte om utmärkelser för egen del utan om en orden till läkaren och en guldmedalj till den sjuksyster som hade bidragit till att rädda hans liv. Han nöjde sig inte heller med att låta sända utmärkelserna, utan reste själv till Marseille för att överlämna dem högtidligen.

Flera berättelser visar också hans starka hederskänsla. Vid en flottmanöver, då han förde befäl över en kanonbåt och fick signalorder att stryka flagg, svarade han enligt traditionen: ”En Lidman stryker aldrig flagg!” Repliken har bevarats därför att den ansågs fånga något väsentligt hos honom: stoltheten, plikten och oviljan att ge efter ens i symbolisk mening.

Johan Lidman var inte endast officer utan också en man med stark känsla för minne, tradition och offentliga symboler. Han tog initiativ till minnesmärken som Svensksundsstenen på Skeppsholmen och minnesstenen över Vegas Nordostpassage. För honom var sådana monument inte bara sten och inskrift, utan ett sätt att hålla historiska bragder levande inför kommande generationer, särskilt för unga sjöofficerare och kadetter.

År 1879 gifte sig Johan Lidman i Skeppsholmskyrkan med Helny Wolff. Äktenskapet kom att knyta samman två familjer som redan stod nära varandra, eftersom brodern Rudolf Lidman tidigare hade gift sig med Helny Wolffs syster Olga Wolff. Johan Lidman och Helny Wolff fick barnen Carl Lidman, Margareta Lidman, Birgit Lidman, Sigrid Lidman, Ebba Lidman, G-A Lidman och Sam Lidman. Familjen bodde på flera adresser i centrala Stockholm, bland annat på Nya Teatergatan, Långa raden, Kommendörsgatan, Skeppsbron och Grev Turegatan.

Som familjefar framträder Johan Lidman indirekt också genom det som bevarats från hemmet. I en samtida familjeskildring framstår han som en älskad och högt aktad far, och hans hustru beskriver honom rentav som ”den ädlaste man på jorden”. Sådana ord hör naturligtvis hemmets privata språk till, men de samstämmer med den bild som återkommer i andra skildringar: av en man med stark personlig integritet, ridderlighet och varm trofasthet mot både familj och släkt.

Det finns också mindre, men talande, drag som fördjupar bilden av honom. Han bodde under sina första officersår medvetet i ett rum på bottenvåningen, därför att brodern Sam Lidman, som levde med träben, lättare skulle kunna besöka honom utan att behöva gå i trappor. Han reste återkommande till Linköping för att vårda de anhörigas gravar och flätade själv gravkransar av granris och blommor. Sådana handlingar pekar på ett ovanligt starkt sinne för syskonkärlek, släktminne och trofasthet mot de döda.

När Johan Lidman dog den 15 februari 1905 i Stockholm hade han bakom sig ett långt liv i tjänst, präglat av sjömilitär gärning, personlig tapperhet och en påfallande stark känsla för heder och ansvar. Han gravsattes vid Galärvarvskyrkogården, där även Helny Wolff och flera av barnen senare kom att vila. Genom sonen G-A Lidman fördes namnet vidare i denna gren, men kanske ännu tydligare levde minnet av honom kvar genom de berättelser som fortsatte att berättas: om sjöofficeren som räddade en matros i mörkret, som tackade sina räddare före sig själv, och som aldrig ville stryka flagg.