PROFIL

Sam Lidman (1824–1897)

Förnamn

Peder Gustaf Samuel (Sam)

Generation

3

Extern URL

http://sv.wikipedia.org/wiki/Sam_Lidman_(1824–1897)

Föräldrar

Sven Lidman (1784-1845) och Ebba Annerstedt (1798-1868)

Född

27 mars 1824, Slaka prästgård

Döpt

1 april 1824, Slaka socken

Död

22 september 1897, Linköpings domkyrkoförsamling

Gravsatt

26 september 1897, Lidmanska familjegraven

Dödsorsak

"Paralysis cordis, cor adiposum" (Hjärtförlamning)

Yrke

Militär (1844)

Obekväm sanningssägare

Informator, Säbylund (1878)

Informator, Godegård (1876)

Informator, Clemensgatan 6 (1874)

Gymnastiklärare, Arboga (1870)

Stadsfullmäktige, Västerås (1865)

Gymnastiklärare, Västerås högre elementarläroverk (1863)

Lektor, Västerås högre elementarläroverk (1861)

Adjutant, Stockholm (1854)

Attaché, Konstantinopel (1852)

Dagböcker

Italiensk dagbok

Brev

80

Äktenskap

-

AI-Biografi

Följande biografi är AI-genererad (LÄS MER: Lidmanarkivet + AI: Skam den som ger sig).

Sam Lidman, egentligen Peder Gustaf Samuel Lidman, föddes den 27 mars 1824 i Slaka prästgård som son till Sven Lidman och Ebba Annerstedt. Han växte upp i en lärd och starkt traditionsmedveten familj, där bildning, pliktkänsla och historiskt medvetande tidigt kom att prägla hans liv.

Redan som ung gick Sam Lidman den militära vägen. Han studerade i Linköping och Uppsala, blev kadett vid Karlberg och utbildade sig vidare både militärt och akademiskt. År 1844 utnämndes han till underlöjtnant vid Första livgrenadjärregementet, och framtiden tycktes ligga öppen för honom.

Den 22 augusti 1850 förändrades hans liv genom en svår olycka under en målskjutning på Ladugårdsgärde i Stockholm. Han träffades av en granatskärva som krossade högra benet, vilket därefter måste amputeras. Olyckan avslutade i praktiken hans militära bana, men blev inte slutet på hans verksamhet. Tvärtom kom den att framhäva den seghet, viljestyrka och handlingskraft som sedan blev ett av hans mest utmärkande drag. Resten av sitt liv levde han med träben, något han själv långt senare sammanfattade med de berömda orden: ”47 lyckliga år uppå träben”.

Efter olyckan följde flera omväxlande år. Sam Lidman vistades utomlands, tjänstgjorde som attaché vid den svensk-norska beskickningen i Konstantinopel och hade även uppdrag med anknytning till Paris och London. Han var senare adjutant hos överståthållaren i Stockholm och tjänstgjorde också i statsutskottet. År 1859 dekorerades han med både Guelferorden och Leopoldsorden; mottot ”Nec Aspera Terrent” kom han att göra till sitt eget och lät senare hugga in det på sin gravsten.

Den mest betydelsefulla delen av hans livsverk tog sin början i Västerås. År 1861 kom Sam Lidman dit som vikarierande lektor i främmande levande språk, och han verkade därefter även som gymnastiklärare vid läroverket. Han blev också en central gestalt inom stadens skarpskytterörelse och utsågs till överbefälhavare för Västerås frivilliga skarpskytteförening. Trots sitt träben ledde han övningarna till häst, och hans starka personlighet gjorde ett djupt intryck på både ungdom och stadsbor.

Det är emellertid framför allt som skaparen av Djäkneberget som Sam Lidman blivit ihågkommen. När han började sitt arbete var området en karg och stenig höjd. Med enastående energi, stor personlig uppoffring och ofta med egna medel lät han röja, plantera, bygga vägar och ordna utsiktsplatser. Enligt egen uppgift lät han bryta och grusa omkring 1 800 famnars väg och plantera omkring 1 100 träd. Under flera årtionden förvandlade han därmed Djäkneberget till en säregen park- och minnesanläggning, fylld av stenar, inskrifter, historiska hänsyftningar och moraliska budskap.

Djäkneberget var för Sam Lidman inte bara en park utan också ett fostrande rum. Han ville skapa en plats för både glädje, eftertanke och fosterlandskärlek. Där fanns natur, utsikt, promenadvägar och viloplatser, men också hundratals inskrifter avsedda att mana till allvar, plikt och historiskt minne. Han såg det offentliga parkrummet som något mer än prydnad: det skulle tjäna stadens invånare, särskilt ungdomen, och bidra till både kroppslig och moralisk uppfostran.

Vid sidan av det offentliga arbetet var Sam Lidman också djupt engagerad i sin släkt och dess minne. Han ägnade sig åt släkttavlor, familjegraven i Linköping och bevarandet av äldre föremål och traditioner. Han förblev ogift men kom att spela en viktig roll för yngre släktingar, inte minst som en starkt närvarande farbror och fosterfar för Sven Lidman, som senare skulle teckna minnesbilder av honom i sitt författarskap. Sam Lidman framstår där som en både sträng och beundrad gestalt, präglad av disciplin, originalitet och okuvlig vilja.

Under sina senare år levde Sam Lidman periodvis på olika håll men återvände till slut till Linköping. Där avled han den 22 september 1897, 73 år gammal. Han begravdes vid Lidmanska familjegraven på Gamla griftegården. På gravstenen står mottot ”Nec Aspera Terrent”, och på baksidan den sammanfattning som kanske bättre än något annat fångar hans hållning till livet: ”47 lyckliga år uppå träben”.

Sam Lidman hör till de mest särpräglade gestalterna i den Lidmanska släkthistorien. Hans liv rymde både svår olycka och ovanlig skaparkraft, både personlig enkelhet och storstilade visioner. Genom Djäkneberget, genom sina inskrifter och genom sitt starka grepp om familjens minne lämnade han efter sig ett arv som levt vidare långt efter hans död.

Bilder

Relaterade (möjligen)