DAGBÖCKER

Italiensk dagbok: Inlägg #102

Plats, datum	Rom, 8 januari 1852
Källa	Italiensk dagbok

Transkribering

8 januari

Voro på Apolloteatern och såg på en opera, "Guglielmo Wellingrode", av Verdi – nu hör man ingenting annat i musikväg än Verdi och Meyerbeer [Giacomo Meyerbeer]. Pochini [Carolina Pochini] dansade och jag var lika förtjust i henne nu, som i Florens. När jag såg hennes graciösa, lekfulla och obekymrade hållning, kom jag att tänka på baksidan av tavlan, den sjuttonåriga flickan utom teatern. Förr i världen fick gladiatorerna offra sina liv till publikens förlustelse, nuförtiden äro ofta dygden, hälsan och hemmet, priset för publikens handklappningar. Nå! Den som arbetar för publikens nytta göra det också ofta på bekostnad av övertygelse, sömn och trevnad – nöje och nytta anser jag för olika sidor av samma sak, det förnuftiga livet, och är erkännsam mot dem som arbeta för andras; i vad väg som helst. I ??? tala emellertid de, som ogilla att ??? teaterfester göra omkostnader för glädjens underhållande och smakens bildande; och omöjligt kan jag fatta deras åsikt att de äro menliga för allmänna sedligheten. Om flertalet av konstnärerna äro slavar av penningen (och den sinnliga lustan, så är det lika säkert att flertalet av ämbetsmännen avser egen vinning än statens bästa) att prästerna gärna sätta den heliga Ande i sticket för pastoratet – skönheten, rättvisan och kärleken hava oftast dåliga tolkare, men en värdig försonar mångas oförmåga. Nöjen, fester och lekar hava tidtals kommit folkslag att glömma förlusten av friheten; sångare, violinspelare, danserskor, konstnärer med ett ord, hava blivit firade lika mycket som vilken statsman och vetenskapsidkare – vad bevisar det? Jo, att glädjen och skönheten äro lika lyckliggörande som friheten och upplysning. Jag kommer ihåg amerikanaren Stills yttrande till mig, i Dresden: "när jag tänker efter hur tråkigt vi hava med all vår frihet i Amerika, och när jag satt huru mycket angenämare européerna leva under förtrycket, så vet jag inte vilket jag skall föredraga.".

Pochini är bra hon – åt fanders med pryda formalister!