DAGBÖCKER

Italiensk dagbok: Inlägg #86

Plats, datum	Rom, 23 december 1851
Källa	Italiensk dagbok

Transkribering

23 december

Vatikanen med sina elvatusen rum (sedd utifrån) står bara och skräpar vid Sankt Peter [Peterskyrkan] – ingen vacker arkitektur – inga sköna fasader. Inuti däremot är det ett sådant hav av konstskatter, en sådan värld av antikviteter, att det är årsarbete att ta reda på allt vad som finnes där – katalogen upptar femhundra sidor. På tre timmar hinner man knappast att få en översikt huru sakerna äro placerade samt bese en fyra å fem statyer och lika många tavlor och fresker. Det jag hann att se på och hela världen beundrar voro: den så kallade "Belvederes Torso", fragment av en sittande staty utan händer fötter och huvud, varav Michelangelo ansåg sig som elev och vilken Rafael tog till modet, då han målade Gud Fader i Hezechiels syn. "Apollo Belvedere", vilken så länge han stått i Vatikanen (trehundra år) varit ansedd för den skönaste manliga bild i världen.

Laokoons grupp ["Laokoongruppen"], "L'un des plus parfaits ou mages qu'ait promeut le ciseau; chef 'ouvre à la fois de composition, de dessin, de sentiment, et dont tout commentaire ne pourrait qu'affaiblir l'impression", står det i katalogen. Ämnet är det mest tragiska man kan tänka sig. Laokoon, Priams son, hade förtörnat gudarna genom sitt kraftiga försvar av sitt fädernesland (Troja) vars undergång de beslutat. En dag går han till havsstranden med sina bägge söner för att offra åt Neptun. Plötsligen uppsvinga sig ur vågorna två ofantliga ormar; för att försvara sig springer han upp med sina barn på gudens altare, samt fåfängt försökande att slita sig ifrån dem omkommer han, för den orättvisaste hämnd, under de ohyggligaste plågor.

Rafaels "Transfiguration". Då Rafael 1520, vid 37 års ålder dog, utsattes detta hans sista och bästa mästerstycke tillika med hans döda kropp uti Pantheon, efter att hava blivit burna i procession kring Roms gator. Critici tillerkänna tavlan den fullkomligaste felfrihet och Mengs yttrar därom att den är världens första tavla.

Scenen är dubbel; den övre delen av tavlan föreställer "Kristi förklaring" på berget Tabor, då han, omgiven av Elias och Moses samt de i sömn fallande Petrus, Johannes och Jacob från en sky emottager förklaringen "Denne är min älskelige son, honom hörer" (se Lukasevangeliet 9 kap, 28 och följande verser). Nedanför foten av berget ser man Énergumènes, besatt av djävulen, vilken hans fader för till lärjungarna för att få honom botad, men de be honom vänta till dess mästaren kommer ner från berget.

"Den helige Jeronymi Nattvard" av Domenichino Zampieri. Tavlan betaldes med 325 francs och mästaren dog i fattigdom 1614 i Neapel. Den store Poussin säger att han kände inte mer än två målare Rafael och Domenichino.

Michelangelos fresker i Sixtinska Kapellet till vars målande han inte kunde förmås förrän påven med en högtidlig procession av alla kardinalerna formligen anhållit därom; sedan den blev färdig erhöll han därför av en annan påve livränta på tvåtusen sendia.

Tavlan förefaller som en syn av andevärlden och är av den allra besynnerligaste sammansättningen. Den föreföll mig delad i två avdelningar – överst en mängd änglar, vilka sväva över Frälsaren (grym som en skarprättare) omgiven av Maria, Moses, profeter och helgon etcetera samt till höger och vänster om honom de utvalda – därunder änglar med domsbasuner samt till höger om dem de förvånade nyuppväckta samt till vänster de ångestfulla fördömda. Underst ser man i mitten en ström över vilken en sorts caron fört en med fördömda fullastad båt, vilka han med väldiga rapp av åran kör ut på stranden; till vänster ser man hur de döda väcks upp ur gravarna och kropparna sammansättes; samt slutligen nederst till höger huru djävlarna bemäktiga sig de av Caron utmatade offren och med ormar, klor, drakar, lågor, ångest och blod giva den ohyggligaste bild av det "katolska helvetet".