DAGBÖCKER

Italiensk dagbok: Inlägg #112

Plats, datum	Rom, 19 januari 1852
Källa	Italiensk dagbok

Transkribering

19 januari

Gjorde min uppvaktning hos den franska kommenderande generalen, Gemeau [Auguste Pierre Walbourg Gemeau]. Han är en liten gubbe om några och sextio år, stort huvud och små slipade ögon. Han gjorde, enligt sin egen berättelse, tyska kampanjen under Napoleon, från slaget vid Wagram till bataljen vid Waterloo, samt har tjänat sig upp från simpel karl till divisionsgeneral. Angående slaget vid Leipzig*) yttrade han att krighistorien ännu inte tillerkänt salig kungen full rättvisa för dess vinnande. Han var det, som förde sina kolonner bäst och endast hans noga kännedom om Napoleons taktik kunde tillskrivas förtjänsten av de allierades förträffliga bataljplan. "Nå", sa han, "den nuvarande kungen är väl omtyckt utav er". Ja, det är han visst nationen har honom att tacka för många saker förträffliga och har allt skäl att vara lugn för framtiden. "Ja! Ja! förstå mig rätt, är han omtyckt inom armén och kan lita på den, ty det är den kärleken som är den viktigaste nuförtiden!" Även i det hänseendet, herr general, återstår ingenting att önska. "Bernadotte var en klok man och efter allt vad jag hört så lär hans son vara det också". Klokheten att göra sig älskad har hela familjen, herr general. "Det fägnar mig, det fägnar mig – klokt folk." Dra åt fanders med klokheten tänkte jag inom mig och tog avsked under generalens smickrande utlåtelser över äran, att fått göra min bekantskap.

*) Där han själv blev blesserad av en svensk muskötkula i magen.