DAGBÖCKER

Italiensk dagbok: Inlägg #114

Plats, datum	Rom, 21 januari 1852
Källa	Italiensk dagbok

Transkribering

21 januari

De så kallade ramlögnerna äro det otacksammaste sätt att använda sin uppfinningsförmåga på; ty alldenstund händelserna, med sitt förhållande till varandra av grund och följd, hänga tillsammans som en kedja, så måste man, med inkastandet av en diktad händelse, hålla sig i beredskap att dikta hela den därav uppkommande serien och systemet av lögner – det är därför man säger, att en lögn föder tio med sig – det är därför man snyten stympare genom deras oförmåga i konsekvenserna, och fähundar förr eller senare. En annan art (bland otaliga sätt att uppsåtligt ljuga) är smålögnerna, vilka man av okunnighet och fåfänga slår omkring sig med, för att ha någonting att säga där man ingenting vet, eller lysa med känslor vilka man inte äger detta slaget tar inte så stora kapaciteter i anspråk, och är därför, och för snobbarnas överflöd, med tolererandet. Vidare har man nödlögner, vilka stackare använda för att uppskjuta sina kullerbyttor och varmed mången lurar sin nästa i tro att han gagnar honom. Vidare etcetera, etcetera, etcetera.

Om de ofrivilliga lögnerna kan jag endast säga att det gives lika många slag som skallar bland människosläktet, och skulle vara otröstlig över "homo sapiens" om jag inte visste, att det finnes lika många sanningar som stjärnor på himlavalvet – att dygden endast existerar i strid med lasten; tag bort den senare och den förra blir överflödig – att när ljuset kommer in bland begränsade föremål blir skuggan deras, icke ljusets, oskiljaktiga följeslagare.

När nu folk beklaga sig över världens laster, världens dumhet och världens lögner, så äro de otacksamma nöt, som inte begripa att, i kampen däremot, vinner dygd och visdom sina lagrar.