DAGBÖCKER

Italiensk dagbok: Inlägg #40

Plats, datum Venedig, 7 november 1851 Källa Italiensk dagbok

Transkribering

7 november

Var med min växel hos den av Eduard utsatta bankiren, en herr Giuseppe Reali vilken gjorde svårigheter att ta emot den och beklagade mycket att ingen underrättelse den om hade föregått. Oh Gud bevare min bästa Herre, var obekymrad om ni icke finner växeln god så är jag övertygad att många andra tar emot den – jag stoppade min växel i fickan och min herre bockade sig.

Vädret är "skändligt" som tyskarna säga och jag har en längtan härifrån, som varken biljard eller grammatikor kunna lösa. Hur försiktigt man bör kläda sig och tala i Österrike hade jag i dag påminnelse om. En viss Müller, preussare till nationen och rätt hygglig karl resande för sin hälsa råkade komma till Venedig med en brun hatt, vilket här anses såsom demonstration. Han går och promenerar under prokurationerna då en sluskig karl vars yrke är att så omkring och sälja gamla böcker hör honom komma med till polisen; hans ställe hade jag aldrig gått med, ty karlen hade ingenting som tillkännagav någon polismyndighet. Emellertid kom de till kommissarien. "Min Herre, sa han, ni har en brun hatt och alldenstund det är förbjudet så konfiskeras den och ni åtvarnas att inte begagna förbjudna färger". Såsom främling, svarade Müller, är det min rättighet att åtnjuta mildare behandling i avseenden på överträdandet av okända polisförfattningar, och med avseende därpå anhåller jag att få gå hem med min hatt åtminstone, så att jag slipper gå barhuvad i regnet. Emellertid, vill jag deponera dess värde och lovar att återsända den strax efter min hemkomst. Efter mycket delibererande mellan slusken och poliskommissarien – den förra hade förmodligen rätt att behålla vad han kunde snoka upp, liksom bödeln den avrättades kläder – fick Müller gå med sin hatt, men med uttryckligt löfte att inte begagna den i Venedig.