» Arkivet    » Artiklar    » Bilder    » Blogg    » Diatrioron    » Introduktion    » Kalendarium    » Kontakt    » Media    » Släkttavlan    » Sök    » Wikipedia    

DIATRIORON
Sommarvind
»Dag-Journal hållen ombord på skeppet Gehu af Hjällmar börjad d. 26 juni 1819.
Om bord:
G. D. Geer [Gerhard De Geer] - Chef och Amiral.
Friesendorff - Oberforstmeister.
Roxendorff - Artillerie Chef.
Hirschfelt - Capellmeister.
Heidichen - Kongl. Fältkamererare.
Mobeck - Kongl. Hofsångare.
Wennerberg - Sjöpredikant.
Strömmenberg - Chef för Sjö Cancelliet.
Boman - Sjö-Capten.
Brytzell - Understyrman.
Math. Boman - Matros.
Rehnbeck - Kammartjänare hos Amiralen och Chefen.
Köhler - Styckjunkare och Skeppsnarr.
Ecklund - Cajutvakt och Hundförare.
Söderstéen - Kock.»
Och nu ett par prov på den allmänna tonen och innehållet i dessa dagboksanteckningar!
»D. 28.
Winden Ost half Nord. - Kl. 1/2 8 afgeck Gehu från hamnen vid Holmen Nagelspräckan, Brödlösa kallad, deraf att trakten långt ikring är alldeles obebodd, med förlig vind till Gränsön, hvarest ankar fälldes hvarpå genast arrangerades af Capellmästaren en Concert då 1 quattuor för Waldthorn af Bocherini, Concert för Waldthorn af Riott, Quattuor af Mozart Op. 108, samt 1:a Finalen af Quintetten Skapelsen exequerades.
Ett vackert regn varade under förmiddagen. - Amiralen målade. - En. skuta med Bränvin och Lax från Carlshamn anropades, lade om bord och fältkamereraren köpte 1 lax. Härpå underrättades innevånarena på ön genom Lots Äldermannen som tillsade om den stora jagt som på e. m. skulle för sig gå af Amiralen och dess besättning. - - -
Kl. 11 återkom jagtsällskapet efter en häftig men kort fårjagt. Det myckna regnet hade gjort det väntade nöjet om intet, hvarigenom äfven alla slags djur blefvo oskadade. -
På ett högt berg midt för skeppet lossades 2:ne Gen. salfvor ur handgewären, hvarvid Artilleriechefen förde Commando. - Färsk Torsk uppsnappades af Fältkamereraren. - Nattskott lossades, (det) souperades och man gick till hvila, hvarvid 1 glas god Punch tömdes på sängen.»
»Vinden som i går morgon», så börjar dagboksanteckningen för följande dag.
Det är inte ödesvinden-stormvinden - det är inte livsvinden-segervinden - det är inte dödsvinden-sorgevinden, som blåser fram över dessa gamla gulnade blad. Nej, det är den lätta, lätta ferievinden, som ingen verklig vind är - ty medan de segla och jaga och spela och bada så fortsätter alltjämt ödesvinden att blåsa och ödeströmmen att bära deras farkost framåt mot helt andra ål. Hemma på Stjärnholm går baron Gerhards hustru havande. Den son, som hon i höst skall föda och som år ärva även faderns förnamn, blir ju en gång gift med en ännu på många år ofödda dottern till den unga, sköna, ogifta dam, vilkens sång du kommer att få höra m längre fram i dessa dagboksblad.
Och de spelande och sjungande små människobarnen veta intet om detta och allt vad därav skall följa.
»Fiske af Amiralen företogs och erhölls blott en aborre, hvaröfver Fältkamereraren förklarade högeligen sitt missnöje. Capellmästaren arrangerade musik då God save he King af Onslow, Quartett för flöjt af Kron - -, Wariationer af Braun för Waldthorn samt den Gudomiga Quartetten op. 36 af Mozart exequerades.
Amiralen beslöt att på e. m. hissa segel för att företaga en stor jagt på Arcköö, äfvensom att oförtöfvadt styra kosan åt Gottland, samt att låta Sjö Capten utan idare order, då vinden blåser upp, hissa segel och styra deråt.
Kl. 1/2 2 lyftes ankare och seglen hissades. - Vinden len. - Efter en 1/2 timmas segling kommo vi till Hästö ullkammare, hvarifrån vi fingo besök af tvenne tullbetjenter, som under många bugningar och complimenter åskrefvo våra pass, frågade efter lasten under det ögat spelade kring Cajutan. Flera skott lossades vid Hästö och från ett ställe på andra sidan viken.
Vi trodde i början att man saluterade oss, men lostarne förklarade, att man vanligen så mottager Presten församlingen, hvilken nu for omkring på husförhör.
Efter en stund visade sig Arkö fyrbåk på 1/4 mils afstånd, och i detsamma öppnades utsigten af hafvet, som hos alla åter väckte de glada föreställningarne om farten till Gottland och farhågan för följderna af sjögången. Till venster 4 mil ut i hafvet uptäcktes Häfringe fyrbåk lik en punkt vid horizonten. Vid inloppet till fyrbåk lik en punkt vid horizonten. Vid inloppet till Arkö, nära en bergig holme, kastades ankar och straxt efter nödig förstärkning af ammunition och bränvin roddes i land för att anställa jagt efter öns villebråd.
Hofsångarn måste dock denna gång hålla sig ombord för att bota sångröret, som tagit någon skada.» -
Och i denna stil fortsätta och sluta »journalistens» anteckningar från detta musikaliska hovs plan-, vind- och sorglösa kringirrande vid musik i Östergötlands skärgård. sorglösa kringirrande vid musik i Östergötlands skärgård.
»Den 30 Junii.
- - -
Under middagsmåltiden, som utmärktes genom sällskapets slukande appetit, sjöngs efter stillad hunger, Du Puys Trio: Hvad det är roligt etc. hvarefter Amiralens skål dracks med hurrarop, accompagnerade af vinglasens klang och kanonernas dunder.
Dagens mödor kallade de fleste till sömns. Allt var om bord tyst: en fredlig träkarl speltes af de få vakne; men ute var storm, tågen gnisslade, hafvet susade, åskan mullrade, sjelfva den sofvande Capellmästaren instämde med en snarkande altstämma i Elementernas koncert. -
På eftermiddagen anställdes concert då Sextett af Winter, quintett af Beethoven och A. Ramberg samt Final ur Trollflöjten exequerades. En Bål bryggdes och vi helsade våra hemmavarande närmaste anhöriga med en skål och 4 Canonskott.»
En parentes tvingar sig här på mig: är det inte sällsamt att sätta sig in i och iakttaga även fullvuxna och bildade människors hjälplösa, barnsliga dårskap. Vad gagn kunde väl Henriette Lagerstråle och barnet i hennes moderssköte hava av bålen, skålen och kanonskotten! Även om du skulle anse det lika resultatlöst, förefaller dock ej ett bönemöte hava varit en värdigare och innehållsrikare form för de mänskliga välgångsönskningarnas framställande? Men märk, min vän, huru underklassigt banala tyckas dig ej bönemötets suckar och rop mot de »flotta» skålarna och kanonskotten!
Och så ett par anteckningar från några visiter på slott och herrgårdar och sammanträffande med dåtida notabiliteter.
»Den 1 Julii.
Vaknade vi emot förmodan på samma ställe vi somnat under klar himmel som återspeglades af den lugna vattenytan. Lotsen kallades ombord och kosan vändes åt Stegeborgsskären, då vinden uppblåste Sydsydost.
Ankaret lossades, seglen spändes under det en Quartett arrangerades af Capellmästaren och vi bortfördes af vinden, under den skönaste njutning af tonernas harmoni. -
Kl. 1/2 1 inträffade vi vid Stegeborg och ankrade midt emot den gamla imponerande Ruinen af det gamla slottet. - Under farten passerades Gottenviks herregård.
Holmarne som hittills varit kala, endast bebodda af måsar och sjöfoglar, började nu grönska mera, klädas af vackra träd och sluteligen den ena täfla med den andra i pittoresque skönhet. Vid hvarje ögonblick mötte oss någon ny vy, der vi förtjustes lika mycket som af den vi nyss lemnat. Under den muntra och hastiga farten var det liksom hade naturen passerat revue för oss. Vi hunno endast att nicka åt hvarje skön holme, hvarje colossalt berg, hvarje leende dal, som flög förbi oss, och säga: du är Gudomlig. För att fullkomna taflan hade endast behöfts att vattenytan varit lugn, att de sköna coquetta stränderna, speglande sig i hafvet hade fått gifva oss sina behag fördubblade.
Det var visserligen i sitt gladaste lynne Gud skapat detta och då han sade: allt är godt, så stod han säkert på en af dessa kullar odh såg öfver nejden.
Vi seglade in i Stegeborgsviken. Till höger lågo granklädda berg, på vänster lätta, muntra slätter med sina ek- och björklunder så vackra, som: voro de helgade åt hvar sin gudomlighet och omslöto deras tempel. I fonden uppträdde ruinerna af Stegeborg lik ett slags andeväsende ur förflutna tider, som talar om förgängligheten. Den gör emellertid hela taflan vördnadsvärd och ger en antik mine åt det unga friska, som öfverallt omger. -
Vid framkomsten, sedan man extasierat öfver det sköna man såg, dinerades och beslöts, att man på eftermiddagen skulle göra en visite till ägaren af Stegeborg, grefve Schwerin. Kl. 1/2 7 promenerades upp till nya slottet, der Grefvinnan emottog oss; och snart derefter infann sig Grefven, en stark och ädel figur. - Sedan man smakat hans meloner återvände man till sitt simmande hus - och upptäckte efter en timme den Grefliga Famullen vid stranden, som kom att göra sin contra-visite.
Prompt slupen i land och Skönheter af 10 och andra f 50 år gungade öfver till Gehu, som visserligen ej eraf bör förlora i sitt kyska rygte.
Men ännu en ära återstod sällskapet för dagen, emean det knapt hunnit komplimentera om bord sina gäster ch Grefvinnan visiterat alla rummen, åtföljd af en röken som förklarade att hon sjelf stod villrådig om eras särskilda bestämmelser, innan det såg bron, der ehu ankrat, decorerad af Svea Rikes Erkebiskop [Carl von Rosenstein] med fru [Henriette Cederström] och Mademoiselle Annerstedt [Ebba Annerstedt], alla lika förvånade att råka sällskapet vid Stegeborg som detta att återinna milt i hafvet sitt älskade Linköping.
Sedan vi en kort stund på vårt fartyg fått äga detta, egåfvo sig alla till land och sedan tillbörlig salut var ifven, af bergen hundradubblad, och Öfver Capellmästaen förvandlat på ett ögonblick alla till saltstoder, återkom lif och rörelse och man styrde mot slottet der keppssällskapet lemnade sina gäster efter att hafva fått öfte att dagen därpå återse dem på sitt fartyg till en romenad till sjös.
Återkomne souperade vi - under samtal om arrangeenter, som borde gjöras för nästa dags högtidlighet. år tacksamhet öfver denna dagens glädje åtog sig Öfver Capellmästaren att uttrycka och skedde det ej blott till vår men hela nejdens nöje och förtjusning. Låckade till stranden af hans valdthorn samlades ortens ungdom ring vårt skepp - nu mera än förut öfvertygad att ett fartyg, der så skönt spelades, måste till det minsta bebos af en Kronprins. -
Den 2 Julii.
Olyckligtvis förändrade vinden så att ingen promenad kunde till sjös blifva af på f. m. Vår Oberforstmeister åtog sig framföra detta hinder till det inviterade sällskapet, som hade den artigheten att önska sig se oss till middag, hvartill Vi alla gåfvo vårt samtycke. Emellertid roade vi oss med musik till kl. 12, då vi till fots begåfvo oss till Herrgården.
Anm. - att man på Stegeborg såg de aldra sötaste glas i verlden, men - tomma. -
Sjöpromenaden blef till en början uppskjuten till e. m. Straxt efter middagen återgeck Journalisten till skeppet, åtföljd af F:kamereraren och ägarn af den vackra Ekön, Doctor Högman, för att göra anstalt att Instrumenter och Musicalier måtte sättas i land och transporteras till Stegeborg.
Vid Journalistens återkomst till slottet spelades en Quintett af Mozart och en Duo af Dupuis och en Concert för valdthorn. Kl. 6 återvände sällskapet med Violer och Confonium till Gehu, där ännu, innan man somnade man drog ett löf för att ej vara overksam. -
3 Julii.
Tidigt skickades bud för att skaffa lots och vi voro beredda att genast vid dess ankomst lyfta ankar. Emellertid begagnade Amiralen och Hofsångaren denna ledighet att afrita några af Stegeborgs sköna utsigter. Åter besökte oss ombord ärkebiskoppen och unga Gref Schwerin, som anmälte General Schwerins stora längtan att få se oss på Husby.
Vår föresats var att vägra oss och honom detta nöje, ör att fortsätta vår resa, men då budet återkom med ekande svar om lots, fann Amiralen för godt att låta ehu afgå från Stegeborgsviken och sjelf jemte dess uite göra en lustfart till lands och sjös till Husby.
Således möttes vi från skilda vägar på sistnämnda tälle, som genom sin sköna belägenhet samt Ägarens ch Ägarinnans utmärkt intagande umgänge gjorde vår ag till en bland de angenämaste under vår resa. Midagen var fin, vinet godt, musiken som på e. m. gjordes örträffelig genom vår capellmästares talang och M. Annerstedts röst. -
Elementerna tycktes vilja försona sig med det ljufva. skan knallade ej för att förfära - men underhöll endast en pompeus bas till Mamsell Annerstedts airer blixten brann endast för att fästa kring henne en gloria - och bulset af regnet hjelpte oss blott att applaudera henne.
Kring kl. 6 upplöstes den glada societeten. Erkeiskopen reste till Gusum, Fältkamereraren och hofångaren reste på en bondchar landvägen till Degershof ör att under resan få tillfälle att afrita några vackra iler, och de öfrige gingo till sjös, något missnöjde ed det lugn, som stillat vågen under deras vistande å Husby, och hvilket gjorde deras segel nästan onytiga. Halfva vägen måste man sålunda hjälpa sig med ror, men på en gång blåste upp en vind, som i början gynnade deras färd, men, snart förändrad i storm, gjorde resan äfventyrlig. -
Båten samm ej, men flög öfver vågen. En del af esättningen förstod faran och teg, medan den andra i in okunnighet glorierade sig öfver sin goda tour att så snart få medvind. Mot Stegeborgs bro måste dock seglen refvas dels för att båten måtte komma under bron, dels emedan den för starka farten fordrade det. -
Skeppet, som under vår visite hos Generalen begagnat vinden och seglat genom sundet till Ekön, låg nu en god halfmil från bron och man beslöt att ej hissa segel på båten, utan endast försigtigtvis bruka åran. Hastigt fördes den af den goda vinden till Ekön, och man väntade nu endast på lots och våra landtfarande för att komma längre ut i sjön. Mot kl. 10 visade sig den förre på sjön och de sednare på stranden, och sedan man inhemtat dem alla, hissades segel och under nästan half storm och half natt seglades 4 mil ut mellan holmar, öfver hvilka ett mörker låg, som var mera partiskt än ofördelaktigt för deras skönhet, hälst månan tillika skimrade öfver dem och silfverfärgade sunden, som bredde sig emellan. -
Sjögången var starkare än den vi hittills erfarit. En del af sällskapet vistades på däck och njöt mera nöje än olägenhet af den hastiga farten, under det andra kastades oroligt af och an på sina sängar. I en lugn vik stannade man ändtligen och fastsurrade skeppet vid en stor sten och väntade på morgonen för att fortsätta coursen till Baresund.»
Men nu, min vän, har hela detta spelande, sjungande, lekande sällskap sedan länge seglat in i en långt lugnare vik. Deras farkost är längesedan surrad fast och förtöjd vid en mycket större och tyngre sten. Den morgon, de nu alla ha att vänta, är uppståndelsens och domens.
 
 
10 senaste artiklarna
10 senaste blogginläggen
9 slumpade profiler

Sam
Sylvan
1864-1947

g. Lyth

Rudolf
Lidman
1828-1889

g. Wolff

Theodor
Grill
1864-1912

g. Grill

Eva
Lidman
1925-2009

g. Berggrén

Otto
Sylvan
1865-1952

g. Kahl
15 slumpade bilder