Översikt över de personer som nämns i texten nedan (dock ej alla som vilar i Lidmanska graven):

Historien om Gamla griftegården går tillbaka till början av 1800-talet, då det hade blivit trångt på Linköpings kyrkogårdar, så en ny grundas 1811 i vad som då var utanför stadens gränser (som idag är strax utanför stadens centrum). Men redan i början av 1830-talet blir det trångt även på denna kyrkogård och 1833 utökas kyrkogården söderut (detta år dör även biskopen i Linköping stift Marcus Wallenberg, så att expansionen sker när den sker kanske inte var en tillfällighet).

Så när Sven Lidman dör 1845 gravsätts han i denna utökade del av kyrkogården, precis intill Marcus Wallenbergs grav. Det märkliga är att domprosten Sven Lidmans grav får en betydligt finare plats än till och med biskopen - från huvudentrén leder själva huvudallén rakt fram till den Lidmanska graven.

När Sven Lidmans hustru Ebba Annerstedt avlider 1868 så gravsätts även hon här.

Sven Lidman och Ebba Annerstedts son Sam Lidman utökar 1890 monumentet med ett antal minnesstenar (bland annat över alla syskonen, varav Henriette Lidman, Ebba Lidman och Johan Lidman fortfarande levde och därmed måste ha fått chansen att se sina egna minnesstenar).

På höger sida ligger, utöver minnesstenen för systern Rosa Lidman, även minnesstenar för systerdöttrarna Marianne Grill och Charlotte De Geer (alla tre dog som spädbarn).

En minnessten finns även över Sam Lidmans farfar, Sven Lidman.

När sedermera Sam Lidman själv dör 1897 så gravsätts han intill familjegraven, med ett eget monument märkt "Nec Aspera Terrent" på framsidan (Guelferordens motto) och "47 lyckliga år uppå träben" på baksidan (en referens till antal år Sam Lidman levde med träben).

I och med Sven Lidmans död 1960 försökte dennes son Sven Lidman (1921-2011) återställa graven till ett mer ursprungliga utseende, mer i linje med som den såg ut före 1890 års expansion (illustrationen över planen, utförd av kollegan Bertil Samuelsson har överlevt: BILDER: #2062). Brev skickades mellan Sven Lidman och domkapitlet i Linköping (som motsatte sig förändringen). Till slut verkar dock Sven Lidman ha fått ge sig och graven förblev som den var.

Ett stor minnessten i svart granit över Sven Lidman (den död 1960 alltså) lades till oavsett.

När G-A Lidman avlider 1962 så begravs han här 1962 men han flyttades 1979 till Galärvarvskyrkogården, där bland annat hans föräldrar (Johan Lidman och Helny Wolff) och flera av hans syskon redan vilade.

I och med flytten av G-A Lidman så befästes två traditioner: ättlingar till Rudolf Lidman vilar i Lidmanska graven, medan ättlingar till Johan Lidman vilar på Galärvarvskyrkogården.

I sammanhanget är det kanske även värt att nämna utöver Galärvarvskyrkogården även Tingstad kyrkogård och Styrstad kyrkogård, där det vilar ca 15 Lidmän på respektive plats (även om det är osäkert huruvida gravarna på de två sistnämnda finns kvar).