» Arkivet    » Artiklar    » Bilder    » Blogg    » Diatrioron    » Introduktion    » Kalendarium    » Kontakt    » Media    » Släkttavlan    » Sök    » Wikipedia    

ARTIKLAR
Lidmangårdar - Lilla Gullborg
Lilla Gullborg är en av de Lidmanska gårdarna som likt Lidhult, Torrsjö och Påskarp ofta nämnts under min uppväxt.
Men i stort sett allt jag kände till om gården var att den ägdes av domprosten Sven Lidmans bror Lars Lidman och sedan gått i arv till hans son Sven Lidman samt att gården inte längre fanns utan skulle ha brunnit ner.
Så mycket mer än så kände jag inte till innan jag började forska i ämnet och här är den information jag har lyckats sammanställa.
Gården införskaffades av Lars Lidman (1786-1839) i början av 1800-talet (exakt år har jag inte lyckats ta reda på eftersom kyrkoböckerna för dessa år har gått förlorade) och var en så kallat hemman, vilket innebar att Lars Lidman faktiskt ägde gården.
Schematiskt släktträd över de i denna artikel aktuella personerna:
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Johan
Lidman
1755-1795

g. Bolling
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Maria
Lidman
1790-1867

g. Lidman
 

Lars
Lidman
1786-1839

g. Lidman
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Rudolf
Lidman
1828-1889

g. Wolff

Catharina Maria
Lidman
1818-1861

f. Okänd
g. Ringstrand

Sven
Lidman
1824-1905

Ogift.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Sven
Lidman
1882-1960

g. Thiel
g. Otterdahl

Albertina
Ringstrand
1849-1942

Ogift.
 
 
Lars Lidman och hans fru Maria Lidman (1790-1867), som var kusiner och båda "Lidmän", fick många barn som alla verkar ha fötts på Lilla Gullborg. Men endast tre når vuxen ålder - Catharina Maria Lidman (född 1818), Sven Lidman (född 1824) och Josephina Lidman (född 1830). När deras far Lars Lidman avlider 1839 går 75 % av gården vidare i arv till Sven Lidman medan den resterande fjärdedelen går till Josephina Lidman (äldsta barnet Catharina Maria Lidman ärvde inget av gården, men kan ha ärvt annat).
De två kvinnorna i denna trio skulle lämna Lilla Gullborg för att gifta sig men de skulle snart återkomma, dock under olika omständigheter.
Catharina Maria Lidman fick ett både dramatiskt och traumatiskt öde. Det börjar med att Catharina Maria Lidman 1849 i Lilla Gullborg föder en dotter vars far i födelsenotisen listas som "okänd" (Catharina Maria Lidman var ännu ogift). Dottern, som får namnet Albertina (sedermera Albertina Ringstrand), skulle inte bara växa upp utan även bo en stor del av sitt liv på Lilla Gullborg och till slut bli den sista Lidmannen att lämna gården (mer om detta nedan).
Catharina Maria Lidman skulle 1856 gifta sig med Gustav Ringstrand och 1858 föddes den första av deras två barn, dottern Ebba Josefina Margareta Ringstrand.
Den lilla familjen skulle därefter slå sig ner på gården Fredrikslund i Mölltorp socken (även Catharina Maria Lidmans utomäktenskapliga dotter Albertina Ringstrand var här en del av familjen).
1861 föds parets andra barn, dottern Erika Augusta Ringstrand.
Men en tragedi inträffar cirka två veckor därefter, då Catharina Maria Lidman avlider i sviterna efter födseln. Kort därefter skickas Albertina Ringstrand tillbaka till Lidmännen på Lilla Gullborg (motiven för detta är okända men de två händelserna var säkerligen inte orelaterade).
Men tragedierna tog inte slut för det för även parets två barn skulle avlida - 1863 Erika Augusta Ringstrand och 1868 Ebba Josefina Margareta Ringstrand.
Därefter lämnar Gustav Ringstrand Fredrikslund (kanske ville han inte längre bo kvar på en gård där han, under bara ett par års tid, begravt både en fru och två döttrar) och flyttar till Brevik socken där han sedermera avlider 1879.
Josephina Lidman skulle 1854 gifta sig med Carl Bergqvist.
Josephina Lidmans återkomst kanske inte var lika dramatisk men blev och andra sidan mer permanent. Redan i mitten av 1860-talet, då maken Carl Bergqvist fortfarande lever, bor hon och sonen Carl Gustav Emil Bergqvist i Lilla Gullborg, där skulle de båda skulle leva resten av sina liv (Josephina Lidman var faktiskt fortfarande skriven hos maken i Söderköping församling men i flera av husförhören saknas hennes betyg och det står helt enkelt "Bor på annan plats, lovar att ta communion [nattvarden] där").
Flytten verkar vara ett resultat av en separation mellan Josephina Lidman och hennes make Carl Bergqvist (som skulle leva resten av sitt liv ensam, varav de tio sista åren på Fattighuset i Söderköping församling där han avlider 1884).
För lille sonen Carl Gustav Emil Bergqvist skulle dock "resten av sitt liv" bara innebära några år till eftersom han dör redan 1871, då endast i tonåren. I dödsnotisen (som faktiskt återfinns även den i Söderköping församlings kyrkoböcker) står det rätt och slätt "död och begraven i Tingstad".
Josephina Lidman avlider 1901, då även hon på Lilla Gullborg. Vid det laget hade hon överlevt sin son med 30 år.
När fadern Lars Lidman avlider 1839 så är Sven Lidman endast i tonåren.
Farbrodern Sven Lidman (1784-1845) skaffar då en plats åt denne på det Braunerhielmska Sandemar, ett gods som för tillfället arrenderades av farbroderns hustru Ebba Annerstedts syssling Jacob Cederström [1808-1901].
Från Sandemar återvände Sven Lidman 1846 (enligt "Blodsarv" [Albert Bonniers förlag, 1937]) eller 1851 (enligt kyrkoböckerna), och i bagaget hade han en lantbruksutbildning.
Någon gång under andra halvan av 1870-talet sker lysning med en "demoisselle Malmberg från Hannås i Norrköping".
Men något bröllop blev dock aldrig av, och det är okänt varför.
Min morfar Sven Lidman (1921-2011) berättade en historia om en Lidman som ska ha förlovat sig med en kvinna men att något gick fel och att de aldrig gifte sig. Och trots att de bodde kvar i samma grannskap resten av sina liv, så talade de aldrig med varandra. Kan detta ha varit Sven Lidman och hans "demoisselle Malmberg" han talade om?
Sven Lidman förblev ogift och avled 1905.
Kvar bland Lidmännen i Lilla Gullborg fanns då endast Catharina Maria Lidmans dotter Albertina Ringstrand. I kyrkoböckerna ser man hur hennes titel "Piga" har strukits över och ersatts med "Hemmansägarinna". Men hon blev inte kvar länge, för endast 6 månader efter Sven Lidmans död flyttar hon till Norrköping.
I slutet av 1890-talet bodde dessa syskons kusinson Sven Lidman (1882-1960) en tid på Lilla Gullborg och han borde då inte bara träffat Sven Lidman, utan även Josephina Lidman och Albertina Ringstrand. Oavsett så gjorde detta besök senare gjorde avtryck i hans bok "Blodsarv" [Albert Bonniers förlag, 1937].

1839 hade han [Sven Lidman, 1824-1905] vid 15 års ålder blivit faderlös. Min farfar [Sven Lidman, 1784-1845] hade skaffat sin ende brorson en plats för lantbruksutbildningens skull hos en släkting, en baron Cederström, arrendator av det Braunerhielmska Sandemar.

Härifrån hade han 1846 flyttat för att övertaga skötseln av fädernegården. Och nu hade han suttit där i ett halvt århundrade utan att hava rest från trakten. I stora salen eller salongen en trappa upp stodo möblerna som på hans faders [Lars Lidman] tid, och längs väggarna hängde alltjämt de dyrbara färglagda koppargravyrer, som min farfar 1816 skickat hem från Konstantinopel till sin ende och älskade broder. I rummet innanför mitt hängde jaktgevär och bössor från 1700-tal och tidigt 1800-tal med hagelpungar och kruthorn - en hel vägg - och hyllor med gamla nackstyva och guldstärkta skinnband med bland andra sjuttonhundratalets svenska ostindiefarares reseskildringar. Skall jag någonsin kunna glömma att jag en gång bakom böckerna hittade ett par undanstoppade handskrivna häften: "Rosen på berget Mont-Salvat" och "Eleonora eller den sista dagen"? Min gamle onkel hade i sin ungdom också han fuskat såsom författare. På chiffonjén i min gamle farbror Svens arbetsrum låg ännu min farfars fars [Sven Lidman] sjöskumspipa och solglaset med vilket den tändes. Böcker och brev tillhörande den gamle prosten funnos där också. Kyrkofäder och klassiker, interfolierade, och med sidorna här och var fyllda med anteckningar både på grekiska och latin.

Men den dåvarande ägaren till detta sällsamma hem kunde hela "Frithiofs saga" utantill och hade alltid ett lämpligt citat till hands för varje situation han råkade i.

På detta Lilla Gullborg fick jag uppleva något, som jag aldrig i hela mitt liv på så intensivt och djupt sätt fått erfara. Den lille rotlöse inackorderingspojken slog rot på ett obegripligt, obeskrivbart, djupt och intensivt vis. Min lilla evigt vibrerande, oroliga drömjagade pojksjäl vilade ut för första gången i sitt liv.

Några lyckliga sommarveckor kände jag mig för första och kanske för enda gången i mitt liv absolut hemma i tillvaron. Jag var hemma med varje cell i hela min varelse. Jag var den fjärde Sven Lidman som gick i dessa rum och sprang i dessa trappor. Och i många hemlöshetens år var minnet av Lilla Gullborg den enda fasta punkt jag kände till i universum. Vid det minnet knöt jag dock an i den av min ungdoms första stora avgörande kriser, då jag på allvar beslöt mig för att söka tjänst hos sanningen, allvaret och verkligheten. Det var minnet av Lilla Gullborg, som lyste upp och på nytt blev betydelsefullt för mig under några förtvivlade decemberdagar 1909 i Rom. I den stunden tycktes det mig vara mitt enda trevande och verkliga minne av äkta liv. Och det blev i diktens form till min första roman: "Stensborg" [Albert Bonniers förlag, 1910].

Men nu är Lilla Gullborg rivet. Dess böcker, brev och gamla möbler - om de finnas kvar - äro i nya och okända händer.

KÄLLA: "Blodsarv" [Albert Bonniers förlag, 1937] av Sven Lidman

I mitten av 1930-talet skulle Sven Lidman återförenas med sin drygt 40 år äldre syssling Albertina Ringstrand då hon under ett drygt år bodde hos Sven Lidman och hans familj på Stora Vilunda.
Därefter flyttade hon till Löwenströmska lasarettet (på grund av demens hade hon blivit för svår att ta hand om).
Bibi Lidman, dotter till Sven Lidman, som bodde på Stora Vilunda under denna tid, berättade för mig hur hon och hennes syskon brukade besöka sin fars "fränka" och sjunga för henne. Och även om Albertina Ringstrand på grund av demensen inte kom ihåg vilka exakt den lilla syskonskaran var så uppskattades i alla fall sången.
Albertina Ringstrand levde ut sina sista år på Löwenströmska lasarettet där hon avled 1942.
När Albertina Ringstrand avled var hon den sista ättlingen till Lars Lidman och Maria Lidman (i alla fall som jag lyckats förstå det). Och vad som hände med alla de Lidmanska släktklenoder som fanns på Lilla Gullborg är okänt men gissningsvis hängde de kvar i huset när Albertina Ringstrand lämnade gården, eller kanske såldes de?
Lilla Gullborg finns idag inte längre - 1925 nämns gården fortfarande i kyrkoböckerna (som tyvärr inte går längre än så) men i mitten av 1930-talet, då "Blodsarv" [Albert Bonniers förlag, 1937] författades, så hade gården uppenbarligen brunnit ner (och kanske blev släktklenoderna då lågornas rov?).
Men vem vet, kanske det ligger en gammal anonym sjöskumspipa eller solglas i någon kartong på någon av granngårdarna. Vi kan väll hoppas?
Bilder
 
 
10 senaste artiklarna
10 senaste blogginläggen
9 slumpade profiler

Erik
Printzsköld
1889-1908

Ogift.

Olga
Wolff
1851-1925

g. Lidman

Madeleine
Lidman
1964-

g. Lydén

Theodor
Grill
1864-1912

g. Grill
15 slumpade bilder