| Plats, datum | Siena, 21 november 1851 | Källa | Italiensk dagbok |
21 november
Besåg kvarteret, men ehuru priset var gott var det så kallt och illa inrättat så att vi beslöt oss att fortsätta resan och tog platt på diligensen till Perugia. Löpte kring staden på förmiddagen samt besåg ånyo Domen [Sienas katedral] och kyrkan Sankta Domenico [Basilica of San Domenico]. Det inre av kyrkan (domen) är klädd med svart och vit marmor som löpa lika breda bälten runtikring hela kyrkan, med cirkelformiga valvbågar och valven målade med guldstjärnor på azurbotten – golvet är belagt med vit och grå mosaik föreställande de präktigaste tavlor (ur gamla testamentet) av Beccafumi [Domenico Beccafumi]. Taklisten är kransad med byster av närmare tvåhundrade påvar och ändå fattas de åttiofyra sista i samlingen. I Liberien äro henliga alfreskomålningar av Pinturicchio efter Rafaels ritning föreställande påven Pius II:s historia. Han var en Piccolomini och hans neveu Pius III, av samma familj, kallade Rafael till Rom. I Domenico finnes en magnifik fresk av Sodoma föreställande St. Catharinas historia – tabernaklet av marmor är obeskrivligt vackert, ängeln som knäfallande pekar på korset är lika skön som Thorvaldsens [Bertel Thorvaldsen] med dopfunten i Köpenhamn, den förra tillskrives också Michelangelo.
På eftermiddagen gjorde vi en tur kring staden för att bese husen och palatsen. De senare äro byggda i den så kallade germansk–italienska stilen. Palazzo Buonsignori och Saracini [Palazzo Chigi-Saracini?] med flera äro mycket väl bibehållna fastän till en stor del för det närvarande obebodda, förmodligen emedan ägarna äro på landet. Många av dem Palazzo Pubblico (med ett högt magnifikt torn) Palazzo Piccolomini Bellanti, smart sagt flertalet har krokiga fasader vilket på intet sätt förtar effekten av deras sköna byggnadsstil. Utanför Porta San Marco har man en härlig utsikt till de snöbetäckta bergen över de fruktbarast dalar och kullar över allt i åkrarna äro planterade träd mellan vilka vinrankorna slingra sig. Vackra lanthus omgifta av cypresser och lummiga träd, ett par kloster vilka med sina tinnar har borgartade utseenden, de längs bråddjupen sig slingrande stadsmurarna, den mörka grönskan gråa bergen, vita mön och genomskinliga luften bildade en obegripligt vacker tavla.
Befolkningen har ett eget sätt att bevara sig för köld här – karlarna svepa stora halsdukar av ylle, vilka se ut som långsjalar om halsen och nedre delen av ansiktet, dessutom har de en slängkappa, som är jastad över vänstra axeln – fruntimmerna har däremot en liten lerkruka med grepp, varuti ligger glödande kol, vilken de bära med sig under förklädet vart de gå. De förmögnare damerna sätta en sådan under kjolarna då de fara ut och åka vintertiden. Det ser lustigt ut, när man kommer in på en restauration eller kafé, vilka vanligen inte äro ???, att se italienarna begära fram en liten fyrpanna och sitta med den i knät och värma tassarna.
Firster säger i reseboken om Siena: "les habitants se distinguent par leur amabilité, leurs talents el la douceur de leur prononciation la plus belle de l'Italie". Så vitt vi funnit slår det in.
-
-
-
-

Anton De Geer
1848‐1919
Godsägare
g. Fischer

Margaret De Geer
1863‐1926
g. Kennedy

Sam Lidman
1824‐1897
Militär
Ogift.

Albertina Ringstrand
1849‐1942
Hemmansägare,
Lilla Gullborg
Ogift.

Carl Friberg
1859‐1912
Diplomat
g. Löthner

Johan Lidman
1840‐1905
Militär
g. Wolff

Gerhard De Geer
1819‐1876
Arrendator,
Säbylund
g. Lidman

Elsa Lidman
1874‐1952
Kontorsskrivare
Ogift.

Thure Lidman
1833‐1889
Tjänsteman
Ogift.

Ebba Lidman
1827‐1909
g. De Geer

Sven Lidman
1784‐1845
Domprost,
Linköping
g. Annerstedt

Lisa Sylvan
1878‐1960
Chefslotta
g. Malmberg

Carl Printzsköld
1884‐1971
g. Melander

Chilu Lidman
2010‐