| Förnamn | Carl | Generation | 3 | ||
| Extern URL | - | ||||
| Föräldrar | Sven Lidman (1784-1845) och Ebba Annerstedt (1798-1868) | ||||
| Född | 15 augusti 1821, Linköpings domkyrkoförsamling | Döpt | 21 augusti 1821, Linköpings domkyrka | Död | 30 april 1846, Mexikanska golfen |
| Dödsorsak | "Drunkning" (Drunkning) | ||||
| Yrke | Militär | ||||
| Dagböcker | - | ||||
| Brev | 7 |
-
Följande biografi är AI-genererad (LÄS MER: Lidmanarkivet + AI: Skam den som ger sig).
Carl Lidman (1821–1846) var äldste son till Sven Lidman och Ebba Annerstedt. Han föddes den 15 augusti 1821 i Linköping och växte upp i en stor och bildad familj, där pliktkänsla, studier och höga krav kom att prägla barnens uppväxt.
Tidigt valde Carl Lidman den militära banan. Han utbildades till sjöofficer och blev sekundlöjtnant vid flottan. Redan under de unga åren framträder han i bevarade brev som en allvarlig, självrannsakande och plikttrogen person, starkt fäst vid sin mor och med en uttalad vilja att bli ett stöd för sin familj. Han skrev hem om livet till sjöss, om mödan ombord och om sin önskan att inte svika de förhoppningar som ställdes på honom.
Under en tidig långfärd till Batavia lärde han känna sjölivet på allvar. Breven från denna period visar en ung man som både iakttog världen omkring sig och prövade sin egen karaktär. Där märks en förening av mognad, känslighet och ansvarskänsla, men också en vilja att härda sig och växa in i sin uppgift.
År 1845 kommenderades Carl Lidman att följa med korvetten Carlskrona på expedition till Västindien. Fartyget väckte stor beundran för sin skönhet, och resan gick via bland annat Köpenhamn, Gibraltar och Rio de Janeiro. I sina brev hem skildrade han både resans yttre omständigheter och sina egna förhoppningar inför framtiden.
Hemfärden fick emellertid ett katastrofalt slut. Den 30 april 1846 överraskades Carlskrona av en våldsam orkan utanför Kuba. Fartyget kantrade hastigt och sjönk, sedan kanonerna förskjutits i stormen. Av besättningen räddades endast sjutton man, medan större delen av befälet och manskapet omkom. Olyckan väckte stark bestörtning i Sverige och räknades länge till de svåraste fredstida katastroferna i den svenska flottans historia.
Berättelsen om Carl Lidmans sista stund kom tidigt att få en särskild plats i familjens minne. Enligt den tradition som fördes vidare sågs han efter förlisningen tillsammans med en äldre matros på en vrakspillra, när räddningsbåten nådde fram. Då bara en av dem kunde tas ombord frågade Carl Lidman sin olyckskamrat om denne hade hustru och barn. När svaret blev ja, lät han den andre räddas i sitt ställe. Kort därefter försvann han själv i havet. Denna handling kom att uppfattas som ett uttryck för mod, självbehärskning och osjälviskhet.
Carl Lidman dog endast 24 år gammal. Hans bortgång blev den första i raden av de svåra förluster som senare skulle drabba Ebba Annerstedt och familjen Lidman. I släktens hågkomst framstår han som en ung officer med stark pliktkänsla och ett heroiskt slut, och hans öde kom att leva vidare som en av de mest omtalade berättelserna i den äldre släkthistorien.
-
-


Anne-Marie Lidman
1912‐2000
Lärare
g. Hollinger

Sam Sylvan
1864‐1947
Jägmästare
g. Lyth

Sven Lidman
1882‐1960
Författare
g. Thiel
g. Otterdahl

Erik Printzsköld
1889‐1908
Ogift.

Ebba Lidman
1827‐1909
g. De Geer

Anna-Clara Frostenson
1948‐
Sjuksköterska
f.h. Simonsen
g. Svensson

William Evans
2001‐

Madeleine Lidman
1964‐
Kommunikatör
g. Lydén

Hélène Lidman
1983‐
Tjänsteman
g. Österlund

Gulle Engström
1898‐1979
g. Lidman

Peder Lidman
1980‐
Tjänsteman

Charlotte Lidman
1953‐
Företagare
g. Schlatow

Elsa Mattsson
1880‐1953
Telegrafist
g. Sylvan

Ingrid Melander
1884‐1960
g. Printzsköld