DAGBÖCKER

Italiensk dagbok: Inlägg #154

Plats, datum	Neapel, 1 mars 1852
Källa	Italiensk dagbok

Transkribering

1 mars

Vad man kan missta sig på första intrycket. Flygare [Edvard Flygare] och Bretzner kom på samma gång till Rom och första dagen vi var tillsammans var mycket underhållande i sitt tal och praktisk i sina åsikter. Flygare däremot såg förarglig ut och sade inte annat än sådana saker. Den som var snobben, det var icke Flygare; den som hade svansen, det var icke Flygare; den som tog med sig ett dussin luskammar som minne från Rom, det var inte Flygare.

En annan B av mina bekanta har jag också, många års bekantskap oaktat, grundligt misstagit mig på. Han är aktningsvärd i sin vandel samt är i redlig och pålitlig karaktär – men, sitt ringa vetande oaktat, skyr han ej att bedöma och fördöma de, utmärktaste storheter; sin avsky för lögnen oaktat aktar han ej för något att tala om saker som han inte begriper, och lysa med vetande som han inte äger; sin religiositet oaktat, håller han alla icke ortodoxa för irreligiösa och okristna, okunnig likväl om själva läran, vilken bjuder fördragsamhet och förbjuder njutningslystnad och ärelystnad. Hans redlighet borde göra honom nyttig i umgänge med människor, men hans självklokhet skall göra honom odräglig, och hans skeva, ofta skoningslösa omdömen kan göra honom skadlig.

Den vackraste promenad, som finnes i Neapel är den s.k. Villa Reale en tredubbel allé utmed havsstranden omgiven på båda sidor av planteringar av cypresser, pinjer, oranger och rosenträd, bland vilka äro uppställda marmorstatyer efter antiken, vackra fontäner och små tempel. Från en utskjutande trekant med stensäten har man den härligaste utsikt över hela golfen – på ena sidan Castel a Mare och Sorrento samt hela den stranden, vilken neapolitanarna själva kallar "un pezzo del cielo" – på den motsatta kusten, utåt Posillipo, den trakt där de gamles Elyseiska fält voro belägna – utåt sjön, den undersköna Capri, uppstigande ur sin azurblåa bädd liksom en enigt blomstrande nymf, och vilken, i den genomskinliga klara luften, synes helt nära, oaktat avstånd. Det är lika stort som emellan Dover och Calais. På ett skär utanför en framspringande udde ligger klippfästet Castel dell'Ovo, som från sina grå murar och svarta kanongluggar kan bestryka promenaden och kajerna; mitt emot och på en kulle ovanför ligger kastellet Pizzofalcone, och överst på en hög dominerande klippa, fästningen Sankt Elmo [Castel Sant'Elmo], vilka trenne drakar i varje ögonblick äro färdiga att utspy sin eld över Neapel, när den kungliga nådens sol upphört att skina.