DAGBÖCKER

Italiensk dagbok: Inlägg #60

Plats, datum	Perugia, 27 november 1851
Källa	Italiensk dagbok

Transkribering

27 november

Gjorde vi en utfart till de etruskiska gravarna [Ipogeo dei Volumni?] en halv svensk mil utanför staden och till Assisi, tre timmars väg därifrån. Under ett vägarbete för sex år sedan upptäcktes en tjock fyrkantig stenskiva, vilken sedan den blivit upptagen befanns vara dörren till en i fullkomligaste ordning varande etruskisk katakomb, som är urholkad ur tuffbildningen samt en tjugo fot under marken. Det hela ser ut invändigt med sitt spetsiga tak som en liten kyrka med sitt skepp, kor och sidokapell, de senare tycktes vara sex alnar långa och fyra breda och alltsammans tycktes mig innefattas inom en tjugo alnars fyrkant. Skeppets väggar äro prydda med basrelief föreställande fiskar och ormar samt från taket nedhängde på koppartrådar bevingade genier – i koret stod sju förträffligt arbetade kistor av någon vit sten föreställande de avlidna i liggande (eller rättare halvt sittande) ställning på locken. Inskriptionerna voro så tydliga som de skulle ditsatts igår – kring alla väggarna i sidokapellen voro låga avsatser på vilka stod vaser av de skönaste former och innehållande, liksom kistorna, ben och aska.

Man erfar en obeskrivlig känsla av förvåning och vördnad då man tänker på att etruskerna redan innan Rom anlades stod på en sådan hög bildningsgrad. Denna vördnad för gudarna och fädrens aska; dessa plastiska mästerstycken; denna massa av inskriptioner, som trotsat alla uttydningar – allt tillsammans gjorde samma intryck på mig som när jag i barndomen läste Aladdins sagor. Vilka tider hava varit de mest bildade! tänkte jag. Olyckligtvis har jag ingenting kunnat lära om dessa gravar, men ett tidevarvs historia innehålles uti dem för den som kan uttyda; en konungafamilj tycks ligga koret och i sidokapellen deras anhöriga eller de förnämsta inom samhället under deras tidevarv. Vad vet jag! I Assisi besåg vi Sankt Fransisco. Ovanpå helgonets grav [Franciskusbasilikan] som är en ur klippan huggen håla står två kyrkor av samma vidd ovanpå varandra – freskerna i undre kyrkan föreställande franciskanerordens trenne löften "fattigdom, kyskhet och lydnad" av Giotto fäste mest bland målningarna min uppmärksamhet.

Portiken av "Minervas tempel" [Santa Maria sopra Minerva] utgöres av sex, präktiga och höga korintiska (räfflade med lövprydnader på kapitäler) pelare med deras entablement [bjälklag], och tjäna för det närvarande till ingången på kyrkan Sankta Lucia; jag tyckte att den fula kyrkan stod och skämdes för att ha inkräktat något så vackert.

Kyrkan Sankt Madonna degli Angeli som är nybyggd efter jordbävningen 1832, utom ett litet kapell på vilken en särdeles vacker fresk av Overbeck [Johann Friedrich Overbeck] föreställande Sankt Franciscus omgiven av sjungande änglar, och som står som ett skrin mitt på stora gången – på sidorna äro sexton kapell med freskomålningar, altaren och altartavlor i varje – hela kyrkan ljus och trevlig.