BLOGG

Nekrolog: Johan Otto Sylvan, 1832-1909

Publicerat

16 april 2026

I Stockholm afled den 19 november 1909 förre jägmästaren i Gottlands revir J. O. Sylvan [Otto Sylvan], som efter sitt afskedstagande från skogsstaten afflyttat till hufvudstaden.

Johan Otto Sylvan, son av snickarmästaren Siegbrandt Herman Sylvan och Christina Pyk, föddes 13 december 1832 i Fosie socken af Malmöhus län. Student vid universitetet i Lund 1850 aflade han följande året kameralexamen därstädes, blef landtmäterielev 1852, absolverade landtmäteriexamen 1854 och förordnades till auskultant samma år, antogs till elev vid Skogsinstitutet 1857 och utexaminerades därifrån på hösten 1858, erhöll förordnande såsom t. f. öfverjägmästare i Kalmar län den 8 december 1858 och utnämndes till jägmästare i Gottlands län (och revir) 23 mars 1860, från hvilken befattning han vid uppnådda 65 lefnadsår fick nådigt afsked med pension den 31 december 1897.

Beträffande Sylvans tjänstgöring inom landtmäteristaten må nämnas, att han, som 1862 blef vice kommissionslandtmätare, arbetat med all flit inom det år 1859 i Gottlands län och mot många af öbornas starka protester omsider införda laga skiftesverket. När han drog sig tillbaka från kommissionslandtmätaretjänsten och 7 november 1902 erhöll nådigt afsked från denna, hade han hunnit skifta 111 mantal på omkring 40,000 hektars ytvidd. Nämnas må i detta samband några anmärkningsvärda omständigheter, nämligen dels att Sylvan var den siste landtmätare, som tillika fick innehafva annan civil, ordinarie statstjänst, dels att de två öfriga kommissionslandtmätarna inom skogsstaten, extra jägmästarna Wilhelm Pettersson och Herman Nyman, äro gotlänningar och den sistnämnde, Nyman, ännu tjänstgörande såsom kommissionslandtmätare på fäderneön, dels slutligen att en af Sylvans söner, Samuel (Sam) Sylvan [Sam Sylvan], företer kombinationen extra jägmästare och kapten, ett numera enastående förhållande, om det också tidigare var vanligt nog, att jägeristatens tjänstemän utgjordes af afskedade eller fortfarande i tjänst varande officerare. Jägmästare Sylvans bästa kärlek och håg stod emellertid städse till det åtminstone på hans tid mera »poetiska» än lönande skogs- och jaktyrket. Han var en nitisk och trägen skogsman, ifrig skogsodlare och skicklig jägare. Oafsedt sin långa tjänstgöring inom skogsstaten, där en lyckad bindning af de höga flygsandsdynerna omkring fyrstationerna å Gottska Sandön utgör något af det intressantaste han uträttat, verkade han i ord och gärning för skogskulturer på den skogfattiga och för stormarna exponerade ön i Östersjön. Ännu efter sitt afskedstagande var han därmed sysselsatt och ifrade för skogsodling genom folkskolebarnen, ett företag hvartill hushållningssällskap och landsting lämnat anslag samt hvari skolråd och folkskolelärare intresseradt deltagit. Så t. ex. verkställdes våren 1900 skogsplantering genom skolbarnen inom 58 skoldistrikt eller i mer än hälften af länets alla socknar.

Sylvan var styrelseledamot af det år 1858 stiftade Planteringsgillet i Visby och blef 1888 ledamot af hushållningssällskapets förvaltningsutskott. Hushållningssällskapet biträdde han i skogsärenden sedan hösten 1859 och var flitigt verksam för införande af en förbättrad skogs- och jaktvård på ön, där hvarje ovarsamt handhafvande af särskildt skogsskötseln genast med all tydlighet träder i dagen, hvarför också Gottland först af alla provinser - 1869 - fick en separat lag till förekommande af skogsförödelse.

Vald till sekreterare i Gottlands namnkunniga »Skarpskytte- och jägargille» 1863, blef han dettas vice ordförande 1876 och ordförande 1888, i hvilka funktioner - så väl som i sekreterarebefattningen vid det år 1868 stiftade »Jaktsällskapet i Visby» - han verkade med största intresse. Att hans förtjänster och nitälskan värderades af det nyssnämnda gillet torde framgå däraf, att detta år 1902 tillerkände honom sin sällsynta, endast en gång förut af enahanda anledning utdelade silfvermedalj att i band af provinsen Gottlands färger (hvitt och rödt) å bröstet bäras »såsom ett erkännande af utmärkta förtjänster till befrämjande af gillets ändamål». Efter en skogsvetenskaplig studieresa till Danmark år 1890 - han hade tidigare, år 1862, företagit en dylik till Danmark och Tyskland, med statsanslag - lyckades han med hämtadt exempel från Jutland att genom jägargillet hos länets landsting erhålla ett mindre anslag till premiering af själ, hvilken djurart visat sig göra synnerlig skada på fisket omkring ön, en premiering som numera blifvit en riksangelägenhet och i tämligen stor skala utsträckt till samtliga kustlän. Vidare hafva på hans initiativ och under medverkan af förste hofjägmästaren grefve Tage Thott rådjur blifvit utsläppta på ön, äfvensom tjäder därstädes år 1899 utplanterats. And- och beckasinjakten i Roma myr, där Sylvan ägde jakträtt intill 1904, frekventerades flitigt af den hädangångne, som äfven var ifrig rapphönsjägare.

Äfven med pennan har jägmästare Sylvan vid flere tillfällen sökt att främja sina afsikter och göra sig nyttig för det allmänna. Från trycket har han utgifvit en broschyr »Om bränntorfven på Gottland», (Visby 1866) samt »Handbok i skogsskötsel, afsedd för folkskolorna på Gottland», hvilken senare utarbetades under medverkan af sonen, dåvarande löjtnanten och extra jägmästaren Sam Sylvan och prisbelöntes af Gottlands skogsvårdsstyrelse. Vidare har han lämnat uppsatser i skogsfrågor och jaktliga angelägenheter till Tidskrift för skogshushållning (bl. a. en 60 sidor stark redogörelse i årgången 1896 om »Ett besök på Jutlands klitter och ljunghedar», Svenska Jägareförbundets nya tidskrift, Jägaren 1901, föreliggande Skogsvårdsföreningens tidskrift 1903 o. s. v., äfven som länets tidningar.

Den aflidne gamle skogsmannen och jägaren ingick den 4 september 1861 äktenskap med Sofia Lovisa (Lisen) Carolina Lidman [Lisen Lidman], född 1835 och död i Visby 1878, dotter af domprosten Sven Fredrik Lidman [Sven Lidman] och syster till öfverjägaren Sven Otto Lidman [Otto Lidman], hvilken senare drunknade i Kalmarsund under en färd till Borgholm 6 november 1858.

KÄLLA: Skogsvårdsföreningens tidskrift 1910, Hugo Samzelius