BLOGG
Biografi: Ebba Annerstedt [14 december 2023]
Publicerat
Först, två översikter över de personer som nämns i detta inlägg (dessa kommer att underlätta förståelsen alla släktkopplingar).
Först ett lite generellt träd:
 
 
 

ELISABETH
VON MEVIUS
(1740‑1824)

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

LOVISA
CEDERSTRÖM
(1771‑1862)

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

EBBA
ANNERSTEDT
(1798‑1868)

 
 

GERHARD
DE GEER
(1787‑1846)

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

CARL
LIDMAN
(1821‑1846)

Militär

HENRIETTE
LIDMAN
(1825‑1906)


EBBA
LIDMAN
(1827‑1909)

 

LOUIS
DE GEER
(1818‑1896)

Politiker
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

SVEN
LIDMAN
(1882‑1960)

g. Thiel
g. Otterdahl
 
 
 
 
 
Sedan ett som fokuserar mer på Carl von Rosenstein och hans syskon. Men även kopplingen till Nils Tersmeden (som Ebba Annerstedt för en tid var förlovad med, mer nedan) samt brodern Rudolf Annerstedt kopplingar till dessa:
 
 
 

SAMUEL
AURIVILLIUS
(1721‑1767)

 

ANNA
VON ROSENSTEIN
(1736‑1772)

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

SOPHIA
CEDERSTRÖM
(1813‑1839)

 

NILS
TERSMEDEN
(1795‑1867)

Politiker
 

CAROLINE
TERSMEDEN
(1803‑1859)

 
 
1798 till 1820
Ebba Annerstedt föddes 1798 på Älvgärde i Rasbo socken. Modern var Charlotte Cederström (1768-1833) som 1797 hade gift sig med Ebba Annerstedts far Samuel Annerstedt (1764-1812).
Älvgärde bodde även mormodern Elisabeth von Mevius, änka efter Ebba Annerstedt morfar Claes Cederström (död 1778).
Ebba Annerstedt var äldsta barnet och skulle följas av sex syskon - alla dessa skulle dock födas i familjens hem på Tuna i Tensta socken. En av dessa var Rudolf Annerstedt (senare RektorUppsala katedralskola med öknamnet "Strykrektorn"). Rudolf Annerstedt skulle överse Ebba Annerstedts barn under studietiden i Uppsala) och var gift med Carl von Rosensteins systerdotter Caroline Tersmeden.
Men åter till Ebba Annerstedt: hon ska, enligt sonsonen Sven Lidmans "Blodsarv" [Albert Bonniers förlag, 1937], ha växt upp på Kumla prostgård. Där bodde hennes moster Henriette Cederström med maken Carl von Rosenstein, som där har var Prost.
Vid det här laget bodde även mormodern Elisabeth von Mevius här, hon hade flyttat dit 1798 från Älvgärde. Där skulle den åldrande Elisabeth von Mevius bli en permanent del av sin dotter Henriette Cederström och svärsonen Carl von Rosensteins hushåll. Hon flyttar sedan med dem, först till Linköping domkyrkoförsamling (där Carl von Rosenstein då blivit Biskop) och därefter till Uppsala domkyrkoförsamling (där Carl von Rosenstein då blivit Ärkebiskop). Där avlider Elisabeth von Mevius 1824.
Men åter till Kumla prostgård och paret Carl von Rosenstein och Henriette Cederström. Paret hade inga egna barn och hade tagit som vana att just låta släktingars barn bo hos dem under längre perioder. Utöver boende skolades barnen i olika ämnen.
Louis De Geer skriver följande om sin mor, Henriette Lagerstråle, som också växte upp hos Henriette Cederström och Carl von RosensteinKumla prostgård.

[Hon] växte upp i Kumla prostgård hos prosten Rosenstein, som var gift med hennes moster. Dessa makar voro barnlösa men mycket barnkära och hade från släktingar med talrika familjer lånat en ansenlig mängd barn, hvilka uppfostrades efter en egen men mycket framgångsrik metod. Barnen härdades till kropp och själ men öfveransträngdes alldeles icke med läsning. Under snart sagdt hela sommaren lades böckerna bort, och tiden anslogs till lekar och landtliga göromål. Min mor var klädd som gosse, tills hon var femton år, kunde tre böcker i Euklides, innan hon kunde läsa rent, och lärde af främmande språk först latin.

KÄLLA: "Minnen" av Louis De Geer
(Både Henriette Lagerstråle och Ebba Annerstedt var alltså systerbarn till matriarken i hushållet, Henriette Cederström, och därmed kusiner.)
En som för övrigt arbetade som informator hos Carl von Rosenstein och Henriette Cederström var en ung Sven Lidman:

... efterträddes för ett år af docenten i österländska språk i Uppsala Sven Fredrik Lidman [Sven Lidman], sedan legationspredikant i Konstantinopel, och död 1845 som domprost i Linköping. Det var en i högsta måtto öfverlägsen människa - där jämte mycket älskvärd och angenäm. Hans snillegåfvor voro verkligen brillanta och hans själ högt lyftad. Hans kunskaper voro utmärkta och hans framställningssätt af det mest lifliga och intressanta jag hos någon känt, enligt Tersmedens [Nils Tersmeden] vitsord, som prisar hans föreläsningar i historia med disputationer på latin samt hans undervisning i grekiska. Genom sin ovanliga liflighet och blixtrande qvickhet var han en stor älskare av paradoxer, men de framställdes med så mycket talent, att man alltid måste beundra talaren, om man ock ej alltid kunde godkänna de yttrande satserna.

Den ovan nämnde Nils Tersmeden och Ebba Annerstedt skulle under tonåren inte bara förälska sig i varandra utan även förlova sig, men slutade tragiskt:

Vid min [Sven Lidman] faster Henriette Grills f. Lidman [Henriette Lidman] död fanns bland de få släktsmyckena i hennes gömmor även en efter hennes moder ärvd ring - en liten, sliten, tunn guldring, som föreställde två kedjor, vilkas länkar slingrade sig kring varandra och förenades i ett lås. Inuti ringen stodo bokstäverna E. A. N. T. Det skulle betyda Ebba Annerstedt Nils Tersmeden. De gamla berättade, att deras kärlek hade begynt på Kumla, men - som förut sades - fått ett brått slut genom ingripande från den myndiga dam som var den manliga partens styvmor såväl som moster. Nils Tersmedens far [Herman Adolf Tersmeden] hade varit gift med Carl von Rosensteins båda systrar.

KÄLLA: "Blodsarv"
En liten genealogisk utvikning: Nils Tersmedens halvsyster Caroline Tersmeden skulle 1834 gifta sig med Ebba Annerstedts bror, den ovan nämnde Rudolf Annerstedt. Nils Tersmeden skulle 1833 gifta sig med Ebba Annerstedts kusin Sophia Cederström och efter hennes tidiga död 1839 gifta om sig med dennes syster Augusta Jacquette Cederström 1843 och på så sätt upprepa fadern Herman Adolf Tersmedens vana att gifta sig med två systrar.
Nyåret 1813 flyttar paret Carl von Rosenstein och Henriette Cederström till Linköping, på grund av utnämningen av Carl von Rosenstein till biskop där. Och Ebba Annerstedt flyttade med (kanske påverkade fadern Samuel Annerstedts död 1812 detta beslut).
I mitten av 1810-talet förlovade sig Ebba Annerstedt för andra gången med Johan Janzon [1776-1831]. Dock skedde inte förlovningen utan en del drama - i den lindblomska brevsamlingen i riksarkivet finns ett brev författat av Carl von Rosenstein och skickat till Jacob Lindblom (som i egenskap av ärkebiskop var Carl von Rosensteins kyrkliga överordnade). Brevet beskriver en kärleksaffär mellan Ebba Annerstedt och Johan Janzon som verkar ha gått lite för långt före den tänkta officiella föreningen. Då Ebba Annerstedt bara är 17 år gammal är hon enligt Carl von Rosenstein inte kapabel att "helt befalla öfver sitt hjerta". Brevskrivaren ursäktar ungdomarna men inte sig själv. Hoppas att inte stämningen mellan de båda familjerna är förstörd.
Dock skulle även denna förlovning slås upp:

Det var säkerligen för att visa sin unge tillbedjare, att hon kunde nog få en fästman ändå, som den sextonåriga Ebba Annerstedt - lik tiotusen sina systrar - skyndade att förlova sig med en annan. Fem år efter uppslagningen av denna senare förlovning förenades för alltid hennes öden med min farfars [Sven Lidman].

KÄLLA: "Blodsarv"
1820 skulle Ebba Annerstedt alltså till slut finna rätt när hon gifte sig med Sven Lidman.
Tiden som gift
Paret slog sig ner i Linköping och för mer information denna era, läs BLOGG: Sven, Ebba och de tolv barnen på Stora Torget 1.
1845 till 1868
Ebba Annerstedt kom nu att genomlida en serie tragedier. Det hela inleds med att maken Sven Lidman avlider 1845.
Ebba Annerstedt skulle därefter även förlora tre barn, alla genom drunkning: Carl Lidman (1846), Claes Lidman (1857) samt Otto Lidman (1858).
Det finns en historia som jag ofta hörde under min uppväxt, den om hur Ebba Annerstedt efter att ha förlorat så många barn till slut vägrade öppna dörren för brevbäraren, på grund av rädslan för att denne skulle komma med nya dåliga nyheter om ytterligare avlidna barn. Den finns även i en annan variant, där det berättas att när hon såg prästen komma gående, då alltid gick över till andra sidan gatan.
Sanna eller inte, så är de i alla fall talande för det trauma Ebba Annerstedt måste ha upplevt.
Men åter till 1840-talet: 1848 flyttar Ebba Annerstedt ut från våningen på Stora Torget 1 och under de närmsta fyra åren därefter bor familjen på totalt fyra olika adresser. 1852 flyttar in med mostern Henriette Cederström (som vi det laget även hon var änka efter maken Carl von Rosenstein). Från denna tid skriver Sven Lidman följande:

Och den sista minnesbilden jag har av ärkebiskopinnan Rosenstein är från min egen fasters, Ebba De Geers [Ebba Lidman], berättelse för mig: hur änkeärkebiskopinnan Rosenstein och änkedomprostinnan Lidman som två fattiga änkor i 1850 års Linköping tillsammans med min yngste farbror, då en pojke i tioårsåldern, och ärkebiskopinnans forna sällskapsdam »m'amie Ljungberg» bebo ett rum och kök. Gatulyktan är så vist placerad, att dess ljus faller in genom rummets fönster och möjliggör för de tre kvinnorna att i dess sken arbeta på sina broderier, vilka sedan under hand säljas till intresserade stadsbor, släkt eller vänner. Det är ett arbete, som betyder mycket för deras gemensamma försörjning, och en dag har m'amie fullbordat ett särskilt lyckat, längesedan beställt broderi. Änkedomprostinnan är full av hänförelse, lovord, beundran och erkännande. Gamla änkeärkebiskopinnan grips av den svartaste avundsjuka, går upp på natten, medan de andra sova, och klipper sönder det fina fulländade broderiet, som kanske skulle betytt en hel månads föda och värme för det lilla hushållet.

»Ett råd vill jag gärna giva Pastorn: hushålla och skaffa sig penningar!»

Min vän, den pommerska sjukan är inte någon sjukdom att leka med, och det är kanske inte alltid så lätt för dem, som fått den med i sina arvsanlag.

KÄLLA: "Blodsarv"
I detta hus (som enligt kyrkoböckerna låg på tomten P20, sedan rivet och ersatt av vad som idag är Linköping stadshus) skulle mostern Henriette Cederström avlida 1854 men Ebba Annerstedt och en decimerad barnaskara (antingen genom dödsfall eller äktenskap) bodde kvar här under flera år.
1860 flyttar familjen igen, en familj som då består av Ebba Annerstedt och barnen Johan Lidman, Lisen Lidman samt Manne Lidman.
I detta hus (som enligt kyrkoböckerna låg på tomten T11, motsvarar Storgatan 28 i dagens Linköping) sker något intressant. För vem bor inte redan där? Ingen mindre än Lisen Lidmans framtida make Otto Sylvan. Kanske kände man redan varandra före flytten, men en möjlighet är att de inte gjorde det och att den unga Lisen Lidman och Otto Sylvan helt enkelt fick upp ögonen för varandra här och man beslutade om äktenskap. Lysning skedde i alla fall samma år och året efter (1861) stod bröllopet i Visby där paret även slog sig ner.
I Linköping domkyrkoförsamlings kyrkoböcker för den 1868 står det att "Lidman, född Annerstedt, Ebba Margareta, enkefru och domprostinna" dog av "hurtig lungkatarr" men även att hon "Dog i Wisby" (sannolikt hos dottern Lisen Lidman). Vid det laget var alla barnen utflyttade och Ebba Annerstedt "utfattig" (detta står uttryckligen i ett kyrkoförhör).
Ebba Annerstedts (kanske felaktiga) eftermäle
Föreställ dig situationen efter maken Sven Lidmans bortgång 1845: där stod Ebba Annerstedt, nybliven änka, utan någon direkt inkomst och med flera barn som alla skulle utbildas och giftas bort. En sämre person hade nog gått under men (med undantaget då för de tragedier några av barnen skulle råka ut för) så nog lyckades Ebba Annerstedt allt och då tänker jag främst på de "adliga äktenskapen" som Henriette Lidman ingick 1854 med Claes Grill samt det som Ebba Lidman 1848 ingick med Gerhard De Geer. Jag tänkte länge att detta framgångsrika projekt på den svenska äktenskapsmarknaden var ett resultat av att omvärlden hade förväntningar på maken Sven Lidman, och att denne till slut skulle bli biskop i Linköping (och kanske ännu länge, både vännerna Carl von Rosenstein och Jacob Lindblom hade båda varit biskop i Linköping innan de blev ärkebiskop) och att barnen Lidman-barnen därmed ansågs vara ett bra kap. Men denna idé kan vi helt förkasta för när Sven Lidman avlider 1845 och barnen står där kring den avlidne fadern på dennes likvaka, så var flera av dem bara barn, och ingen av dem ens förlovade.
Ebba Annerstedts roll i Sven Lidmans böcker (som naturligtvis länge färgade min egen bild av henne) är den av en kvinna plågad både av sitt genetiska arv, det vill säga den melankoli ("Den pommerska sjukan" som Sven Lidman kallar det) och de oerhörda tragedier hon själv genomled under sitt liv.

Släkttraditioner kunna ljuga, men vad jag själv vet vara sanning är, början på sextiotalet hade min farmor under ett av sitt djupa tungsinne och redlös förtvivlan rest från Linköping och sökt sig ut till sin svågers änka på Lilla Gullborg i Tingstad utanför Norrköping [LÄS MER: BLOGG: Lidmangårdar: Lilla Gullborg].

Jag har en gång i min roman "Stensborg" [Albert Bonniers förlag, 1910] beskrivit herrgården och finrummet en trappa upp med de från 1890-talet helt bevarade inredning i empire med de färgglada turkiska gravyrerna från min farfars orientresa på rummets väggar.

Just det rummet blev självfallet domprostinnans rum, och där gick hon nu dag efter dag - vecka efter vecka - i ruvande ensamt oåtkomligt svårmod det stora rummets diagonaler - fram och tillbaka, fram och tillbaka - en malande tomgång som ekade i hela huset. Men en dotterdotter till hennes svåger, fram lidne före detta hovrättsnotarien och ledamoten av bondeståndet Lars Gustav Lidman [Lars Lidman], en tolvårig faderlös flicka [Albertina Ringstrand], hade av mormodern [Maria Lidman] blivit avdelad att passa upp och följa den gamla förnäma fränkan.

Ännu sjuttiofem år senare kunde min då mer än åttiåriga syssling utantill strofer ur den längesedan utdömda psalmen 375 i 1819 års psalmbok, dem min farmor under sitt travande rumsdiagonalerna fram och tillbaka och vridande sina händer, oavlåtligt läsa högt för sig själv.

Min gamla syssling hade fått dem så grundligt inpräntade i sitt en gång unga och friska minne - så djupt och väl bevarade i sin själs skattkammare - att hon levande och tydligt kunde återge både orden och ångestklangen i denna längesedan döda kvinnas smärtfyllda och maktlösa hjärtkramp.

Men Ebba Annerstedt hade en annan sida, en sida Sven Lidman inte berättade om, en väldigt kompetent och driven sida. Kanske överbetonade Sven Lidman farmoderns melankoliska drag och personliga motgångar för att få hennes liv att bättre överensstämma med sitt eget, något som lite går som en röd tråd genom Sven Lidmans författarskap.
Med sig i sitt "genealogiska bagage" hade i och för sig Ebba Annerstedt en tradition, både på modern och faderns sida, av att gifta sig adligt, och dessa personer hon nu gifte bort döttrarna med var mer eller mindre släkt (till exempel var svärsonen Gerhard De Geers mor, Henriette Lagerstråle, Ebba Annerstedts kusin - vilket dessutom gjorde det unga paret till sysslingar).
Men oavsett så har vi nog mycket att tacka Ebba Annerstedt för, som var en väldigt kompetent kvinna som gjorde mycket med de små medel hon hade och som inte riktigt fick det eftermäle hon förtjänade.
Och en liten avslutande fundering - jag tror att paret Carl von Rosenstein och Henriette Cederström hade en stor påverkan på Ebba Annerstedt. Kanske kan vi till och med se dem som hennes faktiska föräldrar, för jag tror knappast att det är en tillfällighet att Ebba Annerstedts första son Carl Lidman och första dotter Henriette Lidman fick de namn de fick.
 
 
Senaste blogginläggen
Slumpade personer

KARIN
LIDMAN
(1915‑1929)


JACOB
KIMVALL
(1972‑)

g. Sköldin
g. Hagel

JULIE
DE GEER
(1855‑1948)

g. Lewenhaupt

FABIAN
DE GEER
(1850‑1934)

g. Wachtmeister

OLGA
WOLFF
(1851‑1925)

g. Lidman

CHILU
LIDMAN
(2010‑)


SVEN
LIDMAN
(1784‑1845)

g. Annerstedt

SVEN
LIDMAN
(1882‑1960)

g. Thiel
g. Otterdahl

INGA-MAJ
GUSTAFSSON
(1926‑2006)

g. Lidman

FREDRIK
ÅSTRÖM
(1848‑1927)

g. Wessman

CARL
DE GEER
(1869‑1919)

g. Øllgaard

EBBA
LIDMAN
(1894‑1953)

g. Nystrand
Slumpade bilder