Publicerat: 18 dec 2011

Historien om Gamla griftegården går tillbaka till början av 1800-talet, då det hade blivit trångt på Linköpings kyrkogårdar, så en ny grundas 1811 i vad som då var utanför stadens gränser (som idag är strax utanför stadens centrum). Men redan i början av 1830-talet blir det trångt även på denna kyrkogård och 1833 utökas kyrkogården söderut (detta år dör även biskopen i Linköping stift Marcus Wallenberg, så att expansionen sker när den sker kanske inte var en tillfällighet).

Så när Sven Lidman dör 1845 begravs han i denna utökade del av kyrkogården, precis intill Marcus Wallenbergs grav. Det märkliga är att domprosten Sven Lidmans grav får en betydligt finare plats än till och med biskopen - från huvudentrén leder själva huvudallén rakt fram till den Lidmanska graven.

Sonen Sam Lidman utökar någon gång (osäkert när) monumentet med ett antal minnesstenar över alla sina syskon (och då även naturligtvis syskonen Henriette Lidman, Ebba Lidman och Johan Lidman, som alla överlevde Sam Lidman och därmed måste ha fått chansen att se sina egna minnesstenar). Det enda undantaget är Thure Lidman som av någon anledning saknas.

På höger sida ligger, utöver minnesstenen för systern Rosa Lidman, även minnesstenar för systerdöttrarna Marianne Grill och Charlotte De Geer (alla tre dog som spädbarn).

En minnessten finns även över Sam Lidmans farfar, Sven Lidman.

När sedermera Sam Lidman själv dör 1897 så begravs han intill familjegraven, med ett eget monument märkt "Nec Aspera Terrent" på framsidan (Guelferordens motto) och "47 lyckliga år uppå träben" på baksidan (en referens till antal år Sam Lidman levde med träben).

Som det hela har utspela sig är det huvudsakligen ättlingar till Sven Lidmans son Rudolf Lidman som begravts på platsen (undantaget är G-A Lidman, son till Sven Lidmans son Johan Lidman men han flyttades sedan till Galärvarvskyrkogården).

I sammanhanget är det kanske även värt att nämna Galärvarvskyrkogården, Tingstad kyrkogård och Styrstad kyrkogård, där det vilar ca 15 Lidmän på respektive plats (även om det är osäkert huruvida gravarna på de två sistnämnda fortfarande är utmärkta).